- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1933. Allmänna avdelningen /
406

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 45. 11 nov. 1933 - Teknisk revisionsverksamhet - Tidskriftsnytt inom de mekaniska och elektriska facken, av Frithiof Holmgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den allra bästa tekniska revisionsexpertisen skulle
självfallet erhållas, om aktiva industrimän som i sig
förenade teknisk och kommersiell erfarenhet stode
till förfogande. Men så är ju endast undantagsvis
fallet. Konkurrenshänsyn i ena eller andra avseendet
lägga ofta hinder i vägen – man vill icke gärna låta
någon som står eller inom kort kan komma att stå
ett konkurrerande företag nära att titta allt för
ingående på det egna företagets ställning och
förhållanden. Man anlitar då hellre någon i ekonomiskt
avseende fristående person, men det är just
sakkunniga sådana som det för närvarande är ont om. Det
är sannolikt endast inom de intressekombinationer,
som äro mera intimt anknutna till de större
bankinstituten, som man har möjlighet att utan hjälp
utifrån åstadkomma en mera allsidig fackmannarevision.

Som teknisk revisor duger icke vilken insiktsfull
tekniker som helst. Här som annorstädes får man nog
tänka sig att de som känna sig kallade göra yrket
till en huvuduppgift, efter att ha förvärvat
erforderliga förutsättningar. Förutom teknisk utbildning
kräves industriell erfarenhet under ett antal år allt
efter förmåga och fallenhet. Existensberättigandet
för en teknisk revisor skall ligga i hans förmåga att
ledande medverka vid den förnuftsprövning av ett
industriellt företags ställning, organisation och skötsel
som är revisorernas av ett sådant företag svåraste
uppgift. Detta förutsätter att vederbörande kan
grunda sitt omdöme på egen erfarenhet – icke
nödvändigtvis i ledande ställning – och att denna
erfarenhet ytterligare förkovrats och utvecklats.
Strävan skall icke inriktas på att få trogna kopior på
våra nuvarande revisionsexperter utan komplement
till dessa på betydelsefulla områden.

En teknisk revisor bör emellertid icke stå
handfallen beträffande den mera kommersiellt och
kameralt betonade sidan av revisionsverksamhet. Utöver
teknisk utbildning och industriell erfarenhet
erfordras nödvändigtvis insikter i förvaltningslära
(handelsteknik). Den utbildning i industriell
organisation, som förekommer vid t. e. tekniska
högskolan, bör därvid vara till nytta. Vidgade kunskaper
utöver de som redan förvärvats i rättskunskap och
nationalekonomi synas också erforderliga. En
teknisk revisor måste självfallet "tala samma språk"
som de icke tekniskt utbildade yrkeskollegerna. Hur
lång tid en sådan kompletterande utbildning kan
beräknas taga är vanskligt att bedöma. Det förefaller
emellertid som om en studietid av ungefär ett år vid
t. e. handelshögskolan skulle vara erforderlig under
förutsättning att studierna kunna anpassas efter
därvarande föreläsningar och kurser.

Den omfattande utveckling som våra industriella
och tekniskt betonade företag fått, gör det ur såväl
den kapitalinvesterande allmänhetens som ur
företagsförvaltningarnas egen synpunkt önskvärt att
revisionen av dessa företag blir möjligast betryggande
och sakkunnig. Den förtjänstfulla verksamhet, som
därutinnan utövas av våra nuvarande yrkesrevisorer
med väsentligen kommersiell utbildning och
erfarenhet, skulle på ett värdefullt sätt kompletteras, om
jämväl ingenjörer med lämplig teknisk utbildning
och industriell erfarenhet ville efter en kompletterande
handelsteknisk utbildning ägna sig åt denna verksamhet.

TIDSKRIFTSNYTT INOM DE MEKANISKA OCH
ELEKTRISKA FACKEN.

SEPTEMBER 1933.


                                                        (Copyright.)
Den tidigare beskrivna Hammondpannan med
förbränning av gas direkt i vattnet utmärker sig för en
utomordentligt stor värmeövergångsyta. En
gasvolym av 28,2 l har till väggarna i vanliga fall en
övergångsyta av 9,29 dm2. I Hammonds panna fördela sig
förbränningsgaserna i små blåsor i vattnet med en
volym av ca 10–6 mm3, varvid ytan vid en gas volym
av 28,2 l blir ej mindre än 5 000 m2. Ett tredagars
prov med en dylik panna gav en genomsnittlig verkningsgrad
av 94,6 %. (A. Kobe, C. Hauge, Power, h. 9, s. 460.)

Surface Combustion Co använder ett nytt
förfarande, diffusionsförbränning, för att få en möjligast
fullständig förbränning. Man undviker att blanda
gas och luft, varför förbränningen äger rum genom
molekylär diffusion. Lågan uppfyller då hela
förbränningsrummet. Gasen inblåses i en stråle omgiven av
luft i sådana proportioner, att fullständig förbränning
nås. Denna äger endast rum i gränsskikten mellan
de bägge strömmarna i den mån de diffundera.
Kolvätena sönderfalla fullständigt, och man får en starkt
strålande, lysande låga, som likformigt avger värme
under hela sin väg. (Die Wärme, h. 34, s. 561.)

Vid trapprost för kol av kornstorlek 6–15 mm
använder man en tipprost som avslutning för att få
fullständig förbränning av kolet, som uppfångar
bränslet och slaggen sedan de passerat trapprosten.
Denna tipp- eller slaggrost har hittills utförts i ett
stycke av gjutjärn med en vikt av ca 100 kg. Då den
är mycket utsatt för oxidering och ofta behöver
ersättas, så har Jaud i München konstruerat en
tipprost med lösa roststavar, som äro så inlagda, att de
ej falla ur vid tippningen, men som kunna inläggas
under pågående drift. (Zeller, Z. d. Bayr. Rev. Ver.,
h. 17, s. 174.)

Kolsyra för framställning av fast kolsyra (torris)
erhålles i allmänhet som biprodukt vid kalk- och
cementugnar liksom även vid bryggerier. Den kan även
erhållas genom absorption ur rökgaser från
kokseldade pannor. Man använder därvid en ekonomiser,
där en koncentrerad lut uppvärmes, varvid gaserna
kylas till 150°C. De gå därefter genom en tvätt och
befrias från svavel och sot, varvid temperaturen går
ned till 60°. De blåsas därefter in i absorptionstorn,
där de sammanföras med luten, som binder kolsyran.
Den mättade luten uppvärmes av den utspädda till
93° och går därefter till lutpannan, där kolsyran

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:14:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1933a/0418.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free