Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 7 jan. 1933 - Notiser - Väg- och vattenbyggnadskåren - Ny stadsingenjör i Stockholm - Enskilda järnvägarnas ekonomi utredes - Fusion inom flygindustrien - Kurs för säkerhetsingenjörer, av E. Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
H. N. Pallin, Erik Björkman och Ernst Eggert, till
kaptener löjtnanterna John Östling, Sten Ekelund, Nils
Giöbel, Tord Lindblad, Oskar Grahnén, Torsten
Lindesvärd, Erik Hæggström, N. H. Nilen och Folke
Brundin samt till löjtnanter civilingenjörerna Håkan
Insulander, E. G. W. Levander, Gunnar Wærn-Lindegren,
Birger Johnson, Torsten Åström och Per-Oscar Nyströmer.
Ny stadsingenjör i Stockholm. Till stadsingenjör i
Stockholm har för en tid av fem år, räknat fr. o. m.
1 januari 1933, utsetts nuvarande vice stadsingenjören
Olof Myrberg.
Enskilda järnvägarnas ekonomi utredes.
Kommunikationsministern har den 28 december uppdragit åt
landshövding Nils Edén, direktör Åke Nerell och
distriktschefen A. E. Paulson att inom
kommunikationsdepartementet biträda med verkställande av en
utredning angående vissa enskilda järnvägars ekonomiska läge.
I yttrande till statsrådsprotokollet framhåller
kommunikationsministern, att de f. n. brydsamma
ekonomiska förhållandena för järnvägstrafiken i
allmänhet föranlett åtskilliga framställningar från enskilda
järnvägar om hjälp från statens sida. Anledningen till
de enskilda järnvägarnas försämrade ekonomiska läge
torde emellertid ej alltid vara att söka i det nuvarande
konjunkturläget. Vissa järnvägar torde redan från sin
tillkomst ha saknat förutsättningar att som
självständiga företag uppnå ekonomisk bärighet. Härtill
kommer den konkurrens som landsvägstransportmedlen
under senare år bjudit järnvägarna. Dessas ekonomiska
läge bör därför bedömas från fall till fall. Då en
järnväg av olika anledningar icke längre kan anses äga
betingelser för fortsatt existens, bör allvarligt övervägas,
huruvida den icke hellre bör nedläggas än att fortsätta
med sin förlustbringande verksamhet. Beror åter det
otillfredsställande driftresultatet på ekonomiska
förhållanden av övergående art, bör mot bakgrunden av
vederbörande järnvägs nytta och behövlighet för den
allmänna samfärdseln prövas, huruvida och på vad sätt
åtgärder för järnvägsdriftens vidmakthållande böra
vidtagas. I sistnämnda fall kan läget vara sådant, att
järnvägen genom en fusion kan nedbringa driftkostnaderna,
så att förutsättningar erhållas för dess fortbestånd.
För statens del föreligger ett starkt intresse av att
undersökningar komma till stånd, som möjliggöra
tillförlitligt bedömande av olika fall. Staten har bl. a.
omfattande ekonomiska intressen att bevaka i de
enskilda järnvägarna. Sammanlagt uppgå de av staten
till enskilda järnvägar lämnade lånen till 160 mill. kr.,
varav ca 5,5 mill. kr. utgöra kapitaliserade räntor. Av
dessa belopp hava från och med budgetåret 1924/1925
ca 12,8 mill. kr. måst avskrivas till följd av resp.
låntagares bristande betalningsförmåga, vartill komma
under samma tid avskrivna räntor med ca 11,3 mill. kr.
Härutöver hava under åren 1925–1932 förfallna
amorterings- och räntebelopp om tillhopa 4,85 mill. kr. icke
guldits. Givet är, att med hänsyn till de enskilda
järnvägarnas allmänna ekonomiska läge intet
statsunderstöd bör lämnas eller statsingripande i annan form ske
utan noggrann undersökning, om ingripandet kommer
att medföra avsedd verkan.
Fusion inom flygindustrien. I dagarna har en fusion
genomförts inom flygindustrien, i det att a.-b. Svenska
järnvägsverkstäderna, Linköping, förvärvat
aktiemajoriteten i Svenska Aero a.-b., Lidingö. Den av
sistnämnda bolag bedrivna verkstadsrörelsen kommer att
flyttas till Linköping.
