Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
Fig. 8. Utlösningskurvor för betong av portlandcement
("100 % C") samt för betong av biandcement bestående av
70 % portlandcement + 30% arseniksyrlighet ("30% AS2O3,
70 % C"). I båda fallen 40 % vatten och åldern 7 dygn.
Bestämningarna av CaO utförda titrimetiskt; 1 resp. 2
markera gravimetriska kontrollbestämningar. Dl är
deri-v&tan av portlandcementets utlösningskurva, D2 är
deri-vatan av blandcementets. Derivatan anger utlöst mängd
per tidsenhet.
att driva utlösningen betydligt längre. Resultatet i
ett sådant fall framgår av fig. 8 (kurvan "CaO,
100 % C"). Vad som härvid omedelbart faller i
ögonen är, att kalkutlösning en sker i två faser,
en första hastig utlösning samt en senare avsevärt
långsammare utlösning. Genom extrapolering i
diagrammet finner man, att under den första hastiga
utlösningen ca 0,1 g CaO (0,103 g) gått i lösning per
1 g hårdnat cementbruk.
Förståelsen av utlösningsförloppets båda faser
förutsätter en viss kännedom om såväl
klinkerkonstitu-tionen som de reaktioner, vilka åtfölja
vattentillsättningen. En sammanställning av gängse åskådningar
härvidlag har nyligen givits av N. Sundius och G.
Assarsson (i det "Meddelande från Kungl,
vattenfallsstyrelsen", som senare kommer att anföras), och
förutsättes denna vara känd. Dessa båda forskare ha
även iakttagit ovannämnda två kalkutlösningsfaser.
Att vid bindning och hårdnande en del av den i
klinkern ingående kalken frigöres har påpekats av ett
flertal forskare, t. e. Schuliatschenko4, Le Chatelier5,
Michaelis6, Kiihl7 samt Lerch och Bogue8 (förutom
av dem, för vilkas arbeten nedan kommer att
utförligare redogöras). Enligt en del forskare föreligger
åtminstone en del av denna fria kalk redan i
klinkern, nämligen i form av fast lösning, vilken
uppfattning företrädes av bl. a. Michaelis (loc. cit.),
Dyckerhoff9 och Platzmann10. Av de båda senare
4 Schuliatschenko : "Ueber das Kalkhydroxyd (CaO. H2O)
Im erhärteten Portlandmörtel." Protokoll 21, 51—59 (1898).
5 Ljamin, N.: "Zum Abbinden des Zements." Tonind.-Ztg.
26, 874—877 (1902). (Refererar Le Chatelier).
6 Michaelis, W.: "Zur Erkenntnis der hydraulischen
Bindemittel." Protokoll 32, 206—230, 243—258 (1909), m. fi.
tidskrifter.
7 Kühl, h.: "Die Produkte der hydraulischen Erhärtung
lind die Voraussetzungen ihrer Entstehung." Protokoll i6/it
II, 234—253 (1924) ; Zement 13, 362—364, 374—376 (1924).
s Derch, W. M. and Bogue, R. H.: "Studies ön the
hydro-lysis of Compounds which may occur in Portland Cement".
J. Phys. Chemistry 31, 1627 (1927).
9 Dyckerhoff, W.: "über die Bildung und Eigenschaften
der Calciumsilikate." Zement H, 3—6, 21—24 (1925).
10 Platzmann, C. R.: "Wissenschaftliche und technische
Zementforschung 1927." Zement 11, 722—725 (1928).
anser den förre, att dikalciumsilikatet håller 8—10
vikts- % CaO, den andre, att på en mol. ß — 2 CaO • Si02
kommer 1/2 mol. CaO i fast lösning. Andra åter anse,
att i klinkern uteslutande ingå vissa fixerade kemiska
föreningar. Bland företrädarna för denna uppfattning
märkas bl. a. Klein u, Rankin12, Ferrari13, Guttmann
och Gille14 samt Le Chatelier och Kuhl (loc. cit.).
Enligt Le Chatelier skulle kalken frigöras vid cementets
utrörning med vatten enligt formeln
3 CaO • Si02 + 3,5 H20 —> CaO • Si02 • 2,5 H20 +
+ 2Ca(OH)2.
Genom hydrolys av en mol. trikalciumsilikat skulle
således bildas två mol. fri kalk. Enligt en annan av
Sundius och Assarsson anförd uppfattning skulle
tri-kalciumsilikatet vid hydrolysen avspalta en mol. CaO.
Kiihl åter anser, att vid hydrolysen kalkrika silikat
ge kalkfattiga hydrosilikat + kalk, varav en del dock
förenas med trikalciumaluminat till
tetrakalcium-aluminat, medan återstoden av den vid hydrolysen
frigjorda kalken resterar obunden.
Här skulle ytterligare en mängd arbeten kunna
refereras, men de anförda visa tillräckligt tydligt, att
frågan om cementets konstitution och reaktioner
långt ifrån är utredd utan representerar ett område,
där en mångfald olika uppfattningar äro företrädda,
och det torde f. n. vara omöjligt att avgöra, vilken
uppfattning, som är riktigast.
I fråga om cementets kalklöslighet och i all
synnerhet i fråga om sätt att minska denna löslighet är
det icke likgiltigt, hur kalken förekommer i klinkern
eller på vad sätt den frigöres vid vattentillsättningen.
Ty de metoder, enligt vilka man lämpligast skulle
söka reducera kalklösligheten, torde bli beroende på
om kalken ingår i en fast lösning eller är bunden i
form av den ena eller andra kemiska föreningen.
F. n. har man härvidlag knappast någon ledning av
de tidigare arbetena utan är närmast hänvisad att
bestämma den fria kalkens mängd samt rent empiriskt
söka efter medel att binda denna i en svårlöslig form
utan att för mycket förändra cementets egenskaper
i övrigt.
Bestämningar av mängden fri kalk i hårdnat bruk
av portlandcement ha analytiskt utförts av G.
Assarsson i nämnda arbete, som därvid i ett visst fall
påvisat 11,2 % CaO, vartill kommer en halt av
kalciumkarbonat av 7,3 %, uppkommen genom
karbonatise-ring av den kalk, som vid hydratationsprocésserna
avspaltats, och som motsvarar 4,1 % CaO. Totalt
genom hydratiseringen uppkommen mängd CaO utgjorde
sålunda 15,3 %. Siffrorna avse vattenfri substans.
Enligt ovan fann förf. (jfr fig. 8), att under den
första hastiga utlösningsfasen 0,103 g CaO gick i
lösning räknat på 1 g prov, vars vattenhalt i detta
fall var 28 %. Omräknat på vattenfri substans mot-
11 Klein, A. und Phillips, A. J.: "Die Hydratation von
Portlandzement." Techn. Papers, Bureau of Standards,
Washington, nr 43 (1915). Zement 5, 55—66. 7i—75 (1916).
Klein, A.: "Die Konstitution und Hydratation des
Portlandzementes." Chem. Trade Journ. 62, 113 (1918).
12 Rankin, G. A.: "Das Abbinden und Erhärten von
Portlandzement." Chem. News 11T, 52—54 (1918).
13 Ferrari, F.: "Ueber die Theorie des Bindens und
Erhärtens von Portlandzement." Giom. di Chim. ind. ed. appl.
2, 620—624 (1920). Pisa.
14 Guttmann, A und Gille, F.: "Chemische,
mikroskopische und röntgenographische Alituntersuchungen und ihre
Ergebnisse." Zement, 18, 912—918 (1929).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
