Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
Fig. 15. Destillationsapparat för grainwhisky.
rymde de 225 000 liter var. I denna tillvaratogs all
kolsyra, som såldes på cylindrar.
På grund av lagbestämmelser, vilka emellertid
tycks tillämpas olika vid olika fabriker, får
destillation och inmäskning ej ske samtidigt. Detta betyder
utan tvivel ett stort slöseri, emedan anläggningen
måste göras dubbelt större, än vad den skulle
behöva vara.
Spriten utvinnes i "patent-stills" dvs. kontinuerliga
kolonnapparater. Man använder nästan exakt samma
apparat (fig. 15) som Coffey uppfann år 1831. På
mig gjorde dessa ett intryck av efterblivenhet, ty
konstruktionen måste numera anses mindre
ekonomisk ur bränslesynpunkt. Men man måste beundra
den man, som många årtionden före fransmän och
tyskar löste frågan om kontinuerlig destillation.
Bottnarna äro rektangulära plåtar av koppar med
4—8 mm hål. Avståndet mellan bottnarna är c:a 3
dm. Sidorna bestå av rektangulära ramar av trä.
Livslängden skattas till 15 år. Sidornas längd av
en apparat skattades till 1,4 och 2,5 m.
Spritångorna, som komma från
avspritningskolon-nen, gå in i bottnen på förstärkningskolonnen,
medan vätskan från denna botten medels en pump
införes överst i avspritningskolonnen. Mellan samtliga
bottnar i förstärkningskolonnen finnas slingor av 4"
kopparrör. Mäsken pumpas genom dessa och kyler
därvid ångorna å botten efter botten, under det den
på sin väg nedåt uppvärmes allt mer och mer. För
att inte mäsken skall bli för varm, när den kommer
in i avspritningskolonnen. måste den utspädas med
en ganska stor kvantitet vatten. Spriten uttages på
12:te bottnen uppifrån. Översta delen av
förstärkningskolonnen kan således betraktas som en
defleg-mator och den del, som ligger under uttaget, som en
kombinerad kolonn och deflegmator.
Styrkan hos spriten, när den lämnar kolonnen är
67° O. P. dvs. 95,3 volymprocent. I och för lagring
nedsattes whiskyn med destillerat vatten till 11°
O. P. (= 63,4 %).
Draven från förmäsken transporteras till fickor,
varifrån den tömmes i vagnar. Dranken från
kolonn-apparaten får rinna till klinkerklädda samlings-
cisterner. De fasta
partiklarna, som sjunka till bottnen,
tillvaratagas på så sätt att
bottenslammet fylles i vanliga
säckar. Sedan största delen
av vätskan utrunnit, säljes
gröten i säckarna till
svinuppfödare. Den flytande
dranken går i allmänhet i
avloppet; en mindre del avhämtas
av lantbrukare, vilka få den
gratis.
Utbytet torde vid flertalet
grain-destillerier ligga
omkring 1,10 liter 50 %-ig sprit
per kg stärkelse.
Grainwhisky lagras lika
omsorgsfullt som maltwhisky.
Faten fordra mycket stora
lokaler. I ett distillery jag besökte
fanns plats för 20*000 000 liter.
Per proof-gallon i
lagerhusen inlagd whisky betalas
nu för olika årgångar c:a
Ar 1920 1921 1922 1923 1924 1925 1926 1929
6s lOd 6s 5s 4d 4s 9d 4s 4d 3s 9d 3s 6d 2s 6d
De olika whiskydistrikten.
Det finns inte två malt-brännerier, som erhålla
whisky av exakt samma kvalitet. Destillerierna
uppdelas med hänsyn till kvaliteten hos den tillverkade
varan i fyra geografiska grupper:
1. Highland, som omfattar skotska höglandet.
2. Lowland, som omfattar södra delen av
Skottland.
3. Campbeltown, som omfattar distriktet kring
staden med detta namn.
4. Islay. Brännerierna, som tillhöra denna grupp,
ligga på öarna väster om Skottland.
Highland-whiskyn står i en klass för sig. Lowland
går ej alls upp mot den. Islay utgör en tyngre och
kraftigare typ. Campbeltown har på grund av
bristande välsmak gått ned avsevärt under senare år.
Man anser att den höga kvaliteten hos skotsk
whisky och erkannerligen Highland grundar sig på:
1. Vattnet. Berggrunden i Highland-distriktet
utgöres huvudsakligen av granit och sandsten och är
således praktiskt fri från kalk. Detta gör att vattnet
är ovanligt klart och rent.
Kalkhaltigt vatten kan ej användas för
whiskyfabrikation. Vid en av bifloderna till Spey har man
ett mindre område kalkhaltig skiffer. Där byggdes
en gång två destillerier, och man ansåg sig böra få
bra whisky, emedan en anläggning på andra sidan
floden tillverkade en ypperlig kvalitet. Men efter
några år visade det sig, att det var omöjligt att
erhålla en acceptabel produkt.
2. Klimatet. Det svala och jämna klimatet tillåter
lång bränningstid. Att kornet mognar långsamt har
troligen även viss betydelse.
3. Rökningssättet. Sättet för rökningen och
kvaliteten hos den därvid använda torven torde vara av
största betydelse. För eldningen i kölnorna
användes ett slags ganska mörkbrun starrtorv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
