Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. 25 mars 1933 - Notiser - Internationella högspänningskonferensen i Paris 1933 - Tävlingen om billiga bostäder - Diesellokomotiv och dieselmotorvagnar i Canada - Svenska vägtrummor av mjukt järn - Svensk vägkalender - Kolpulvereldning vid metallurgiska ugnar - Vad är teknokrati? av Axel Waldner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationalkommittéerna, i Sverige till civilingenjör Edy
Velander, Tulegatan 9, Stockholm.
Tävlingen om billiga bostäder. Den av Stockholms
stads fastighetskontor utlysta pristävlingen angående
typer för billiga bostäder (se Teknisk tidskrift 1932, sid.
311) avgjordes den 15 mars. Vid namnsedlarnas
öppnande befunnos följande personer hava inkommit med
prisbelönade eller inköpta förslag:
Första pris, 5 000 kr., tillföll arkitekten Nils G:son
Friberg, Lidingö, andra pris, 3 000 kr., arkitekterna
Gösta Karlsson och Erik Selander, Stockholm, tredje
pris, 2 000 kr., professor Erik Lallerstedt och arkitekt
David Helidén samt fjärde pris, 1 000 kr., arkitekt
Cyrillus Johansson med arkitekt Olle Santesson och
ingenjör Nils Rosander som medarbetare.
Prisnämnden beslöt dessutom att för 1 500 kr. inköpa
ett av arkitekterna Nils Ahrbom och Helge Zimdahl samt
civilingenjör Stig Odéen, Stockholm, ingivet förslag
samt för en lika stor summa ett förslag, utarbetat av
kooperativa förbundets arkitektkontor. För 1 000 kr.
inköptes ett förslag av arkitekten Th. Bergentz,
Stockholm, och för en lika stor summa ett förslag av
ingenjörerna C. E. Sandberg och Ernst Grönwall, Stockholm.
I tävlingen hade sammanlagt ingivits 66 förslag.
Förslagen utställas i huset Storgatan 23, Stockholm,
mellan den 18 och den 31 mars, vardagar kl. 13–15 och
17–20, söndagar kl. 13–17.
Teknisk tidskrift torde i ett följande nummer komma
att lämna en redogörelse för de olika förslagen.
Diesellokomotiv och dieselmotorvagnar i Canada. I
ett referat från ett sammanträde med Crewe Technical
Institute Engineering Society framhåller "Engineering"
(3 mars 1933), att Canadian National Railway torde
vara det järnvägsföretag, som f. n. besitter de
grundligaste erfarenheterna av dieseldrift. Järnvägen i fråga
äger 28 st. med Beardmoremotorer utrustade
dieselelektriska vagnar, representerande en motorstyrka av
200 till 400 hkr. Vissa av dessa vagnar ha varit i
regelbunden drift sedan år 1925 och därunder trafikerat
mer än 560 000 km. Det har ansetts lämpligt att
underkasta vagnarna en första grundlig revision efter .ca
320 000 km körning, varvid det visat sig, att endast ett
fåtal delar måst ersättas. Under år 1931 kördes de 28
vagnarna ca 67 500 km vardera, eller sammanlagt
1 890 000 vagnkm.
Samma järnväg har haft goda erfarenheter av ett
400 hkr dieselelektriskt växlingslok, använt till
rangering i Montreal. Detta lok tjänstgör hela dygnet, och
driftkostnaderna uppgå till endast hälften av de för
ånglok vanliga. För samma växlingstjänst hade
tidigare använts tre ånglok.
Canadian National Railway har även det troligen
största dieselelektriska loket i världen. Det är utrustat
med två 12-cylindriga dieselmotorer om sammanlagt
2 660 hkr. Vid en tågvikt om 4 000 ton uppgår
medelhastigheten till 40 km/tim, vid 1 600 ton till ca 95
km/tim. Bränslekostnaden har befunnits uppgå till
blott en tredjedel av den för ett ånglokomotiv med
samma tjänstgöring erforderliga.
Svenska vägtrummor av mjukt järn. Teknisk
tidskrift har vid ett par föregående tillfällen beskrivit
vägtrummor av mjukt järn, vilka under vissa förhållanden
visat sig med fördel kunna ersätta sten- eller betongtrummor.
Enligt vad som i dagarna meddelats oss, har
framställning av dylika trummor numera upptagits även
av ett svenskt järnverk, vilket levererar sådana i
standardstorlekar från 500 till 1 600 mm diameter.
