Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1931 - S. Lemoine, E. Magnusson: Stockholms nya rundradiostation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klart, att under sommartiden, då den inkommande
luften är jämförelsevis varm, största möjliga
luftmängd genomsläppes lamellbatteriet för att hålla
dess temperatur nere, under det att vintertid mindre
luftmängd erfordras på grund av den lägre
temperaturen. Högsta tillåtna temperatur på kylvattnet är
55°C vid utgångssidan av kylmantlarna. Genom
öppningar och kanaler från varmluftskammaren
finnes möjlighet att för uppvärmningsändamål leda den
varma luften dels till bottenvåningen och dels till
apparatsalen, varigenom man i viss mån tillgodogör
sig den energi, som förloras i sändaren.
Förutnämnda vattentank har till uppgift att
tjänstgöra såsom reservmagasin i händelse av fel på
kylaren eller fläkten. Vattnet i tanken upptager den av
sändaren avgivna förlustenergien. Härigenom
stegras oavbrutet kylvattnets temperatur. Under normal
drift hålles vattentemperaturen vid 30-35°C, men
då en stegring till 55° är tillåten, motsvarar detta en
körtid av ca 3 timmar, under vilken tidrymd ett
mindre fel på kylaren eller fläkten bör hinna
avhjälpas.
Om kylvattnet av någon anledning slutar att
cirkulera under sändarens drift, innebär detta en
allvarlig fara för röruppsättningens bestånd, och då denna
representerar ett värde av 37 000 kr., är det
naturligt, att speciella säkerhetsåtgärder vidtagits för
att förhindra ett sådant missöde. Om t. e.
säkringarna för pumpmotorn avsmälta, skulle
vattencirkulationen upphöra, om icke förutnämnda hydroforer
funnos. Den i dessa sammanpressade luften trycker
ut det i hydroforerna befintliga vattnet, som
sålunda tvingas fortsätta sin cirkulation, till dess en
tryckutjämning skett. Med den kapacitet
hydroforerna ha dröjer detta ca 5 min., vilken tid är
tillräcklig för att starta reservpumpen. Manometrar på
kontrollbordet i apparatsalen angiva vattentrycket före
och efter hydroforerna, varför vakthavande personal
därstädes kan kontrollera om reservpumpen, som är
placerad i bottenvåningen, kommit i gång och arbetar
upp trycket till dess normala värde. Skulle detta
icke vara fallet, minskas vattencirkulationen
successivt, och vid en viss minsta tillåtna vattenmängd
träder ett i avloppsledningen från sändaren inkopplat
säkerhetsrelä i funktion och bryter anodspänningen.
Under drift övervakas sändaren så gott som
uteslutande från kontrollbordet i apparatsalen. Vid detta
är under sändning alltid placerad en för driften
ansvarig person, som med tillhjälp av mätinstrumenten
dels på sändareapparaturens framsida, dels på
kontrollbordet är fullt underkunnig om vad som händer
och sker. Härifrån startas samtliga
hjälpspänningsaggregat, glödström, gallerförspänningar och
anodspänningar regleras till sina rätta värden och anslutas
med reläkretsar till respektive stativ, kylvattnets
funktion kontrolleras och moduleringen övervakas.
Förutom vaktmannen vid kontrollbordet erfordras
under drift en maskinvakt, som har tillsyn över
roterande maskiner, pumpar, kylanläggning etc.
Diverse data.
Som tidigare nämnts är sändaren dimensionerad för
en omodulerad antenneffekt vid normaldrift av 60
kW. Emellertid är enbart denna siffra ej tillräcklig
för angivande av sändarens kapacitet, då den
användes för rundradio. Samtidigt måste också module-
ringsgraden vid distorsionsfri sändning angivas.
Heising har visat, att vid 100 % modulering den
radierade effekten är 1,5 ggr effekten hos bärvågen
och att det maximala momentvärdet av
strömstyrkan härvid teoretiskt uppgår till dubbla
bärvågsströmstyrkan, motsvarande en momentan
bärvågseffekt av 4 ggr den normala. Härav framgår, att en
sändare, avsedd för 100 % distorsionsfri modulering,
måste vara så dimensionerad, att den förmår
momentant lämna en effekt, som är 4 ggr den omodulerade
effekten. Sändarerörens momentana effektkapacitet
kan således för 100 % modulering endast utnyttjas till
25 %, vilket blir bärvågseffekten.
Om man med W0 betecknar bärvågseffekten hos
en sändare, som trimmats för 100 % distorsionsfri
modulering, och med Wmax den maximala
momenteffekt, som erhålles vid en viss modulering m,
råder generellt följande relation:
Wmax = W0 (1 + m)2
För m = 1, dvs. 100 % modulering, erhålles
Wmax = 4W0, dvs. 4 gånger bärvågseffekten. För
m = 0,5 erhålles Wmax = 2,25 W0 osv.
Den integrerade effekten under en
lågfrekvens-period blir vid moduleringen m:
Wi = W0 (1 + m2/2)
som för m = 1 ger Wi = 1,5 W0.
En rundradiosändare kan naturligtvis även
inställas för lägre moduleringsgrad än 100 %, varvid
samtidigt bärvågseffekten blir större. Vill man således
veta, med vilken bärvågseffekt Wb en sändare skall
arbeta för att tillåta en viss maximal modulering m,
låder relationen
Wb = W0 4/(1 + m)2
Emellertid är det, sett ur störningssynpunkt på
mottagaresidan, fördelaktigare att arbeta med hög
modulering och1 låg bärvågseffekt än tvärtom.
Elektriska störningar med frekvenser närliggande bärvågens
tagas upp av en mottagare samtidigt med bärvågen.
De "modulera" denna, och styrkan av störningarna
blir proportionell mot bärvågen. GejLom att minska
bärvågseffekten och samtidigt öka moduleringsgraden
erhålles sålunda mindre störningar vid en viss
ljudstyrka hos programmet, vilket medför renare
mottagning.
Vid den nyss angivna antenneffekten av 60 kW
garanteras enligt kontraktet en distorsionsfri
modulering av 70 %. Detta motsvarar vid 80 %
modulering 53,5 kW.
Vid inkoppling av de 2 i slutförstärkarna- befintliga
reservrören kan effekten ökas, så att 70 kW
bärvågseffekt kan användas i antennen vid 70 % modulering.
Att erhålla en exakt siffra på moduleringsgraden
under programsändning är mycket svårt, för att ej
säga omöjligt, enär till dato inga instrument
framställts, som äro fullt tillförlitliga i detta hänseende.
Ett ungefärligt värde kan dock erhållas genom
användandet av rörvoltmeter, som i princip består av ett
likriktarerör samt en likströmsvoltmeter med liten
svängmassa i det rörliga systemet. Rörets anod
kopplas kapacitivt till den krets, där moduleringen skall
mätas. Den likriktade spänningen utvisas av
voltmetern, som i serie med ett stort motstånd kopplas
mellan rörets glödtråd och anod. Genom att med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
