- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
94

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 25 mars 1933 - Studiecirklar för yngre ingenjörer, av Alfred Bjarme - Ökat samarbete mellan landets tekniska föreningar, av Alex. Engblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke behövde bliva lidande på att den finge en
särskild avdelning, avsedd att läsas av allmänheten.

Teknologföreningens uppgift att föra medlemmarna
samman till diskussion och samkväm kan den av
naturliga skäl fylla huvudsakligen endast i Stockholm.
I landsorten boende ingenjörer nödgas tyvärr i
alltför stor utsträckning undvara dessa otvivelaktigt
stimulerande och nyttiga sammanträffanden med
kollegerna. I allmänhet ha de till ersättning lokala
föreningar, lagda på bredare basis än teknologföreningen,
men såvitt jag förstår med ungefär samma
stil på föredrag och sammankomster. Sannolikt ha
de flesta samma intryck som jag, att behållningen
av den kamratliga samvaron med kollegerna är
förträfflig, medan däremot behållningen av även de
mest utmärkta föredrag är beklagligt liten.

Det förhållandet är känt, att svensken överhuvudtaget
endast med svårighet kan tala utan manuskript
inför ett auditorium. Om någon kategori av svenskar
är sämre ställd än andra i detta avseende så är det
ingenjörerna. Detta är särskilt beklagligt, enär
ingenjörerna mera än de flesta torde ha behov av att
i fritt tal kunna framföra åsikter och försvara
en position. Likaså torde de i allmänhet ha mera
förståndigt att säga än de flesta andra som tala i
det offentliga livet. Det är också tydligt, att vid de
vanliga ingenjörssammankomsterna så är det ett
relativt fåtal och alltid samma personer som
eventuellt yttra sig sedan högläsningen är slut. De
övriga sitta tysta, även de som kunna förväntas ha den
bästa kännedomen om det föreliggande ämnet. Det
är i allmänhet skada att det samvetsgranna arbete
som mestadels ligger bakom ett tekniskt föredrag
icke skall kunna utlösa mera intresse. Orsaken är
ganska säkert högläsningen, det många gånger
alltför speciella ämnet och medvetandet om att man i
sinom tid kan gå igenom det hela i lugn och rö,
när det föreligger tryckt.

Svenska ingenjörer böra få större lätthet att
uttrycka sig särskilt i tal. Undervisningen i skolorna
befattar sig icke med denna sak. Det dagliga
ingenjörsarbetet, som kräver och uppövar intelligens och
snabbhet i uppfattningen, bidrager likväl icke att
uppöva skickligheten att tala och diskutera. Vid de
vanliga ingenjörssammankomsterna fästes intet
avseende vid framförandet och dessutom är det hela
gärna litet för högtidligt, särskilt för att den yngre
ingenjören skulle våga yttra sig. Det vore därför
enligt min åsikt mycket vunnet om genom
teknologföreningen kunde etableras ett slags studie- och
kamrataftnar med begränsat antal deltagare, där man
under kamratlig samvaro under ledning av ordförande
diskuterade för ingenjörerna aktuella problem, som
då i allmänhet måste vara mera allmänna.
Huvudvikten vid dessa diskussioner skulle emellertid
läggas vid det formella framförandet, läsning från
manuskript skulle icke få förekomma.

En sådan studieverksamhet inom teknologföreningen
och med densamma korresponderande
tekniska föreningar kunde lämpligen ledas av något
organ för teknologföreningen i Stockholm. Säkert
skulle den kunna bli till nytta och nöje för många
ingenjörer, sannolikt skulle den så småningom rycka
upp ingenjörernas föreningsliv och göra det lättare
för ingenjörerna att göra sin mening hörd i det
allmänna livet. Teknologföreningen torde också
därmed arbeta i rätt riktning, ty dess viktigaste
uppgift anser jag mindre vara att i tryck samla
förträffliga uppsatser än att stödja och höja
ingenjörerna i allmänhet och i det dagliga livet.
                                                Alfred Bjarme.

ÖKAT SAMARBETE MELLAN LANDETS
TEKNISKA FÖRENINGAR.


Tekniska förbundet i Borås står just i begrepp att fira
sitt 25-årsjubileum den 7–8 april. Svenska
teknologföreningens avdelning för industriell ekonomi och
organisation har då varit nog vänlig att i samband härmed
förlägga sitt stadgeenliga, årliga landsortsmöte till
Borås den första mötesdagen. Det är ett evenemang
för oss boråsare, och det kommer att giva ökad
betydelse åt jubileet. Vi se härutinnan ett uttryck av
samhörighet och en strävan till "service". Det skall
för oss bliva en glädje att göra vad vi kunna för att
visa våra vänner från när och fjärran, att det är
något som vi sätta stort värde på. Flaggorna i topp
vid stationen komma att bringa den första
välkomsthälsningen.

illustration placeholder

Överingenjör Alex. Engblom.



För några månader sedan kunde vi tack vare ett
värdefullt bistånd från Svenska vattenkraftföreningen
anordna en vattenkraft-teknisk föreläsningsserie,
som vann livlig tillslutning och oförbehållsamt
erkändes vara till nytta och glädje för varje deltagare.

Tekniska förbundet i Borås har sedan flera år
tillbaka anordnat andra större sammanträden som t. e.
Ångdagen 1930 och Textildagen 1931, varvid man
sökt att genom en följd av föredrag, diskussioner
och besiktningar få något speciellt ämnesområde
belyst. Vi skulle aldrig hava vågat påtaga oss dylika
stora uppgifter om det ej skett under mer eller
mindre direkt medverkan av andra organisationer,
speciellt ingenjörsvetenskapsakademien.

Mellan Tekniska samfundet i Göteborg och vår
förening har sedan länge ett mycket intimt och
fruktbringande samarbete ägt rum. Så snart våra
göteborgsvänner haft något särskilt att bjuda på, hava
vi alltid blivit inbjudna. Ofta har det hänt att ett
30-tal boråsare begagnat sig av ett sådant tillfälle.
Det har varit på samma sätt då vår förening haft
något att erbjuda. Allt intimare band hava så
småningom knutits mellan våra föreningar, och
säkerligen till ömsesidigt gagn.

Vi bevara ännu i tacksamt minne Svenska teknologföreningens
givande årsmöte i Göteborg 1928. Det var en klok åtgärd,
som väckte allmän tillfredsställelse bland Västsveriges ingenjörer.
Tekniska samfundet i Göteborg visade ospard möda och nit som
medarrangörer, och mötet bidrog otvivelaktigt till att
i sin mån bidraga till ökad livaktighet inom Göteborgsföreningen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free