Materialet utgöres av prima rostbeständig, korrugerad och
omsorgsfullt galvaniserad järnplåt, och trummorna
levereras i sektioner, som på ett, som det förefaller, enkelt sätt
sammanfogas på arbetsplatsen. Hopfästningen av över-
och under delar sker ined hakar; vid diametrar om 1 100
mm och därutöver användas öglebultar.
Svensk vägkalender har i dagarna utkommit med
sin femte årgång, som i fråga om uppställning och
innehåll icke avsevärt skiljer sig från den närmast
föregående. Beskrivningen av de olika länens
vägförhållanden har nu fortskridit till Södermanlands och
Västmanlands län, för vilka landshövdingarna
Sederholm och Murray lämnat översikterna. Särskilda
uppsatser ha ägnats landsvägarnas permanentbeläggning
samt tillsyn och förvaring av arbetsmaskinerna,
varjämte vägstyrelsernas formulär och blanketter äro
föremål för en instruktiv redogörelse. Kalenderavdelningen
förefaller som vanligt påpassligt och vederhäftigt
redigerad; av särskilt värde äro de statistiska uppgifterna,
vilka ju komma åtskilligt före den officiella statistiken.
Kolpulvereldning vid metallurgiska ugnar. Som ett
exempel pä de besparingar kolpulvereldningen kan
medföra vid metallurgiska anläggningar anför
"Engineering" (3 mars 1933) följande uppgifter från ett
engelskt kopparverk. Man hade där en smältugn, som
tidigare eldades med kol för hand och som pr vecka
producerade 70 ton koppar. Kolkonsumtionen var 23
ton pr vecka och kolpriset 20 sh/ton. Pr ton koppar
konsumerades alltså 0,33 ton kol till en kostnad av 6,6
sh. Sedan ugnen omställts för kolpulvereldning,
nedbringades kolförbrukningen till 14 ton pr vecka, och
samtidigt kunde billigare kol, till ett pris av 11 sh/ton
användas. Genom kolpulvereldningen kunde ugnens
produktion ökas till 100 ton koppar pr vecka. Pr ton
koppar utgjorde efter omställningen kolförbrukningen 0,14
ton till ett pris av 1,5 sh. Den årligen gjorda
bränslebesparingen beräknas till 750 £, medan kolpulver
anläggningen i installation kostade endast 550 £.
Vad är teknokrati? Den ursprunglige "uppfinnaren"
av ordet teknokrati, den amerikanske ingenjören
William Henry Smyth, åsyftade därmed den för
fullföljandet av ett enhetligt, nationellt ändamål använda
metod, som består i organisation av och samarbete
mellan vetenskaplig kunskap, teknisk begåvning och
praktiskt kunnande hos hela samhället, och denna
enhetliga nationella krafts inriktande på sagda ändamåls
uppnående. Kortare, och kanske mera uttrycksfullt,
har han definierat teknokratien som en "rationaliserad
industriell demokrati".
Sedermera har beteckningen teknokrati överförts
som namn på den kommitté, vilken år 1920 tillsattes i
U. S. A. med uppgift att samla och samarbeta de data,
som hänföra sig till den sociala mekanismens
verkningssätt på den nordamerikanska kontinenten.
Alltsedan i augusti 1932, då teknokratin först framträdde
inför offentligheten, har den av anhängare och
vedersakare i den diskussion, som hastigt uppblossat i den
amerikanska tidnings- och tidskriftspressen, kommit att
få en mängd olika betydelser. Den minsta gemensamma
nämnare, som skulle kunna tänkas framgå ur dessa,
torde kunna sägas vara ungefär följande. Teknokratin
är den rörelse, som – utgående från de statistiskt
funna data, som ovannämnda kommitté, dock hittills
endast delvis, publicerat – försöker tillämpa ett
kvantitativt betraktelsesätt på de sociala vetenskaperna.
Med utgångspunkt härifrån ha upprullat sig en lång
rad intressanta problem, som i likhet med alla andra
matematiska, naturvetenskapliga och tekniska problem
äro svåra att kläda i en för lekmän begriplig språkdräkt.
Bland annat har penningsystemet blivit föremål för
teknokraternas kritik – och förövrigt för många andras
också. De peka med full rätt på det abderitiska uti
att som måttenhet på värde använda icke bara en utan
flera, sinsemellan olika måttstockar, som dessutom äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
