Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
TEKNISK TIDSKRIFT
17 DEC. 1932
Fig. 1. Pascals maskin i Dresden.
anordning. Omkring 1647 begärde Pascal lagligt
skydd för sin uppfinning. Vid en undersökning år
1908 konstaterades, att mer än 50 exemplar av
Pascals maskin ännu äro bevarade, och de äro av
ganska avsevärt olika konstruktion, såväl beträffande
yttre form som inre organ.
Ehuru den bärande tanken i Pascals maskin icke
varit så stark, att den kunnat bilda en verklig grupp,
så har han dock haft en del efterföljare, som
hänvisat till honom. Till och med så sent som 1867 har
en konstruktör, Bouniakovsky, kommit med en
additionsmaskin av system "Pascal".
Vänstra bilden å fig. 2 föreställer en maskin, byggd
av professor Joh. Polenus i Padua 1709, den högra
visar den första multiplikationsmaskinen,
konstruerad av G. W. v. Leibniz under åren 1671-94.
Poleni maskin är av intresse endast så till vida, att
den har kuggtänder, som kunna läggas åt sidan, men
Leibniz’ maskin är fullständigt grundläggande för
den grupp, som tämligen orättvist kallas "Thomas-maskiner". Uppfinningens viktigaste del är den s. k.
"trappvalsen" med sitt förskjutningsorgan,
"Schieber". Efter system "Leibniz" äro hundratals patent
uttagna och ett betydande antal ytterst moderna
maskiner tillhöra denna grupp.
Fig. 3. Leibniz’ maskin i Hannover.
Ehuru Leibniz är uppfinnaren av trappvalsen, så
lyckades han likväl aldrig få sin maskin färdig.
Många författare hava varit av den uppfattningen att
maskinens fel mera måste tillskrivas bristfälligt
utförande än oriktig konstruktion, men till dess så kan
bevisas, måste kyrkoherden Philipp Matthäus Hahn
tilldelas äran av att ha konstruerat den första
praktiskt användbara räknemaskinen för "de fyra
räknesätten", såsom frasen vanligen låter i
patentbeskrivningen (fig. 4). Efter nu antagen terminologi var
hans maskin således den första maskin för
multiplikation och division.
Hahn var född 1739, började konstruera sin första
maskin 1770, hade den färdig 1773 och visade den
offentligt 1774. Han förklarar utan förbehåll, att
maskinen är byggd efter Leibniz’ idé, men han
påvisar också, att Leibniz icke löst tio-överföringen på
ett tillfredsställande sätt. Och däri har han
otvivelaktigt kommit till samma uppfattning som vår tid.
De under hans levnad byggda maskinerna bära alla
årtalet 1774, men de, som, efter hans död 1790,
framställdes av hans son och svåger, bära alla
beteckningen: "1770 bis 1774 erfunden." Den sista kända
maskinen tillverkades 1820. Av allt att döma måste
ett relativt stort antal blivit tillverkade, men endast
omkring ett tiotal äro bevarade.
Hahn efterlämnar en betydande korrespondens,
varur jag gör några förkortade utdrag. Hans
måttfullhet i reklam står som en vacker förebild för
modern reklamkonst: "Så mycket är visst, att den är
den enda av sitt slag i världen, och om det för
övrigt även skulle finnas så kallade räknemaskiner, så
Fig. 2. Ur Jacob Leupold, "Theatrum Arithmetico-Geometricum."
Fig. 4. Hahns maskin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
