Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1. Jan. 1933 - Vidar Ekström: Beräkning medelst nomogram av energiförlusterna i en elektrisk kraftöverföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 JAN. 1933
ELEKTROTEKNIK
exempel anges i nomogrammen genom den streckade
linjen. Enligt nomogram I erhålles på så sätt
fRF = 0,162 och enligt nomogram II, fHF = 0,133,
Erfarenheten har visat, att man vid
utnyttnings-tider mellan ca 1800 och 4 000 timmar, dvs. vid
£.= 0,21-4-0,46, i allmänhet bör räkna med Härlins
formel, medan för övriga utnyttningstider, alltså för
fi < 0,21 och s > 0,46, bättre resultat erhålles med
Rossanders formel. Nomogrammens rutnät ha av
denna anledning skuggats inom de områden, som ej
i vanliga fall torde komma till användning. Enligt
denna regel skulle man i nyssnämnda exempel anse
förlustfaktorn = fHF = 0,13^.
Nedre vänstra delen av rutnätet för nomogram I
har streckats och skuggats inom det område där
e0 > £, som ju saknar praktisk motsvarighet.
Anledningen att detta område icke helt utelämnats, är
att e0 -skalan blev tydligare på detta sätt.
Diskussion. Det brukar anföras som ett
argument emot användandet av Rossanders symboliska1
belastningskurvor, att valet av s0 är besvärligt och
osäkert. Man kan av nomogrammen få en god
allmänföreställning om när detta val har större eller
mindre betydelse. Exempelvis visar nomogram I,
att valet av e0 bör vara omsorgsfullare, ju större
cos (pm är och alltså omvänt, ju sämre cos cpm är
(inom praktiska gränser för förlustfaktor och s) ju
mindre spelar valet av e0 in, och detta blir tydligen
så mycket mera poängterat ju större e är.
Vid låg belastningsfaktor och högt cos qjm bör
man således välja sitt s0 med särskild eftertanke.
Förlustfaktorn enligt det linjära antagandet.
På senare tid har man emellertid allt mer och
mer övergått till att använda en linjär formel (index
L) för den reaktiva effektens variation:
där p och q äro konstanter, som få väljas för varje
särskilt fall. Insattes här MW = MWm=l och
MS
MS = MSm samt tg m m = -,/rTT^, så inses, att p + q = l.
MWm
Skrives uttrycket 4a i analogi med Ib och
beaktas således, att q - l -p, erhålles:
cos 99 = -==-.=======.== ... (4 b)
Denna formel ger med Rossanders resp. Harlins
antagande i fråga om belastningskurvans form
följande slutgiltiga ekvationer över sambandet emellan
förlustfaktorn fRL och variablerna p, g, e0 och
cos cm:
fRL~"o ’- "j-f i "~ ’ 2A + l ’ l . öl’
",_! Sfl-*) | ^ "O1 | & L
T+1 4+1 + M
Dessa båda formler äro analogt uppbyggda, och
man inser vid en jämförelse med ekv. 2 b och 3 b,
att båda efter någon hyfsning kunna skrivas under
den gemensamma formen:
där fa betecknar antingen faR eller faH. Det kan
vara värt att observera, att förlustfaktorn för de
aktiva förlusterna givetvis blir lika stor, vare sig
den beräknas enligt F. Holmgrens eller efter det
linjära antagandet, alltså att faRF = faR£.
Om fa löses ur ekv, 7, erhålles:
l - CQS2 (pm
ta - 9
l - COS2 Cpn
: M_
Ur nomografisk synpunkt är den allmänna formen
för denna ekv.:
(f L, COS (pm)
(g, p)
fa -
som är lätt att grafiskt representera. Formeln
motsvaras av det här återgivna nomogram III. Följande
exempel visar tillvägagångssättet, då man med
tillhjälp av detta nomogram vill söka ett värde på fRL
eller fHL.
Exempel 2. Användningen av nomogram 111. "
Givet: cos q9m = 0,85; £ = 0,25; £0=0,os; p = 0,2.
(Betr. valet av p se nedan.)
Sökt: fRV.
I nomogram I avläses för cos<pm-=. l, e = 0,25 och
£0 - 0,05, faktorn faR = 0,128 på sätt som ovan
beskrivits i exempel 1. I nomogram III erhålles därpå
fRL på följande sätt:
Från skärningspunkten mellan linjerna s och p i
nomogrammets vänstra del drages en rät linje
genom värdet 0,128 på /a-skalan i nomogrammets
mitt. Förlängningen av denna linje (= den
streckade linjen i nomogram III) träffar den vertikala
linjen cos^?m =0,85 i nomogrammets högra del i en
punkt, som motsvarar det sökta fRL =. 0,150.
Vill man i stället ha f HL får man först i nomogram
II avläsa faktorn faH, varefter f HL erhålles ur
nomogram III på analogt sätt som fRL i ex. 2. Med de i
detta ex. använda värdena å p, £, e0 och cos cpm^
erhålles ur nomogram II faH = 0,088 och därpå ur
nomogram III / HL =: 0,112.
Enl. regeln i andra stycket under "exempel I", bör
fHL = 0,112 tillmätas större värde än fRL .= 0,150.
Beroende på om man vill anse den reaktiva
effekten följa det Holmgrenska eller det linjära
antagandet får man alltså i detta fall förlustfaktorn till 0,13,3
eller 0,112, motsvarande här fHF = 1,29 ./#£,.
9 " (V n2} \ (V2 9 »VI r2
2 f0 (1 - O
i
l1 (5)
*j L (p JJ ) | (p . n p) \ b (
Å + 1
1) ()
1
p 2(1 -e]
(1 __ £ )2~
fi
2 e (p -p*) 4- (p* -2 p).
f1 -4- -
-f -g -
j (6)
; i
1
i i .
Ä ’ -
J J
Diskussion. Man ser i nomogram III, att då
p ->. O, sammanträngas alla s allt mera och då p = O
har hela vänstra rutnätet sammankrympt till en
enda punkt. Denna punkt är "pöl" för fL -strålarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