Kurs för säkerhetsingenjörer. Den kurs för s. k.
säkerhetsingenjörer som anordnats vid Industriförbundets
arbetsledareinstitut den 1–14 dec. rönte livligt
intresse och oväntat stor tillslutning. Deltagareantalet
uppgick till 33, varav tre från Finland. Dessutom
deltogo en hel del intresserade i egenskap av tillfälliga
åhörare. Kursen var den första i sitt slag, som såvitt
känt hållits i Europa.
Kursen öppnades i närvaro av inbjudna industrimän
av direktör Gunnar Jacobsson. Dr Gösta Ekelöf
påvisade i sitt inledningsföredrag hurusom den lokala
säkerhetstjänsten från att hava varit en välfärdsinstitution
numera blivit en arbetsledarefunktion inom det
moderna företaget. Ett systematiskt arbete i syfte att
motarbeta olycksfallen inom de enskilda företagen är
emellertid i vårt land av ganska ungt datum, och man
har i allmänhet på varje enskild plats med viss
försiktighet måst pröva sig fram. Industriförbundet har
i detta utvecklingsskede ansett det vara av betydelse
att sammanföra de olika företagens säkerhetsfunktionärer
för utbyte av erfarenheter och för inhämtande
av råd och anvisningar från sakkunniga på de områden,
som beröras av säkerhetsarbetet.
Kursprogrammet, som uppgjorts i samråd med
socialstyrelsen och de ömsesidiga olycksfallsförsäkringsbolagens
förening, upptog en hel rad föreläsningar
omväxlande med överläggningar, demonstrationer och
studiebesök. Byråchefen E. V. Gabrielson höll dels
ett orienterande föredrag om "Arbetares skyddande
mot yrkesfara", dels en serie föreläsningar om
skyddstekniska anordningar. överstelöjtnanten E. Frydén
föreläste om "Olycksfallens betydelse ur allmän och
försäkringssynpunkt", sekreteraren W. Stenholm om
"Arbetarskyddslagen och dess tillämpning", direktören
G. Bergström kommenterade olycksfallsförsäkringslagen,
liksom byråchefen J. Nordin på samma sätt
behandlade arbetstidslagen. Yrkesinspektrisen Kerstin
Hesselgren höll två föreläsningar, den ena avhandlande
"Industriens sociala problem" och den andra "Den
kvinnliga yrkesinspektionens uppgifter". "Aktuella
ventilationsproblem" behandlades av f. yrkesinspektören
A. Rosengren och "Faromomenten vid elektriska
anläggningar" av statsinspektör R. Holmer. Vissa
specialämnen hade även inlagts i programmet, nämligen
professor G. Söderlunds föreläsning om "Sårinfektion
och sårbehandling", doktor Hans Öhmans "Om
arbetarnas samaritförening" och 1:ste marinläkare C. G.
Boströms om "ögonskyddsfrågan inom industrien". I
samband med åtskilliga av dessa föreläsningar
förekommo givande diskussioner.
Till kursen hade kallats vissa specialföreläsare
angående den lokala säkerhetstjänsten, som ju utgjorde
kursens centralpunkt. Sålunda redogjorde
överingenjör G. Hallgren från Svenska kullagerfabriken i
Göteborg om säkerhetstjänstens ordnande vid detta
företag. Bergsingenjör Torsten Fahlman behandlade
säkerhetstjänsten vid Grängesbergsbolaget och ingenjör H.
Jönsson motsvarande verksamhet vid Kockums mek.
verkstad, Malmö.
Av deltagarna från Finland bidrog inspektör R.
Mickwitz med ett föredrag om "Industriidkares i Finland
ömsesidiga olycksfallsförsäkringsförenings
skyddsverksamhet", och inspektör R. Saarnio demonstrerade
medelst ljusbilder vissa "Skyddsanordningar ur
praktiken". Kursens sista föreläsning avhandlade "De
indirekta kostnaderna vid industriella olycksfall" och
hölls av ingenjör Einar Palm.
Samtliga föreläsningar om den lokala säkerhetstjänsten
åtföljdes av ingående diskussioner, varvid
ytterligare detaljer från arbetsplatserna belystes,
överläggningarna rörde sig i övrigt om säkerhetstjänstens
praktiska utformning. Bl. a. berördes vilken
befogenhet, som arbetareombud och säkerhetskommitterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
