Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Häfte 44. 4 nov. 1933
- Stål- och järnnormerna, av Arvid Johansson och Gunnar Wallquist
- Diskussion även av Carl Forssell och Karl Ljungberg
- Ekonomisk översikt, av Filip Oberger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omedelbart säga, vad de röra sig om. Detta är fallet med
typen SIS-FeN men däremot ej med typen SIS, åtföljt av
ett nummer.
I den fortsatta diskussionen växlades i denna fråga
repliker mellan professor Wallquist och direktör Amos
Kruse, vilken redogjorde för de av olika
standardiseringsorgan i Sverige tillämpade principerna samt för det
internationella standardiseringsarbetets organisation.
Huvudsakligen rörde sig dock diskussionen om
utmattningsgränsen, möjligheten att fastställa denna och
dess betydelse för konstruktören. I motsats till
professor Ljungberg hävdade härvid överingenjör Oscar
Wiberg, att man i detta hänseende hade tillräckligt säkra
försöksresultat att gå efter, överingenjör Sven von
Hofsten påpekade, att man även skall tillverka stål
efter normerna, men bekände sin okunnighet om hur
man skall kunna framställa ett stål som fyller bestämda
anspråk i fråga om utmattningsgränsen. I diskussionen
gjorde sig även olika uppfattningar gällande beträffande
de värden å utmattningsgränsen som borde anges i
normerna. Härvid framhöllo professor Wallquist och
docent Folke Odqvist, att normerna ej borde ange
toppsiffror utan endast minimisiffror till ledning för
konstruktören, varemot ingenjör Gunnar Malmberg och
professor Ljungberg hävdade, att en fingerad siffra ej
har något värde, utan att det i själva verket är
toppsiffrorna man vill åt.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
Vådorna av ett ingripande i det ekonomiska
systemets automatism på så viktiga punkter, som Roosevelts
N. R. A. innebär, ha tidigare understrukits i dessa
spalter. De senaste veckorna ha tydligt visat, huru det ena
ingreppet föder det andra och huru man så småningom
hamnar i rena kvacksalvarmässiga kurer av de mest
skiftande slag på vitt skilda punkter av näringslivets
vida fält. Hela aktionen har från början saknat – i
varje fall utifrån sett – fastställbara principiella linjer
och i stor utsträckning bestått i varandra delvis
upphävande åtgärder.
När Roosevelt ånyo i förra veckan tvingades fram
ur läet bakom sin hjärntrust, voro hans uttalanden om
möjligt mera orakelmässiga än tidigare. Det återstår
för hans medhjälpare att ge dem den tydning, som allt
efter den följande utvecklingen kan visa sig ur
ändamålssynpunkt lämpligast. En uppgift som säkerligen
icke hör till de lättaste, då målet synes vara lika
dunkelt angivet och delvis i sig självt motstridigt.
Roosevelts nya framträdande var en politisk
nödvändighet med hänsyn till farmarnas starka reaktion
– sälj- och köpstrejker – mot konsekvenserna för
lantbrukets del av N. R. A. I Roosevelts
återhämtningsprogram ingår, åtminstone vad dess litterära
utformning beträffar, i hög grad åtgärder för höjande av
priserna på lantbruksprodukter och förbättrande av
lantbrukets allmänna läge. Sommarens aktion har
givit som resultat en kraftig prisstegring över lag. Den
kom tidigast och snabbast å de stora råvarorna och
icke minst å lantbrukets produkter. Åtgärderna för
förbättringen av industriens läge, industricoderna och
"Blue eagles"-kampanjen, har först på en senare
tidpunkt, sedan råvarupriserna och de stegrade
löneutgifterna gjort sig starkare kännbara, börjat avspegla sig
i detaljhandelns prisnivå. Prisstegringen under de sista
månaderna på industriella konsumtionsvaror har varit
betydande och inträffat eller i varje fall blivit mera i
ögonen fallande, sedan den ljusa optimism, som
grundade sig på det första Rooseveltska ingripandet, börjat
mattas och prisfallet på de stora råvarorna satt in.
Detta prisfall har, vad rör lantbruksprodukter, som
icke till väsentlig del exporteras från eller importeras
till U. S. A. och som sålunda icke påverkats av
deprecieringen av dollarns yttre värde, varit nära nog
lika starkt som den tidigare prisstegringen under året.
