Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1933 - Henry Brahmer: Schollermetoden för försockring av ved - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 NOV. 1933
KEMI
87
Härigenom kunde man ju vänta sig högre
sockerkoncentrationer.
Det är nu att märka, att man i verkligheten icke
använder de båda nya dragen i Schollermetoden.
Man gör nämligen så, att man pumpar in en
kvantitet syra och vatten i toppen av autoklaven, låter det
hela stå en stund i stillhet, varunder sockret delvis
utlöses ur veden. Så drager man plötsligt av en
motsvarande mängd syra-sockerlösning från bottnen och
fortsätter därefter upprepade gånger på samma sätt.
Man för vanligen icke denna sockerlösning vidare
till nästa autoklav, ty då blir sockerutbytet lägre.
Som man numera arbetar, så vore det lika berättigat
att säga, att man använder autoklavmetoden
upprepade gånger på en och samma vedfyllning.
Anledningen till dessa modifikationer är naturligtvis
hänsynen till sockerutbytet.
Den sockerkoncentration, man på så sätt erhåller,
är icke stor. Flera uppgifter i fackpressen
förekomma härom:
3,9 % jäsbart socker enl. Spiritusindustrie, 2,3, %
jäsbart socker enl. Rassow i Chemiker Zeitung, 2,4 %
jäsbart socker enl. Auden & Joshua, J. Soc. Chem.
Ind.
De senare talen ligga nog verkligheten närmast, då
man strävar efter högt sockerutbyte.
Sockerutbytet, jäsbart socker av vedens
torrsubstans, angives också olika:
39 % enl. Spiritusind., 34,7 % enl. Rassow, 30-35
% enl. Auden & Joshua.
Så svaga sockerlösningar som här måste
naturligtvis upparbetas på platsen genom jäsning på sprit.
Spritutbytet uppgives naturligtvis också rätt olika:
240 l per ton ved enl. Spir. Ztg., 220 l per ton ved
enl. Rassow (beräknat), 113-150 l per ton ved enl.
Auden & Joshua.
Jag tror för min del, att man knappast kommer
högre än till 200 l per ton ved. Skulle man nämligen
kunna genom analys av den erhållna sockerlösningen
påvisa t. e. 34,7 % jäsbart socker såsom Rassow
uppgiver sig ha gjort vid Torneschfabriken, så kan
visserligen därav teoretiskt beräknas ett spritutbyte per
ton ved av 221 l, men i praxis uppstå alltid förluster
genom bijäsningar och vid destillationen, så att det
verkliga utbytet kommer att ligga ungefär 10 %
lägre.
Jag angiver vidare några ytterligare uppgifter för
att komina fram till en kalkyl över
framställnings-kostnaden och väljer Rassows i den mån han
offentliggjort den, emedan de grunda sig på en verklig,
opartisk driftskontroll i stort på platsen.
Svavelsyra upptager han till 75 kg per ton ved.
Detta svarar mot 0,5 % av vätskemängden. Även
0,4 % har jag sett uppgivas.
Sockerlösning per ton ved kan ur hans uppgifter
beräknas till 15 000 liter, som sålunda skall
uppvärmas, avkylas, förjäsas och destilleras.
Värmeförbrukningen härvid kan beräknas till 800
kg ånga för försockringen, om 80 % av värmet kan
återvinnas, vilket emellertid förefaller något högt.
Destillationsångan antages vara 15 % av vörten.
Ligninet anses hålla 50 % vatten och utgöra 600
kg per ton ved. Värmevärdet blir då 2 450 v. e. per
kg. Det antages bliva eldat upp och ger då l 400 kg
ånga, som frånräknas i kalkylen.
Kalk för att neutralisera svavelsyran, men även
ättiksyran, som i någon mån bildas, torde kunna
sättas till 61 kg per ton ved.
Arbetare 5 man per skift för perkolationen, 3 man
för spritfabriken, tämligen oberoende av
produktionen inom ej alltför vida gränser.
Administration, försäkringar, reparationer, ränta
och amortering räknas efter vanliga grunder för
cellulosa- och sulfitspritfabriker.
Anläggningskostnaderna bli ca 600 000 kr. för ca
0,7 mill. liter sprit per år. För en 6 gånger så stor
anläggning, sådan som den förutsattes av Zeitschr. f.
Spiritusind. såsom normalstorlek, kommer troligen
att kosta ca 1700 000 kr. En sådan anläggning
skulle förbruka ca 215 000 m3 hack pr år och sålunda
vara för svenska förhållanden av ganska betydande
storlek.
Vedpriset har antagits vara 7,20 per ton, vilket
motsvarar ett bränslepris av kr. 15,40 per ton stenkol.
Övriga å pris äro dagspriserna.
Under dessa förutsättningar bleve kostnaden för l
lit. sprit:
Sulfitsprit
vid l mill. lit, per år 40,2 öre per lit. 23,9 öre/lit.
" 2 " " " " 29,8 " " " 19,4 "
6
" 23,3
Vi se sålunda, att man endast vid mycket stora
anläggningar kan komma ned till spritpriser, som
närma sig sulfitspritens. Men vid stora anläggningar
uppstår frågan, om man kan samla ihop så mycket
träavfall inom ett begränsat distrikt, att hackpriserna
icke måste stegras utöver bränslevärdet, ty man
måste ju komma ihåg, att en viss skärpning i
konkurrensen om häcken givetvis skulle uppstå. Jag tror
därför, att icke ens en stor anläggning kan göra
spriten för 23 öre per liter. En prisstegring av häcken
från l kr. per m3, varmed jag räknat i kalkylen, till
1,50 per m3 höjer spritpriset med 2 öre per liter.
Jag anser, att man som sammanfattande omdöme
om Schollermetoden kan säga, att den väl knappast
f. n. kan bli lönande annat än i mycket stor skala,
men att förutsättningarna för uppkomsten av sådana
mycket stora anläggningar ej äro särskilt
gynnsamma här hos oss. Metoden bör emellertid helst vara
disponibel för Sverige, om förhållandena skulle kräva
en ökning av spritproduktionen, utan att kostnaderna
betydde så mycket.
Man hoppades en tid på, att Schollermetoden skulle
kunna leda till uppkomsten av en massa små
anläggningar i närheten av platser, där skogsavfall
förekomme, och man fäste sig därvid vid den relativa
enkelheten vid sockerlösningens framställning. Av
vad jag nu anfört framgår emellertid, att jag anser
denna tanke ekonomiskt outförbar.
_____NOTISER
Apparatur av aluminium för framställning och
transport av destillerat vatten. (H. V. Churchill, Ind. Eng.
Chem., Anal. Ed. 5, 2!64, 1933.)
Förf. redogör för erfarenheter vunna under de sista
15 åren vid Aluminium Company of America,
försökslaboratoriet, New Kensington, Pa. Den beskrivna
apparaturen utgöres helt av aluminium eller
aluminiumlegeringar innehållande små mängder magnesium, mangan,
krom eller kisel, beroende på om det gäller plåt, rör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
