Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1933 - John Nordin: Tyska sammanslutningar för rationalisering av produktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidsperiod ägde rum, gåvo upphov till begreppet
rationalisering, eller, som det i de romanska länderna
kallas, "Organisation Scientifique du Travail". Men
då man i olika länder och olika industrier fann sig
böra lägga huvudvikten vid än den ena än den andra
åtgärden, kom också begreppet rationalisering att
bliva mycket obestämt, och man kan numera få se
en mängd olika definitioner i och utom fackpressen.
Givetvis hava alla de fullt rätt, som framhålla, att
rationaliseringen icke är något principiellt nytt. utan
något som har utgjort en integrerande del i hela den
tekniska och kommersiella utvecklingen. Men vid
den tidpunkt, då beteckningen präglades och gick ut
som slagord över hela världen, var man
uppenbarligen tvingad till alldeles utomordentliga åtgärder, som
till art och omfattning icke stodo i något som helst
förhållande till fordringarna under tidigare
utvecklingsperioder. Härtill började den uppfattningen
göra sig gällande, att åtgärder av olika slag lämpligen
borde genomföras i visst sammanhang med varandra.
Konstruktion, produktion, försäljning och bokföring
borde ej betraktas såsom någonting var för sig
avskilt, utan i ett sammanhang. Detta gäller då icke
blott för det eller det företaget, utan för hela
industrigrenar, för handel, lantbruk, bankväsende etc.
Den allmäntekniska och ekonomiska situationen av
i dag är sådan, att man i vida kretsar med tanke på
den rationalisering, som närmast föregått den
nuvarande depressionen, drager rationaliseringens nytta
starkt i tvivelsmål. Det är ej avsikten att här taga
upp denna sida av saken till skärskådande. De flesta
teknici torde dock vara ense om att, i stort sett, denna
uppfattning är oriktig och att ett fortsatt arbete på
inslagna vägar endast kan vara av godo.
Här i Sverige har arbetet på produktionsapparatens
förbättrande pågått under decennier, men vi kunna
även här tydligt urskilja en väsentlig stegring från
den första depressionsperioden efter kriget. Detta
arbete har i huvudsak varit förlagt till de enskilda
företagen, och särskilt inom de större
exportindustrierna har uppenbarligen nedlagts ett arbete, om vars
omfattning vi knappast kunna göra oss en
föreställning. Att detta arbete medfört värdefulla resultat
kunna vi sluta därav, att dessa industrier under
denna tid tillkämpat sig en stark ställning på
världsmarknaden. Men även i de mindre företagen hava
arbeten i denna riktning utförts och detta med goda
resultat. Allt detta arbete har dock till väsentlig del
utförts inom de enskilda företagen och ett mera
omfattande gemensamhetsarbete har icke förekommit,
så som förhållandet är i Tyskland. Jag förbiser
därvid givetvis icke det värdefulla arbete som utförts av
Ingeniörsvetenskapsakademien, Svenska
teknologföreningen och Sveriges industriförbund lika litet som
det omfattande standardiseringsarbete, som pågår
inom standardiseringskommissionen.
I Tyskland hava rationaliseringssträvandena på
senare år främjats på en mängd olika områden genom
organiserat samarbete i stor omfattning, och jag skall
i det följande söka ge en kort sammanfattning av
detta arbete.
Liksom i Sverige begränsade man sig i Tyskland
under ett tidigare skede till upprättandet av vissa
normalbestämmelser eller regler för vissa viktiga
produkter eller andra tekniska värden. Sådana
åtgärder kunna spåras ända till mitten av 1840-talet.
Såsom exempel skola endast nämnas de första
överenskommelserna om enhetliga spårvidder, kopplingar
och bromsar, år 1846; WÖHLERS arbeten för enhetlig
materialprovning, 1847; tråd och plåtklinkor, 1873;
V. D. I.-kommission för normalprofiler för balkar,
1878; normalier för gjutjärnsrör, 1882; första
normerna för provning av ångpannor och ångmaskiner,
1884; normalier för ångledningar, 1900; åtskilliga
försök att standardisera gängsystem osv.
Det ligger i sakens natur, att så gott som allt
tidigare samarbete i första hand avsåg standardisering.
De för en viss uppgift tillsatta kommittéerna kunde,
liksom här oss oss, upplösa sig, sedan de fullföljt
uppdraget. Men under sista krigsskedet tillkom
ständiga utskott, s. k. Ausschüsse, som fingo till
uppgift att befordra normaliseringsarbetet såsom helhet
på samarbetets väg. Impulsen härtill torde hava
kommit genom högsta krigsledningens fordran på
enhetligt materiel. För detta ändamål tillkom år 1917 "das
Königliche Fabrikationsbüro" i Spandau. Emellertid
visade det sig omöjligt att skilja normalisering av
materiel för arméns behov från den som rörde de
enkla maskinelementen och därför grundades redan
samma höst "der Normalienausschuss für den
Maschinenbau". Den fick till första uppgift att
standardisera de viktigaste maskinelementen, såsom skruvar,
nitar, stift, kilar osv. Man fick emellertid snart klart
för sig, att detta standardiseringsarbete måste
uppbäras av hela den tyska industrien, och redan i
december 1917 ombildades den nya organisationen till
"Normenausschuss der deutschen Industrie". År
1926 befanns det nödvändigt, att sträcka
standardiseringsarbetet utöver industriens egna råmärken,
och, noggrann som man är, ändrade man åter namnet,
som nu blev kort och gott "Deutscher
Normenausschuss" D. N. A. De arbeten, som utförts av denna
organisation äro synnerligen omfattande och
betydelsefulla; de torde även vara till icke ringa del kända
även för svenska teknici, varför jag här skall avstå
från närmare redogörelse. För närvarande torde
inemot 3 000 standardblad från teknikens alla
områden vara tillgängliga, och mycket av detta arbete
har sedermera lagts till grund för det
standardiseringsarbete, som numera pågår i snart sagt alla
länder. Fig. 1 visar huru detta tyska
standardiseringsarbete är organiserat.
Inom Verein deutscher Ingenieure (V. D. I.)
diskuterades redan tidigt även andra problem, som
sammanhänga med produktionens rationalisering, såsom
arbetsplanering, transport, förpackning osv. Man
kände behovet av ett erfarenhetsutbyte även på
dessa områden och av att resultaten härav borde
offentliggöras på ett praktiskt sätt. För detta
ändamål bildades inom V. D. I. år 1918 det s. k.
"Ausschuss für wirtschaftliche Fertigung" A. W. F.
Därinom arbeta numera även särskilda fackutskott för
olika uppgifter. I samma riktning ehuru med
speciella uppgifter, arbeta "Arbeitsgemeinschaft
deutscher Betriebsingenieure" A. D. B. och
"Reichsausschuss für Arbeitszeitermittlung" Refa.
Man kan emellertid ej tala om
rationaliseringssträvandena i Tyskland utan att särskilt framhålla
den roll, som staten spelat genom de rikliga
penningunderstöden för dessa arbeten, och det arbetssätt,
som därvid tillämpats, är av största intresse.
Då man började överväga frågan om statens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
