Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12. Dec. 1933 - Evert Norlin: Förhartsning av bensin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄFTE 12
TEKNISK TIDSKRIFT
DEC 1933
REMI
: EVERT NORLIN
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN.
INNEHÅLL: Förhartsning av bensin, av docent Evert Norlin.
FÖRHARTSNING AV BENSIN.1
Av docent EVERT NORLIN.
Bildning av harts- eller gummiartade ämnen i bensin.
Den vid direkt fraktionerad destillation av
bergolja utvunna s. k. natur- eller straight-run-bensinen har som regel icke benägenhet att förhartsas
eller bilda s. k. "gum"-ämnen. Endast vissa sällsynt
förekommande bergoljor med en från den vanliga
avvikande sammansättning kunna giva en bensin, som
tack vare avsevärd halt av omättade föreningar lätt
förhartsas. Däremot bildas vid krackningsprocessen
i större eller mindre mängd sådana beståndsdelar
beroende på den metod, som användes vid krackningen.
Krackbensinens benägenhet att förhartsas är en
olägenhet, som bergoljeindustrien måst övervinna.
Vid krackningen uppspaltas högkokande kolväten
med stora molekyler i lågkokande kolväten, varav en
betydande del utgöras av omättade eller olefeinkolväten, Dessa ämnen äro kemiskt instabila och
undergå lätt förändring. De mest omättade kolvätena
såsom diolefeiner äro särskilt benägna till oxidation,
polymerisation och kondensation. Genom dessa
reaktioner uppkomma just gummi- eller hartsartade
ämnen i bensinen, och dessa föreningar hava skadliga
egenskaper. Vid direkta undersökningar har det
visat sig, att såväl alifatiska som cykliska olefeiner
samt vid bensolkärnor bundna di- och monoolefeiner
bidraga till förhartsningen, och att monoolefeiner i
högre koncentration kunna deltaga i densamma.
Tydligt är att förhartsningen till största delen
förorsakas genom oxidation. Den inträffar om bensin
utsättes för luftens inverkan. Härvid anser man, att
autooxidation först leder till bildning av peroxidföreningar, vilka senare genom fortsatta reaktioner ge
upphov till blandningar av aldehyder, ketoner, syror
m. fl. ämnen, vilka tillsammans utgöra förhartsningsprodukterna. Oxidationen påverkas av ett flertal
faktorer såsom temperatur, tid, kemiskt aktivt ljus,
art och mängd närvarande, omättade kolväten samt
närvaro av positiva eller negativa katalysatorer och
deras koncentration.
Hartsämnena äro lösliga i bensinen, hava mer eller
mindre sur karaktär och bilda vid bensinens
avdunstning sega, gummi- eller hartsartade, fernissliknande
massor.
Man skiljer på existerande hartsmängd och
potentiell hartsmängd. Den förra är, som benämningen
anger, direkt bestämbar, förefintlig mängd harts. Den
i Föredrag vid ingenjörsvetenskapsakademiens
föredragsserie om "Motorbränslen och smörjoljor" den 27 och 28
november 1933.
senare är den hartsmängd, som kan bildas under
givna betingelser vid lagring längre tid i beröring
med luft. Den är således ett mått på bensinens
förhartsningsbenägenhet.
Hartsämnenas skadliga inverkan i motorn.
Förhartsningen av bensinen kan medföra
betydande olägenheter vid bensinens praktiska
användning som motorbränsle. Den första är avsättning
och anhopning av hartsämnen på väggarna av
bensin-tillförselsystemet, på insugningsventilerna och i
cylindrarna. Fig. l visar sådana avsättningar på
dessa ventiler till en Fordbilmotor från en bensin med
en hartsämneshalt av 18 mg/100 ml, varvid
iakttagelse gjorts efter l 650 och 8 087 eng. mil. Sådana
avsättningar kunna förorsaka dålig gång hos motorn,
kraftförlust och i några fall motorstopp på grund av
att insugningsventilerna fastnat. Klart är att en
motors känslighet för hartsämnesavsättningar är i hög
grad beroende av dess konstruktion. Likaledes
spelar motorns temperatur och belastning en avsevärd
roll. På grund av hartsämnenas sura, peroxidartade
karaktär kan en korrosion uppstå i bensinbehållarna,
varvid alstras korrosionsprodukter av saltartad
karaktär, och dessa kunna flagna av och suspenderas i
bensinen samt genom att stoppa igen bensinfilter och
insprutningsmunstycken framkalla motorstopp. En
tredje olägenhet är den nedsättning av
knackningsbeständigheten, som hartsämnena framkalla. Detta
framgår av i tabell l sammanförda siffervärden, häm-
Fig. 1. A. Ventiler 2 och 3 efter 1650 eng. mil. B. Ventiler 2 och
3 efter 3087 eng. mil. C. Ventiler l och 4 efter 3087 eng. mil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
