- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
219

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 21. 27 maj 1933 - Försök till borttagande av fenol i ytvatten, av Alarik Lagergréen - Tidskriftsnytt inom mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i medeltal 43 % erhålles genom tillsatsen av aktivt kol; samt
att filternas omloppstid är något längre än i fallet
a) men avtager med stigande tillsats av aktivt kol.

Ett fullständigt borttagande av fenolen med
användning av det här begagnade finfördelade aktiva
kolet och förfaringssättet låter sig ej göra, enär den
övre gränsen för kol pr m3 vatten bestämmes av
genomsläppningsförmågan, och gränsen för den
uppnås för härvarande förhållanden redan vid en
kolmängd av något mer än 1 g pr m3. Då
filterhastigheten uppgår till 2,5 à 5 m pr timme eller 0,7 à 1,4 mm
pr sek., är kontakttiden påtagligen alldeles
otillräcklig för att kolets inverkan skall bliva fullständig.

Det är vidare att anteckna, att kolets hela
oxiderande verkan ej utnyttjas, emedan det beskickade
kolet vid detta förfaringssätt bortgår vid spolningarna.

Vid vanlig långsam sandfiltrering (max. 100 mm
pr timme) är för jämförelsens skull vattenhastigheten
max. ca 0,03 mm pr sek., och blir i så fall
kontakttiden mångdubbelt större, kolets inverkan således
kraftigare och resultatet sannolikt bättre, något som
ock påpekats av de fackmän, som använt kol för
vanliga sandfilter.

Som allmänt slutomdöme torde man med ledning
av de ovan relaterade försöken kunna säga, att
förbättring av vattnet genom tillsats av aktivt kol i
snabbfilter visserligen erhålles, men det torde kunna
ifrågasättas, huruvida det här använda, enkla
förfaringssättet kan anses tillfyllest, då ett fullständigt
borttagande av fenolen ej lär kunna påräknas därmed.

Skola fullständiga resultat erhållas, torde man
nödgas tillgripa slutna kolfilter med tillhörande
anordningar och i så fall med fyllning av ej
Pulverformigt, aktivt kol.         Alarik Lagergréen.

TIDSKRIFTSNYTT INOM MEKANISKA OCH
ELEKTRISKA FACKEN.

FEBRUARI MÅNAD.

[1]
                                                                (Copyright.)
Vid Karskare cellulosafabrik har installerats tre
nya pannor för 50 t/h vid 41 at och 425°, typ
Lopulco strålningspanna. Med dessa göras en årlig
besparing av 135 000 kronor eller 35 öre/t ånga. Per
m2 golvyta genereras nu 278 kg/h mot 54 kg/m2h i
tidigare anläggning. Förutom kolpulvereldning har
Lage Malm konstruerat en rost för vedeldning dels
lutande (17,3 m2), dels plan (3,8 m2). Primärluften.
lämnas från luftkammare indelade i 8 zoner och kan
därigenom anpassas efter vedens fuktighet. (K.
Heinrich, Archiv für Wärmewirtsckaft, 1933, h. 2, s. 29.)

I Langerbrugge har en Bensonpanna varit i drift
4 000 h. Något vatten följer oj mod ångan till
maskinerna, ty ångbildningen sker utan bladbildning.
Pannan köres ej efter manometer utan efter
temperaturen vid en bestämd punkt av eldytan. Salter
avsätta sig just vid övergången från vätte till ånga, och
denna punkt har därför förlagts till ett ställe i
eldrummet mod låg temperatur. Det gällor att där hålla
temperaturen vid sådant värde, att saltavsättningen
begränsas till detta område. Panneffekten låter sig
regleras mycket snabbt efter behovet. (Heller,
VDI-Nachriehten, h. 8, s. 2, 1933.)

Prudential Assurance Co., London, uppvärmnings-
och kraftanläggning, som bestod av en
mottrycksanläggning med handeldade 6,7 at pannor, har
utbytts mot dieselmotorer och varmvattenpannor, de
senare värmda av avloppsgaserna och även av
kylvattenvärmet. Vid överskott på värme ledes
erforderlig kvantitet vatten genom en kylanläggning på
taket för att få en temperatur av ca 27°. 5 Paxman
motorer om vardera 300 hk användas vid 650 v/m.
(The Power Engineer, 1933, h. 2, s. 56.)

O. Heller har gjort försök med krackning utan
högtryck av brunkolstjära vid 800–1 000°, men med
tillsats av överhettad vattenånga. Då riklig mängd
överhettad vattenånga användes, framställdes dels
vid 960° gas lämplig för hushåll med 4 300 cal/m3,
varvid man erhöll 1,7 m3/kg tjära, dels framställdes
vid 800° och 0,6 kg vattenånga per kg tjära blott
0,5 m3gas/kg tjära ined 10 500 cal/m3 samt 0,2 kg
oljor, varav 18 % destillerade över vid 150°, 25 %
vid 180°, 47,5 % vid 220°. Därtill kom 0,1 kg
bensinbensol blandning. (A. Sander, ZVDI, 1933, h. 4,
s. 100.)

Med elektrolysörer ackumuleras utan särskild
kompressor energi i form av vätgas av 200–300 at.
Motorer kunna byggas som ej förbruka mer än 0,6
m3/hkh ned till 0.5 m3/hkh. Vätgasen tillföres motorn
vid vanligt atmosfärtryck. Erren har konstruerat
speciella vätgasventiler. I övrigt skilja sig
motorerna ej avsevärt från vanliga bensinmotorer.
Avloppsgasorna kunna direkt användas för
lågtrycksturbiner eller ångmaskiner eller för
rumsuppvärmning. (E. Heinze, Power, 1933, h. 2, s. 90.)

Två fartyg Musician och Recorder med skotska
pannor ha delvis resp. helt eldats med kolpulver.
Clarke, Chapman & Co:s kolkvarnar drivas av Bellis
& Morcom ångmaskiner vid 1 200 à 1 350 v/m,
boroondo på kolkvaliteten. Varmluft användes för
kvarnarna och sekundärluft för eldrummen. Enda
svårigheten har varit att hålla tuberna rena och att
avlägsna sotet. Det förra klaras genom en
speciell ångblåsning på samma sätt som vid överhettare,
och det senare sker mod en vattentrycksejektor.
(The Steara Engineer, 1933, h. 5, s. 199, Institute of
Marino Engineers, Januari.)

Lastfartyg byggas i allmänhet för 13 knops fart,
men få ofta gå med 9 à 10 knop för att spara
bränsle. Därvid minskas verkningsgraden avsevärt.
Den bekante sir Joseph Tsherwood har konstruerat en
ny fartygstyp med en kropp, som ger konstant
verkningsgrad inom ett stort hastighetsområde. Gjorda
prov gav vid 9 knop en "Admiralty coefficient" av
409, som ej sjönk mer än till 389 vid 12 knop. För

[1] På grund av anhopning- av manuskript har publiceringen
av denna artikel blivit fördröjd. Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free