Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
28 MARS 1931
NOTISER
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst höll måndagen den 2 mars 1931
extra sammanträde å föreningens lokal tillsammans med
avdelningen Svenska arkitektföreningen.
Sedan till ordförande för dagens förhandlingar valts
professor E. J. LALLERSTEDT hälsade denne
avdelningarnas ledamöter samt de närvarande representanterna för
’Sveriges tegelindustriförening välkomna till
sammanträdet och överlämnade därpå ordet till Murtegelkommitténs
ordförande, professor HENRIK KREUGER. I sitt
inledningsanförande angående förslag till normalbestämmelser för
leverans och provning av murtegel genomgick denne
punkt för punkt kommitténs nu reviderade förslag till
normalbestämmelser och framhöll därvid särskilt de and
ringar av förslaget av den 5 mars 1930, som företagits
under tiden för återremissen. Ändringarna hade
huvudsakligen inneburit en differentiering av begreppet
mått-avvikelser, ett annat uttryckssätt för bestämning av
buktighet och ojämnhet i tjocklek hos teglet samt nya värden
för måttoleranser och för tryckhållfastheten. Dessutom
hade punkterna om vattenabsorption och porositet
strukits. Talaren slutade med att uttala en förhoppning, att
bestämmelserna nu skulle kunna godkännas, så snart
avdelningarna fattat beslut angående de två föreliggande
reservationerna.
Ordföranden förklarade därpå ordet fritt för
diskussion.
Denna inleddes av kapten BRINK, som redogjorde för
skälen till den av herrar Lindh, Chatillon-Winbergh,
Brink och Bergström undertecknade reservationen mot
bestämmelsen angående provning av "näst sämsta
stenen". Han yrkade, att bestämmelserna skulle ändras så,
att provningen skulle gälla den "sämsta stenen". Ett
annat yrkande framställdes av arkitekt BERGSTRÖM,
gående ut på att bestämmelserna skulle ändras därhän, att
uttagningen av provtegel skall ske enligt en slumpregel
i enlighet med den av herrar Schlyter, Bergström och
Chatillon-Winbergh undertecknade reservationen.
Direktör ANDERSSON meddelade, att Sveriges
tegelindustriförening beslutat godtaga förslaget i dess befintliga skick
och att han å denna sammanslutnings vägnar måste
reservera sig mot varje ändring.
Förutom ovannämnda yttrade sig i diskussionen
herrar TJERNELD, KREUGER, SCHLYTER och HALLMÉN.
Sedan ordföranden förklarat diskussionen avslutad
beslöto avdelningarna:
1) i enlighet med reservanternas yrkande att
bestämmelserna ’om uttagning av provtegel skola ändras därhän,
att uttagningen skall ske enligt en slumpregel;
2) i enlighet med reservanternas yrkande att
bestämmelserna om. provning skola gälla den "sämsta stenen"
samt
3) att med ovannämnda ändringar godkänna
normförslaget under förutsättning av tegélindustriföreningens
godkännande.
Åt kommitténs sekreterare uppdrogs att ändra
förslaget i enlighet med dessa beslut, av vilka det under
1) nämnda fattats med 8 rösters övervikt mot 3 och det
under 2) nämnda med 6 rösters övervikt mot 4. Vid
sammanträdet närvoro sammanlagt 19Ä röstberättigade
ledamöter av de båda avdelningarna.
Då intet ytterligare förelåg till behandling framförde
ordföranden till kommitténs ordförande och dess övriga
ledamöter avdelningarnas tack för deras uppoffrande och
energiska arbete och förklarade därpå sammanträdet
avslutat.
Fur.
Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst höll måndagen den 9 mars 1931
ordinarie sammanträde å föreningens lokal under
ordförandeskap av civilingenjör E. PAUL WRETLIND.
Sammanträdet öppnades med att protokoll från
avdelningens ordinarie sammanträde den 9 februari och från
ett extra sammanträde den 2 mars upplästes och
godkändes.
I avdelningen invaldes därpå civilingenjörerna C. F.
Bobeck, Björn Börjesson och Verner Hallne, Stockholm,
civilingenjör Nils Ahlberg, Nora, stadsingenjörerna Axel
Bergschöld, Skara, Magnus Wennström, Lund, och Bror
A. Björkman, Åmål, ingenjör Josef Dufwenberg, Motala,
kapten J-ohn Cederblad, Örebro, dr techn. Octavius
Ferdinand Nielsen, Stockholm, och civilingenjör Anders E.
Andersson, Lund.
Efter invalet övergick man omedelbart till nästa punkt
på dagens program, ett föredrag - "Om ekolodning" -
av filosofie licentiaten, kartograf PER COLLINDER. Denne
gav i det intressanta anförandet en klar och redig
beskrivning av den relativt nya mätningsmetodens
uppkomst och utveckling ’och av de moderna apparater, som
f. n. användas. Talaren påpekade, att det var så sent
som för endast ett 10-tal år sedan som man började
använda sin kännedom om ljudets fortplantningshastighet
i vatten för att göra djupmätningar och att metoderna
numera fullkomnats därhän, att de tillåta noggranna
lödningar på så ringa djup som 6 å 7 meter. Denna
prestation förefaller så mycket mera aktningsvärd, om man
betänker, att den tid som exakt skall mätas, nämligen tiden
för ljudvågens tur och returfärd från fartygsbottnen, vid
de grunda lödningarna är betydligt mindre än Vioo
sekund.
Om ekolodningens stora praktiska betydelse fick man
en god föreställning, då talaren demonstrerade skillnaden
mellan några äldre nivåkartor över Atlantens botten och
de nya, som upprättats med tillhjälp av ekolodningar.
Talaren antydde slutligen den betydelse
"luftekolod-ningen" kan ha för luftskepp och flygplan, vilka i dimma
och vid oroliga lufttrycksförhållanden icke kunna helt
lita till sina på barometerprincipen grundade
höjdmätningsanordningar.
Efter det livligt applåderade föredraget, som
beledsagats av ett antal skioptikonbilder, vidtog en stunds
diskussion, som huvudsakligen utmynnade i ytterligare
anlitande av föredragshållarens sakkunskap på området.
(Så snart icke stort mer fanns att fråga om, förklarade
ordföranden det av ett 50-tal ledamöter besökta
sammanträdet avslutat och man tågade ned till den väntande
supén.
Nachspielet gick helt i lutsångens tecken, sedan
avdelningens nya luta vederbörligen avtäckts och
avkonter-fejats. Professor Fellenius förrättade i egenskap av
huvuddonator avtäckningsceremonien. Direktör Biide tog
därefter hand om det vackra instrumentet, som han
invigde rned av signaturen Hq författad text till en känd
Bellmansmelodi. Av de glädjeyttringar och de applåder,
som detta första nummer utlöste, förstod man, att lite
var kände sig stolt både över Hq, direktör Biide och över
lutan.
Det blev sedan Bellman, Fridas visor, Taube och andra
uppbyggliga saker hela kvällen och man beklagade endast,
att så relativt få medlemmar mött upp för att njuta av
den störste lutfiskens sköna konst. De som skolkade
gingo miste om en hel del.
För kvällen hade det vanliga långbordet vid
"efter-sitsen" ersatts med några småbord enligt amerikanskt
recept. Anordningen var icke oäven men kommer nog
mera till sin rätt vid ett mera talrikt besökt
sammanträde. Nu blev det på slutet nödvändigt att skjuta ihop
småborden för att riktigt kunna "vara tillsammans".
Klockan ett var sammanträdet slut. Fur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