Detta belyses av följande sammanställning över vissa
agrarprodukters dollarpriser:
| April 15 | Juli 15 | Okt. 16 |
| Råg . . . | 46,00 | 97,75 | 48,00 |
| Havre . . . | 21,75 | 45,75 | 23,00 |
| Korn . . . | 33,50 | 63,25 | 36,00 |
| Vete . . . | 63,00 | 112,88 | 68,90 |
| Bomull . . . | 6,70 | 11,40 | 8,95 |
| Lin . . . | 118,35 | 220,30 | 162,00 |
| Ull . . . | 40,28 | 60,06 | 77,40 |
| Smör . . . | 20,00 | 24,50 | 24,00 |
| Nötkött . . . | 5,05 | 6,00 | 5,50 |
| Svin . . . | 3,75 | 4,35 | 4,50 |
| Ägg . . . | 13,25 | 15,00 | 19,00 |
Farmarnas opposition mot N. R. A. hotade att
allvarligt rubba de Rooseveltska åtgärdernas effekt. För
att rikta uppmärksamheten på den för farmarna allt
svårare situationen förbjöd guvernören i Syd-Dakota
all utförsel av vete från staten i fråga, en åtgärd, som
saknade all annan betydelse än att landets
uppmärksamhet i högsta grad riktades på de nya svårigheterna
för den Rooseveltska ekonomiska politiken. För att
omedelbart påverka priserna fick the Farmer Credit
Administration order att verkställa uppköp i öppna
marknaden av stora kvantiteter vete att levereras till
nödhjälpen åt de arbetslösa. Ännu ett statsingripande
i det stora konglomeratet av sådana, bland vilka bl. a.
märkes inköp och destruering av 6 mill. svin.
Veteköpen i och för sig voro emellertid icke till fyllest för
att lugna oppositionsstormen, som hotade att definitivt
göra slut på konjunkturoptimismen. Roosevelt såg sig
nödsakad att framträda i en ny balansakt mellan öppen
och mera maskerad inflation. Den högt utvecklade
ekvilibristiken inhöstade dock icke på långt när samma
publikframgång som det närmast föregående numret.
Man är avsevärt mera reserverad än tidigare. De som
direkt ansluta sig till den Rooseveltska politiken, annat
än till formen, äro betydligt fåtaligare än förr. I de
stora farmardistrikten se sig affärsmännen med hänsyn
till den allmänna opinionen tvungna att plocka bort
"Blue eagles" ur skyltfönstren, enär de icke längre
"sälja" utan oförmånligt inverka på kundkretsen.
Roosevelt har föreskrivit att N. R. A. icke skall tillämpas
i samhällen med lägre folkmängd än 2 500.
I den orakelmässiga Rooseveltska deklarationen, som
avgavs föregående vecka, kan man utläsa vissa
huvudpunkter i programmet. Roosevelt syftar att nå, såsom
han tidigare deklarerat, en höjning av prisnivån. Till
vilken punkt denna höjning skall fortgå, fixeras däremot
icke av presidenten, men av hans tidigare uttalanden
och hans medhjälpares förefaller det sannolikt att en
återgång till 1926 års nivå eftersträvas. Sedan denna
prisnivå uppnåtts, är det meningen att åstadkomma en
"permanent valuation" av dollarn, men väl att märka
icke i förhållande till andra valutor eller guldet utan
gentemot varorna. Han vill "seek to establish and
maintain a dollar which will not change its purchasing
and debt-paying power during the succeeding
generation". För att uppnå detta resultat skall The
Reconstruction Finance Corporation köpa och sälja guld;
enligt föreliggande uppgifter skall endast inom landet
producerat guld köpas, men allmänna uppfattningen synes
vara att köpen efter en tid skola komma att utsträckas
att omfatta allt slags guld. Samtidigt avvisades de som
sträva att på "monetär" väg nå en inflation. Redan av
ovan angivna huvudpunkter i programmet, av vilka
egentligen endast den om guldköpen innehåller något
nytt, framgår huru utomordentligt oklart och i sig självt
motstridigt programmet är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0414.html
