Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 1 april 1933 - I halv skala - Den nya textiltekniska institutionsbyggnaden i Borås, av Stig Kjellstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försökstidens längd. Denna hade i det amerikanska
förslaget angivits till två Enströmscykler, men då det
inom kommittén allmänt ansågs önskvärt att erhålla
en mera exakt fixering av tiden, beslöts, att försöken
borde infalla under en tidrymd av 120 år. På grund
av att försöksstaten hittills ej erhållit några
nationella högtidsdagar beslöt rådet sedermera på
kommitténs rekommendation, att den av N. F. tidigare
förordade kalenderreformen här skulle äga tillämpning.
Öarna i fråga vore för närvarande bebodda av
infödingar, vilka i arbetslösheten såge ett naturligt
tillstånd, och, enär de i försökslandet planerade sociala
experimenten borde åsyfta bl. a. åtgärder för
arbetslöshetens bekämpande, beslöt kommittén enhälligt
föreslå, att den nuvarande befolkningen skulle
bortflyttas och öarna i stället tillföras invånare av
annan ras. På framställning av föreningen för
europeiskt samarbete rekommenderades, att invånarna på
frivillighetens väg skulle hämtas från de nord- och
västeuropeiska kulturstaterna. Enär de sociala
experimenten jämväl borde omfatta demografiska
förhållanden och sålunda även åtgärder för nativitetens
reglering enligt enkla matematiska lagar,
rekommenderades att till immigranter antoges endast
nupturienter, i den mån barnlösa sådana kunde uppbringas.
Då det ansågs otänkbart att inom ett enda land
uppbringa den för försökslandets befolkning
erforderliga mängden nupturienter med nyssnämnda
kvalifikationer, måste även språkfrågan behandlas av
kommittén. Som emellertid intet av de nu
existerande världsspråken kunde erhålla majoritet inom
kommittén, beslöt rådet att åt en internationell
kommission uppdraga konstruerandet av ett nytt språk,
för vars spridning inom de för landets befolkande
avsedda kretsarna Linguaphonmetoden skulle komma
till användning. Av vikt vore, att språket innehölle
ord endast för sådana begrepp, som komme att äga
giltighet inom det nya samhället.
Då frågan om statsskicket torde komma att spela
en underordnad roll, med hänsyn till att statens
funktioner i allt väsentligt utom i fråga om
ordensutnämningar komme att i detalj regleras av N. F., beslöts,
att det skulle ankomma på försöksstatens befolkning
att bestämma, huruvida den ville välja ett absolut
monarkiskt eller ett inskränkt republikanskt styrelsesätt.
I frågan om befolkningens fördelning mellan
landsbygd och städer beslöts, att försökstiden borde
omfatta cykler av såväl total urbanisation som total
decentralisation av bebyggelsen. Samtliga hittills
använda eller f. n. endast projekterade
bebyggelsesystem borde prövas. Bland annat borde försöken
avse funktionalistiskt-kollektivistiska lamellhus,
orienterade i olika väderstreck, dock under
förutsättning, att varje invånare bereddes tillgång till ett brett
fönster, genom vilket han kunde se ut över världen
och sin lilla trädgårdstäppa.
I handelspolitiskt avseende borde såväl rent
autarkiska principer som på olika grunder reglerade
import- och exportsystem prövas. Kommittén
rekommenderade dock, att dessa olika system ej skulle
prövas samtidigt.
Enär enighet ej kunnat nås om tillämpande i
försökslandet av något hittills känt monetärt system
beslöts, att till myntenhet skulle antagas den s. k.
Pitaud-enheten, varmed borde förstås den i kalorier
evalverade minsta arbetsprestation som erfordras för
att individen skall erhålla sin nödtorftiga bärgning.
Allt arbete inom landet borde planläggas med
hänsyn till önskvärdheten av att exakt kunna fastställa
den mest ekonomiska sysselsättningsgraden hos
produktionsapparaten. Om denna därvid till följd av
överproduktion tvingades att avstanna, ålåge det
staten att genom anordnande av allmänna
arbeten stimulera den enskilda företagsamheten, så att
produktionen åter kunde igångsättas. På det att de
allmänna arbetena ej måtte menligt inverka på de
företag, som trots dessa åtgärder ändock kunnat
uppehålla driften, borde företrädesvis improduktiva
objekt väljas för de allmänna arbetena. Sålunda
kunde genom växelvis uppförande och nedrivande
av byggnader arbetstillfällen beredas i tillräcklig
omfattning, och de för arbetena anvisade medlen
kunde, med undantag för den relativt ringa
engångskostnaden för materiel, i sin helhet komma de
arbetslösa tillgodo i form av löner. Genom att de
improduktiva arbetena betalades med ett större antal
Pitaud-enheter än de produktiva beräknade man, att
det snart komme att yppas brist på arbetare i de
produktiva företagen, till följd varav dessa skulle
tvingas att höja lönerna, vilket i sin tur komme
att medföra en höjd levnadsstandard och en ökad
produktion. Enär slutligen Pitaud-enheten, såsom
uttryck för den nödtorftiga bärgningen, komme att
tillväxa i samma mån som levnadsstandarden höjdes,
förelågo enligt kommitténs mening ingen risk för
inflation, och den utlöpande Pitaud-mängden komme
alltid att exakt svara mot det faktiska behovet.
Sedan ytterligare några detaljer reglerats, angående
vilka vi hänvisa till den officiella rapport, som
inom kort kommer att utgivas, avslutas konventionsutkastet
med en förklaring, att de höga fördragsslutande makterna
förbinda sig att under försökstiden ej ockupera ögruppen.
Enligt vad vi erfarit, torde dock konventionen i denna
del ej komma att ratificeras av Norge och Japan.
Stockholm den 1/4 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
