Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 SEPT. 1932
MEKANIK
109
intresset. Av diagrammet se vi, att en
rotorventilator kan åstadkomma ett undertryck, som är 1,6 ggr
så stort som vindtrycket, eller 60 % större än trycket
hos den vind, som driver rotorn. Om trycket hos en
vind om 8 m/sek, är 4,2 mm vattenpelare, är det
maximala undertryck, en rotorventilator vid denna
vindhastighet åstadkommer 1,6 X 4,2 = 6,7 mm
vattenpelare. Undertrycket för de bästa av de andra
undersökta ventilatorerna stiger till 0,5 X 4,2 - 2,1 mm.
En rotorventilators maximala sugstyrka är sålunda 3
ggr större än den för den bästa huven. Detta
betyder, att om vi använda det i Göttingen brukliga
försöksförfarandet, kommer en vanlig sughuv ej mera
att suga någon luft ur suglådan, då undertrycket i
denna blir 40-50 % av vindtrycket, under det att
rotorventilatorn fortsätter med sugningen, tills att
undertrycket blir 3-4 ggr starkare.
Populärt uttryckt betyder detta, att under det att
en vanlig sughuv endast förmår framkalla ett vakuum,
som utgör 40-50 % av vindtrycket, stiger en
rotorventilators sugstyrka till samma värde som
vindtrycket, vartill rotorn ännu utövar ett utåt riktat tryck,
som utgör 60 % av vindtrycket. En vanlig sughuv
kunna vi sålunda jämföra med en sugpump, som
suger vatten från ett djup av 4-5 m och
rotorventilatorn vid en sug- och tryckpump, som suger vatten
från ett djup av 10 m och trycker upp det ytterligare
6 m i ett stigrör. Det är sålunda fråga om en
skillnad icke endast till verkningsgraden, utan även till
arten.
Från strypningskurvorna kunna vi draga några
slutledningar för det praktiska livet: Då vi endast
ha motstånd, som härleder sig av friktion i
kanalerna, stiger motståndets styrka med kvadraten på
luftströmmens hastighet i ledningen. För att öka
strömningshastigheten, måste vi använda en
ventilator som har mycket starkare sugverkan än den först
använda sughuven. Skall sugvindhastigheten ökas
till den dubbla, måste sugstyrkan fyrfaldigas osv. Ju
större motstånden i sugledningen äro, desto svagare
blir en svagt verkande huvs effekt, om ock
sugvindhastigheten aldrig nedgår till 0. Taga vi
kvadratroten ur 0,4, maximaldepressionen för en vanlig huv,
och ur 1,6, maximaldepressionen hos en
rotorventilator, se vi, att rotorventilatorn vid stora motstånd
suger dubbelt mera luft än en vanlig sughuv. De
utsugna luftvolymerna förhålla sig m. a. o. som kvadratrötterna ur de vid samma kanalsektioner bildade
undertrycken. Något vidare kunna vi ej utläsa ur
strypningskurvorna. En klar uppfattning om
sughuvarnas eller ventilatorernas effekt få vi sålunda
icke av de hittills använda sätten att återgiva denna.
Fig. l och 3.
Det motstånd, som förorsakas av långa
kanalledningar och tillstrypta passager osv. är ej det enda
ifrågakommande motståndet. Om luften i det rum,
varifrån huven skall suga, är kallare än ytterluften,
är den också tyngre. Vi ha ofta, t. e. i ovanjordiska
källare under dagen en ventilationsströmning som är
rakt motsatt den vanliga, dvs. luften kommer in
genom takventilerna, avkyles i källaren, avger vid sin
avkylning fukt och sjunker ut genom
intagsöppningarna vid golvet. I fartyg är luften i lastrummen, vars
väggar äro kalla, kallare än den yttre luften. Den
ligger som luften i en brunn, och låter sig ej lätt
avlägsnas och ersättas med ny, varmare luft. Samma
Det av ventilatorn alstrade undertrycket i % av vindtrycket
Fig. 3.
är förhållandet i en brunn, där fuktigheten ofta
förstör isolationerna på pumpmotorn. Än skarpare
framträder detta i motorbåtar, där de i ock för sig
tunga explosiva bensingaserna liksom de giftiga
avloppsgaserna samla sig i botten av båten och
utgöra en ständig fara. Att avlägsna dem går ej med
tillhjälp av svagt verkande huvar. Därtill behöves
en ventilator med stark sugning och en systematisk
bilge-ventilation. - Ifrågavarande motstånd, eller
’"tyngd" hos luften kunna vi också uttrycka i
mm vattenpelare och i förhållande till vindtrycket,
varigenom det blir jämförbart med
friktionsmotståndet i ventilationskanalerna.
Slutligen ha vi ett motstånd, som kallas yttre
möt-tryck eller övertryck. Om vindens rörelse
förminskas med tillhjälp av ett vindhinder, förvandlas
en del av dess energi i tryck. Om vinden t. e. blåser
mot en vägg, ett brant tak, en takvinkel, takslänta
eller liknande vindhinder, kommer i närheten av detta
att uppstå ett övertrycksområde, som under vissa
omständigheter kan vara synnerligen vidsträckt. Om en
vanlig sughuv placeras inom ett sådant
övertrycks-område, kommer den ej att kunna motstå ett
övertryck, som är lika stort som det maximala undertryck,
den själv i fri vind kan alstra, emedan vindens
hastighet inom övertryckszonen redan är minskad och ej
verkar på huven med full kraft. Detta är orsaken till
att vanliga huvar taga in luft redan då övertrycket
stiger till 0,1 av vindtrycket. Vid högre övertryck
arbeta huvarna fullt som tryckhuvar. Självklart är
att även rotorventilatorn inom övertrycksområden
skall förlora i effekt, men ej alls i samma grad, som
fallet är med vanliga huvar.
Fig. 4 visar olika huvars förhållande till övertryck.
Mottrycket alstras vid vindkanalförsöken genom att
bakom huven ställes en 0,9 x 0,9 m fanérskiva
vinkelrätt mot vinden på olika avstånd från huven. Vid
närmaste läge står skivan 14 cm bakom sugrörets
mittellinje och vid de följande lägena på 17, 25, 50,
75, 100, 125 och 150 cm avstånd, på sätt som av
skissen visas. Fastän skivan ställes alldeles tätt
intill rotorventilatorn, uppstår intet övertryck i
suglådan, under det att de andra sughuvarna giva ett
50 % övertryck i samma position. På ett avstånd
av 17 cm från skivan ger rotorventilatorn ett 30 %
undertryck och huvarna lika stort övertryck. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
