Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 3 juni 1933 - Teknokrati, ett amerikanskt slagord, dess innebörd och syfte, av G. Settergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Framgångar säga de, som aldrig varit så stora och
avgjorda som just nu, dvs. teknikerna. Vad skola
då teknikerna göra. Utrustade med all den makt
och befogenhet, som förut varit samlad hos
kapitalet och politiken, skola de genomföra en ny
värdemätare, en ny prissättning, ett nytt betalningssätt,
och därvid skall läggas till grund de utredningar,
varmed de f. n. äro sysselsatta.
Det torde därför vara av särskilt intresse att taga
del av vad de få, till teknokratien anknutna,
verkliga teknikerna hava haft att anföra. De förnämsta
av dem är den förut omnämnde professorn i
mekanisk teknologi vid Columbiauniversitetet, Walter
Rautenstrauch, och den elektriske ingenjören Basset
Jones. En analys av dessa herrars uttalanden blir
närmast en missräkning. Rautenstrauch upprepar i
stort sett sina medarbetares material och fraser, han
nöjer sig på det hela taget med att kritisera det
närvarande och formulerar en teknokraternas
trosartikel på följande sätt: "Vi tro att i ett högt
energiciviliserat samhälle varje åsikt rörande
utvecklingen beträffande sysselsättningsgraden och det
allmänna välståndet, som icke grundar sig på
kännedomen om arten och storleken av de krafter, som
påverka det sociala tillståndet, måste betecknas
såsom ovärdig att beaktas av vetenskapsmän." I den
mån uttalandet innehåller någonting, är det icke nytt.
Jones har försett teknokratien med en till utseendet
imponerande, enligt uppgift icke oriktig, men
fullkomligt onödig matematisk apparat. Han har
säkerligen spelat en stor roll för att fördröja
teknokratiens sammanbrott. Åter har man fått bekräftat
huru lätt icke blott allmänheten, utan även personer
ined viss teknisk och ekonomisk kompetens,
fascineras av att tankar och fäkta klädas i matematisk
dräkt.
Sammanfattning av teknokratiens lärosatser.
Den framställning, som nu lämnats av teknokratien,
sådan den återspeglas i uttalanden från dess
mera framträdande representanter, saknar, som jag
förut nämnt, en konkret, entydig och därmed
praktiskt användbar definition. De definitioner – om
man kan kalla dem så – som givits av enskilda
medlemmar äro synnerligen vaga och diffusa. Men det
rika materialet av uttalanden och den vidlyftiga
diskussion, som uppstått om begreppet, gör det önskvärt
att söka sammanfatta vad som synes vara teknokratiens
troslära, dess syfte, och dess avsedda medel att
nå detta syfte. Det synes som komme man sanningen
ganska nära i följande sammanfattning:
I vårt nuvarande moderna samhälle, där produktionsförhållandena
äro så ordnade, att det manuella
arbetet utgör en försvinnande bråkdel av det totala
antal hästkrafttimmar, som kommer till användning
för framställande av samhällets nyttigheter, är det
oriktigt att efterfrågan på dessa nyttigheter sker via
löneinkomsten, som utgör ersättning för det i den
färdiga varan ingående obetydliga manuella arbetet.
Det är även oriktigt att låta priset på en nyttighet
bestämmas av tillgången och efterfrågan på
nyttigheten i fråga. Detta medför att fördelningen mellan
samhällsindividerna av de framställda nyttigheterna
icke kommer att ske efter principer, som stå i
samklang med det under senaste århundradet i grunden
revolutionerade produktionssystemet. Det är den på
grund härav uppkomna dissonansen mellan
produktion och konsumtion, som förorsakar de nuvarande
svårigheterna. Man kan icke råda bot på dessa
missförhållanden inom det nuvarande kapitalistiska
systemets ram, enär de viktigaste samhällsfunktionerna
där äro uppdelade på olika ledarklasser: ingenjörer,
affärsmän och politici. Bättre förhållanden inom
samhället kunna icke ernås utan att samhällsuppgifterna
handhavas under en enhetlig ledning. Denna
skall anförtros åt ingenjörsklassen, enär
produktionen är det centrala inom samhället och de övriga
klassernas ledning visat sig vara inkompetent och
ödesdiger. Alla leden i samhällsmekanismen, måste
för den skull underordnas denna ledning. En dylik
nyordning förutsätter införandet av ett samhällsskick,
där all makt innehaves av ingenjörerna med
diktatorisk myndighet.
Kritik av teknokratien.
Egentligen ingår det ej, enligt titeln på mitt lilla
anförande, att öva någon kritik av de teknokratiska
trossatserna. Det må emellertid förlåtas mig, om jag
ett ögonblick inriktar mig på en dylik uppgift. Jag
vill därvid f or utskicka, att jag naturligtvis endast
har teknokratien i dess rent amerikanska form i
tankarna. Att föra fram kritik emot teknokratien så
som den populärt ofta fattas – att ingenjörerna
böra medverka för lösandet av de samhälleliga
uppgifterna i avgjort större utsträckning än tidigare –
kan givetvis icke falla mig in, då en dylik utveckling
givetvis endast vore att hälsa med största tillfredsställelse.
Det torde icke ligga någon överdrift i påståendet,
att teknokratien är ett nytt exempel på den
kvacksalvarvegetation, som alltid frodas under tider av
oro, ovisshet och panik. Förskräckelsen över att
maskinen skall komma att utestänga det mänskliga
arbetet är icke av i dag. Studerar man krisernas
historia finner man snart att den är oupplösligt förbunden
med alla större avbrott i de normala produktionsförhållandena.
Även uppfattningen att samhällets
sociala och ekonomiska struktur icke kunnat hålla
takten med den i hastigt tempo framrusande
produktionen innebär ingen nyhet. Redan i Marx
materialistiska historieuppfattning ingår som ett led i
beviskedjan att den ekonomiska och sociala organisationen
av samhället är föråldrad och ej avpassad för det
förändrade produktionssättet.
Arbetslöshet och störande omläggningar av
arbetsfördelningen har emellertid karakteriserat snart sagt
varje teknisk utveckling eller förändring. Vårt
samhällsskicks utomordentliga elasticitet och
anpassningsförmåga har dock övervunnit sådana
olägenheter, som vid flera tidigare tillfällen nått kriskaraktär.
Det i egentlig mening nya i teknokraternas lära är,
att ingenjörerna skola utgöra diktatorsklassen. Väl
är det sant, att vår tids vetenskapligt tekniska
utveckling hör till de stoltaste och hoppfullaste
vittnesbörden om människans skaparkraft, men man kan
icke undvika att göra sig den frågan om icke detta
just sammanhänger med att verksamheten på detta
område bedrivits av verklig sakkunnighet och med
en i verksamhetens egen natur liggande ständig
automatisk kontroll på denna sakkunnighet. Naturlagarna
låta icke lura sig och misstaget bestraffar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
