Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 sEpt. 1929
VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST
65
något större än beräknat, får därför dammen lätt nog
på någon del av sin höjd en sådan tryckfördelning,
att dragspänning uppstår i dess framkant. Dylik
dragspänning förorsakar lätt sprickor i framkanten,
orsakande läckage, vilket i sin tur medför, att
vattentrycket inom dammkroppen kan bli helt annorlunda
än det beräknade. Då därtill kommer, att det
begynnande läckaget, såsom i det följande skall
anföras, snart nog kan medföra ganska väsentliga
förändringar hos betongen, är det icke förvånande, att
dylika gravitations dammar kunna bliva utsatta för
brott, som kunna medföra mycket svåra följder
såväl för hela dammkonstruktionen som för nedanför
befintlig bebyggelse.
För att undgå de risker, som enligt vad ovan
nämnts äro förbundna med utförandet av
gravitationsdammar, har man på en del håll använt sig av
förbättringar i konstruktivt hänseende. Man har sålunda
med bibehållande av gravitationsprincipen på sina
håll nedlagt mycket arbete på att erhålla en fullt
pålitlig vattentätning i dammens uppströmssida, eller
också har man vid utförandet av nya
gravitations-dammar genom ett försiktigare beräkningssätt sökt
förebygga dragpåkänningar i dammens framsida med
därav följande möjlighet till sprickbildningar och
läckage.
Dammar av armerad betong.
På andra håll däremot och framför allt i Förenta
staterna har man övergått från gravitations dammar
till armerade betongdammar av helt smäckra och
tunna konstruktioner, vilka vid första bedömande
synas vara alltför djärvt beräknade och mera riskabla
i användning än väl konstruerade
gravitationsdammar.
Vid en del anläggningar i Sverige har man enligt
amerikanskt mönster övergått från massiva
konstruktioner till armerade med den stödjande delen utförd
av relativt tunna pelare, ställda på konstant
inbördes avstånd samt där emellan en tunn
betongkonstruktion, bestående antingen av armerade plattor
eller av betongvalv. Den förra konstruktionen, i
allmänhet av Ambursen-typ, har kommit till relativt
vidsträckt användning, då dammhöjden icke är alltför
stor. Vid större dammhöjder användes den senare
typen, den flerspänniga valvdammen, vilken såsom
av det följande skall framgå torde hava vissa
företräden framför andra dammkonstruktioner.
I Sverige hava under de sista 6—7 åren flera
dammar blivit utförda av typen med flerspännig
valvkonstruktion. En av de större dammkonstruktionerna
är den vid Suorva som är belägen norr om polcirkeln på
67°,5 nordlig bredd och 420 m över havet, en annan vid
Norrfors på 63°,9 nordlig bredd och 70 m över havet.
Vintertemperaturen kan på den förra platsen nedgå
till — 43°C och på den senare till — 38°, medan den
högsta sommartemperaturen på båda platserna blivit
uppmätt till -f- 32°C. Temperatur variationerna och
därav följande påkänningar i dammkonstruktionerna
äro sålunda avsevärda. Dammhöjderna äro på den
förra platsen 14 m och på senare 15 m, men
dammarna äro så utförda, att de framdeles kunna
påbyggas till en höjd av resp. 21 och 20 m. Båda dessa
dammkonstruktioner äro grundlagda på i stort sett
gott berg.
Valven äro konstruerade såsom fullständigt inspända
i de skivformiga pelarna. Det ekonomiska
pelarav-ståndet har bestämts av att man ansett minsta
valvtjockleken icke böra väljas lägre än 300 mm i
dammens krön. En ekonomisk kalkyl av den lämpligaste
spännvidden av valven har därvid givit vid handen,
att denna bör utgöra omkring 12 m.
Den mest ekonomiska valvlutningen har man även
genom jämförande kalkyler funnit ligga vid en vinkel
mellan horisontalplanet och valvlutningen, varierande
mellan 63 och 70°. På de sist utförda dammarna har
därför valvlutningen bestämts till 2,5 :1, motsvarande
en horisontalvinkel av 68° 12’.
Mellan pelarna, vilka i sin uppströmskant vid
anslutningen mot valvet förses med särskilda
förstärk-ningsflänsar, anordnas horisontala, armerade
stagbal-kar, avsedda att upptaga de vid valvens gjutning samt
vid ojämnt fördelat istryck eller vid eventuellt
valv-brott uppträdande horisontalkrafterna.
Vid valvens dimensionering och beräkning av dess
järnarmering måste vederbörlig hänsyn tagas till
ändringar i valvens och horisontalstagens
medeltemperatur, till krympningen efter betonggjutningens
utförande samt till istryck liksom naturligtvis till det
vattentryck, som vid fyllt magasin påverkar
dammkonstruktionen.
Påkänningarna i på dylikt sätt utförda
dammkonstruktioner uppgå i allmänhet maximalt till i betongen
en tryckpåkänning av 50 à 60 kg per cm2 och en
största dragpåkänning av omkring 30 kg/cm2 med en
samtidig maximal dragpåkänning i armeringsjärnen
av 1 200 à 1 500 kg per cm2. Betongen i själva
dammvalven gjutes i allmänhet med en blandning av 1 del
cement, 21/2 delar sand och 3 delar fin makadam,
eller med den något fetare blandningen 1 :2, 4 :2, 4.
De på detta sätt utförda dammkonstruktionerna
visa åtminstone efter 3 à 5 års bruk icke några
nämnvärda förändringar, som tyda på ett mindre gott
funktionerande.
Däremot har, såsom i det följande skall angivas,
skador konstaterats på betongbyggnader, utförda av
gravitationstyp och med sådan sammansättning resp.
utförande av betongen, som brukade användas för
ett 20-tal år sedan.
Konstaterade betongförstörelser.
Vid inspektioner, som företogos på
vattenbyggnadskonstruktioner i Sverige, förmärktes redan för
mer än tio år sedan läckor och skador hos betongen.
Dessa uppträdde till en början sporadiskt och i ringa
omfattning och man ansåg det därför tillfyllest att
avhjälpa bristerna genom lokal lagning av de skadade
partierna. I en del fall konstaterades dock
sedermera en med tiden tilltagande förstöring av större
delen av betongen och det blev efter hand klart, att
orsakerna icke kunde vara några tillfälliga
omständigheter utan måste sökas i betongmaterialiernas
egenskaper, arbetets utförande eller inverkningar,
som uppstått efter betongens färdigställande. Genom
studier och försök, som i det följande skola skildras,
har man därför sökt utröna de förhållanden, som
förorsakat skadegörelserna, i ändamål dels att avgöra
huru erforderliga reparationer på lämpligaste sätt
borde utföras, dels för att erhålla kunskap om huru
man vid nya betongbyggnader borde utföra dessa för
att för framtiden om möjligt undvika skador hos
betongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
