Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
TEKNISK TIDSKRIFT
12 april 1930
Fig. 21. Utlösningskurvor för betong av aluminatcement med 40 %
vatten efter 28 dygn. Bestämningar av CaO, ai2o3, Si02,
totalmängd. Förf:s mätmetod.
Fig. 19. Utlösningskurvor för betong av aluminatcement
med 40 % vatten efter 7 dygn. Bestämningar av utlöst
mängd CaO, A1203, Si02l Na20 + K20, MgO + R samt
totalmängd. Samma mätmetod som använts vid
vattenfallsstyrelsens undersökningar.
c) Aluminatcement.
Även en tredje cementtyp har undersökts, nämligen
aluminat- eller smältcement. Utlösningsmätningar ha
utförts analogt med mätningarna å hårdnat bruk av
vanligt portlandcement och av portlandcement med
tillsatt arseniksyrlighet. Resultaten ha samlats i fig.
19—21. Totallösligheten är ungefär lika stor som hos
portlandcementet. I detta sammanhang må särskilt
påpekas, att titreringar vid analys av
aluminatcement-vstlösningar visat sig vara mycket vanskliga, varför
här endast gravimetriska bestämningar kommit i
fråga.
Hos hårdnat bruk av aluminatcement äro
förhållandena så till vida annorlunda, som fritt kalkhydrat här
icke kan påvisas. Detta har framhållits av Biehl
(loc. cit.) m. fi. Någon speciell kalkutlösningsfas har
man således ej att vänta i detta fall. 1 stället finner
man, som diagrammen visa, att kalk och aluminium-
100 200 300 400 roo 400 700 600 900 c*™-
oxid gå i lösning till nära lika viktsmängder eller
något mer A1203 än CaO. Övriga komponenter lösas
obetydligt.
Medan hos portlandcementet huvudsakligen kalk
och kalciumhydrosilikat ge upphov till
kalklösligheten, torde mängden utlösbar substans i fråga om
aluminatcement främst kunna hänföras till
förefintligt kalkfattigt aluminat, enligt Berl och Löhlein18
samt Le Chatelier 19 huvudsakligen
monokalciumalu-minat, CaO • A1203. Enligt Le Chatelier bildas vid
hydratationen dikalciumhydroaluminat, 2 CaO • A1203 -
• 7 H20, och det skulle i så fall vara denna
förening, som i första hand skulle utlösas. I så
fall skulle viktsmängderna A1203 och CaO förhålla
sig som 102 :112 eller 0,91:1, dvs. av A1203 skulle
något mindre mängd gå i lösning än av CaO. Som ovan
nämnts, går mer A1203 i lösning än CaO. Den
sannolika förklaringen härtill torde vara, att emedan vid
hydratationen CaO • A1203 övergår till 2 CaO • A1203 •
• 7H20 1 mol. A1203 måste restera obunden i det
hårdnade aluminatcementbruket, vilken mängd vid
vattentillträde åtminstone delvis kan gå i kolloidal
lösning och öka Al203-halten i lösningarna.
I fråga om hårdnat aluminatcementbruk synes
möjligheten att minska lösligheten vara betydligt mindre
än i fråga om portlandcement. Teoretiskt tänkbart
är naturligtvis att så förändra konstitutionen, att vid
hydratationen mindre vattenlösliga aluminat bildas.
Huruvida detta är praktiskt genomförbart, utan att
aluminatcementet förlorar sina snabbhårdnande
egenskaper, är tvivelaktigt och kan i varje fall knappast
f. n. överskådas.
(Forts.)
Fig. 20. Utlösningskurvor för betong av aluminatcement
med 40 % vatten efter 28 dygn. Bestämningar av CaO,
Al2O3, Si02, totalmängd. Samma mätmetod som i fig. 19.
is Berl, E. und Löblein, Fr. : "Beitrag zur Kenntnis der
tonerdereichen Sehmelzzemente." Zement 15, 642—643, 673
—677, 696—699, 715—719, 741—745, 759—762, 783—785
(1926).
i» Le Chatelier, H.: "Erhärten von Tonerdezement."
Zement 11, 13 (1928).
Le Chatelier, H.: "Tonerdereiche Zemente." Zement 11,
100 (1928).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
