Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INNEHÅLL: Skopelevatorer, skophissar och remtransportörer och deras användning som lyftande transportorgan
inom industrien, av civilingenjör Elis Dahlin. — Insänt. — Föreningsmeddelanden. — Litteratur.
SKOPELEVATORER, SKOPHISSAR OCH
REMTRANSPORTÖRER
OCH DERAS ANVÄNDNING SOM LYFTANDE TRANSPORTORGAN
INOM INDUSTRIEN.
Av civilingenjör Elis Dahlin.
HAFTE 2
TEKNISK TIDSKRIFT
MEKANIK
Redaktör: hf. Nordström
utgiven av svenska t ek. n0lo5 f ö r e n i in isen
FEBR. 1930
Vid många industriella anläggningar är det
nödvändigt att uppfordra något eller några av de för
produktionen behövliga materialen till en viss nivå,
varifrån det sedan lätt kan distribueras till de platser,
där det skall användas. Synnerligen framträdande
är detta behov inom ångkraftverksindustrien, där
kolet transporteras från upplagsförrådet till
kolfickorna, varifrån sedan panneldstäderna matas med
kol. Oftast önskar man här även transportera askan
till en behållare på högre nivå, varifrån man sedan
kan bortföra den i större kvantiteter genom att
tömma behållaren direkt i järnvägsvagn eller dylikt.
En annan industri, vid vilken det förefinnes behov
att lyfta materialet för att sedan låta det passera
genom olika delar av anläggningen för att förädlas
eller om man så vill förbrukas, är järnindustrien. Här
uppfordras ju vid hyttorna malm, kol och kalksten
till masugnskransen, för att därifrån inmatas i
masugnen. Sedan långt tillbaka i tiden har man för
detta ändamål använt sig av en lutande
transport-bana med därpå löpande vagnar eller "hundar"’, en
anordning som i princip är densamma som den, vilken
användes vid moderna skophissar.
Även inom gruvindustrien förekommer samma
behov. Sedan malmen väl kommit ovan jord och
sortering och skrädning ägt rum, vill man i regel ånyo
lyfta malmen, för att låta densamma genomgå
anrik-ningsprocesser. Det finns också andra industrier och
anläggningar, vid vilka det är fördelaktigt att
uppfordra råmaterialen till en viss höjd för att underlätta
produktionen, t. c. cellulosafabriker, glasbruk,
cementbruk.
De lyfthöjder, som i ovannämnda fall kunna
ifrågakomma äro ganska måttliga och överstiga sällan 50
meter, och i regel föredragas därför kontinuerligt
arbetande uppfordringsanordningar. Vid de största
lyfthöjderna under nämnda gräns kunna emellertid
förhållandena ofta motivera användning av mer eller
mindre intermittent arbetande organ, såsom
skophissar. Dessa bilda i själva verket en naturlig övergång
mellan uppfordringsanordningar för måttliga
lyfthöjder och för stora sådana. För hisshöjder upp till 50
meter kunna följande typer av transportanordningar
tänkas förekomma:
1. Skopelevator.
2. Pendelbägarverk.
3. Remtransportör.
4. Skraptransportör.
5. Gripskopa på löpvagn.
6. Skophiss.
Av dessa är väl skopelevatorn den vanligaste, och
en närmare beskrivning torde vara överflödig. Ett
framhållande av vissa specifika detaljer må dock
vara berättigat. Den består av ett antal skopor,
fastgjorda vid ett bärande organ, vanligen enkel eller
dubbel kedja eller rem. Drivaxeln med kedjehjul,
resp. remskiva, är oftast placerad i elevatorns översta
sektion jämte tillhörande inellanaxel och
drivmaski-neri. I elevatorns bottensektion är fotaxeln
anbringad med kedjehjul, resp. remskiva och
sträck-lager. I sin enklaste och vanligaste form är
skopelevatorn vertikal, ehuru man ofta av vissa orsaker,
särskilt för att erhålla gynnsammare på- och
avlastningsförhållanden giver den någon lutning. I de
flesta fall äro de rörliga delarna inneslutna i en
kåpa, som hindrar spridning av damm och stoft från
material och därjämte skyddar skopor och kedjor
från regn etc. Skoporna kunna utföras av gjutjärn,
aducergods eller plåt. Gjutna skopor anbringas
vanligen med vissa mellanrum, s. k. "spacerade"
skopor, under det att plåtskopor oftast sättas så
nära varandra som möjligt, s. k. "kontinuerliga"
skopor. Den förra skoptypen fylles vanligen genom
att skopan får gräva sig genom materialet i
elevatorns bottensektion. Den senare typen fylles något
högre upp från en särskild pålastningsränna,
varigenom materialförsämring i avsevärd mån
undvikes.
De båda elevatortyperna ha sina resp. fördelar
och nackdelar, vilket här icke närmare skall
beröras. Båda typerna förekomma allmänt, dock torde
den kontinuerliga typen vara vanligare, då det gäller
transport av krossad kol. Skopelevatorn lämpar sig
icke för transport av storstyckigt material, enär
skoporna då måste göras större och tyngre, vilket
är till avsevärd nackdel vid dessa
transportanordningar. Toppaxeln har ju att uppbära hela eller
större delen av den totala vikten av skoporna, ked-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
