- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
279

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 28. 15 juli 1933 - Avslamning av ångpannor, av Hans Richter - Notiser - Energiproduktionen i U. S. A. 1932 - International Federation for Housing and Town Planning - Koppar och aluminium för kraftledningar - BEAMA 20 år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slammet ännu består av svävande flockar. Därför borde
man aldrig låta mer än 2 timmar förflyta mellan
avslamningsprocedurerna. Den slammängd som hinner
bildas på denna korta tid är naturligtvis helt obetydlig
(allt efter pannstorleken och vattnets beskaffenhet 3 à
5 kg), varför avslamningsorganet ej behöver hållas
öppet mer än högst ett par sekunder. Om tappningsventilen
har en inre diameter av 40 mm, kan på denna tid
uttagas ca 20 à 40 liter slambemängt vatten ur
pannan, vilket är fullt tillräckligt.

Ett avslamningsorgan som användes så ofta blir
givetvis hårt ansträngt av de med stor hastighet
framströmmande slammassorna, som utöva en slipande
verkan på materialet. Dessutom kan det lätt hända, att
pannstensskärvor inkomma mellan ventilkäglan och
sätet. I allmänhet använder man vid avslamning
snabbstängnings- eller återslagsventiler, emedan de äro lätta
att sköta och kunna öppnas och stängas hastigt. En
olägenhet med återslagsventilerna är, att käglan
tillpressas endast genom trycket i pannan, eventuellt i
förening med en jämförelsevis svag fjäderkraft, under det
att krossningen av pannstensskärvorna erfordrar ett
vida större tryck. Vid en nyare konstruktion,
"Gestra-ventilen", pressas könen med hjälp av ett knähävtyg
mot sätet med en kraft av ca 1 500 kg, vilken är
tillräcklig för krossning av pannstenen.

Fig. 1 visar stängningsmekanismen, varav framgår,
att kraften vid stängningen successivt tilltager, i den
mån könen närmar sig ventilsätet, medan förhållandet
varit omvänt vid tidigare konstruktioner. När ventilen
är stängd, är också anliggningstrycket störst, vilket är
mycket viktigt, enär krossningen måste bli fullständig
just i stängningsögonblicket. Det höga stängningstrycket
förutsätter ett motståndskraftigt material i ventilen;
i detta fall äro könen och sätet utförda av ett rostbeständigt
kromnickelstål, som härdats i anliggningsytorna.

Den periodiska avslamningen har den fördelen, att
det vid öppnandet av en ventil med ifrågavarande
diameter uppstår en mycket hastig vattenströmning, som
med säkerhet rycker med sig slammet. Vid den
stundom använda kontinuerliga avslamningen måste
tvärsnittet vara relativt litet, och strömningshastigheten blir

illustration placeholder

Fig 2. Gestra slamejektor.



till följd därav alltför liten för att slammet skall kunna
medfölja. Vid periodisk och hastig avslamning kan
man vidare anbringa ett uppsugningssystem i pannan
och därigenom avslamma denna till hela dess längd.
Vid riktigt utförande av detta system utnyttjas
praktiskt taget hela strömningsenergien. I fig. 2 visas en
efter dessa principer konstruerad slamejektor "Gestra",
vilken, som synes, är strömlinjeformigt utbildad. Här
har man även sökt undvika bildandet av virvelrörelser
i systemet med därav följande igentäppningar.

Genom ett lämpligt konstruerat avslamniiigssystem
kan man sålunda för en jämförelsevis ringa kostnad
förebygga den av slammet orsakade korrosionen. Ha
anfrätningar redan uppstått, måste man förhindra deras
fortskridande, vilket kan ske genom ett noggrant
avlägsnande av rosten och det skadade ställets ingnidning
med en blandning av grafit och olja.

NOTISER


Energiproduktionen i U. S. A. 1932. Den slutgiltiga
berättelsen över produktionen av elektrisk energi i
U. S. A. år 1932 visar, enligt Electrical World, en
allmän energiproduktion av 83 153 mill. kWh, därav 41 %
från vattenkraftverk och 59 % från värmekraftverk. I
jämförelse med 1931 års produktion innebär fjolårets
en minskning med 9,4 %, vilken emellertid helt och
hållet träffat värmekraftverken, som fått sin produktion
minskad med ca 20 %, under det att vattenkraftverken
uppvisa en produktionsökning med ca 11 %. Vid
jämförelse med rekordåret 1929 kan en tillbakagång med
ej mindre än 16 % konstateras i den allmänna
elektricitetsproduktionen.

International Federation for Housing and Town
Planning
har i det senaste häftet av sin bulletin påbörjat en
ny serie av internationella översikter i och med en
redogörelse för planerandet av industriområden i
städer i olika länder. Början göres med en översikt,
sammanställd av H. Chapman, över dessa förhållanden i
Storbritannien. Den tidigare påbörjade översikten över
undervisningen i stadsanläggningslära i olika länder har
fortsatts med en redogörelse för denna undervisning i
Danmark.

Koppar och aluminium för kraftledningar.
Elektrotechnische Zeitschrift (nr 17, 1933) uppger, att
sammanlagda vikten av elektriska kraftledningslinor för
spänningar fr. o. m. 30 kV i Tyskland uppgår till ca
46 000 ton. Härav utgöras ca 2/3 av kopparledningar.
De vanligaste ledningsareorna äro 50 à 70 mm2 för
koppar och 120 mm2 för aluminium. Räknat efter
linjelängden, som sammanlagt uppgår till ca 27 000 km,
representera kopparledningarna 61,8 %. Av ledningarna
för 30–50 kV bestå endast 15 % av aluminium. Vid
spänningar mellan 55 och 80 kV äro däremot 32,5 %
av ledningarna av aluminium, och motsvarande tal för
100–125 kV-ledningarna är 52,7 %. Till 220
kV-ledningarna (linjelängd ca 1 320 km) användes uteslutande
koppar, sammanlagt ca 14 000 ton.

I övriga länder dominera emellertid aluminiumledningarna
vid dessa högsta spänningar. Av de till
sammanlagt 7 150 km uppgående högspänningsnäten för
220 kV utgöras 6 300 km (818 %) av stål-aluminiumlinor,
medan ihåliga linor av koppar representera endast 770
km. Efter tyska förhållanden skola aluminiumledningarna
ställa sig 20 à 25 % dyrare än kopparledningar
av motsvarande ledningsförmåga, varvid hänsyn tagits
även till den prisskillnad som orsakas av
upphängningsanordningarnas utförande i de olika fallen.

BEAMA 20 år. The British Electrical and Allied
Manufacturers Association, "BEAMA", motsvarigheten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free