Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 38. 22 sept. 1934 - Vertikalkammarugnar vid gasverken, av O. Holmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TEKNISK TIDSKRIFT
HAFT. 38 UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN 22 SEPT.
ÅRG. 64 HUVUDREDAKTÖR: CARL KLEMAN 1934
INNEHÅLL: Vertikalkammarugnar vid gasverken. - Iföverken under 25 år. - Notiser. - Litteratur. -Sammanträden.
VERTIKALKAMMARUGNAR VID GASVERKEN.
Vid de mindre och medelstora gasverken har retort-ugnen, som är den äldsta typen av gasverksugnar, under mer än ett sekel i princip bibehållits fram till vår tid, ehuru med vissa förbättringar under tidernas lopp. Avgasningsrummet, retorten, rymde i vanliga fall blott 150-200 kg kol och avgasningstiden var 6-8 timmar. Laddning och utstötning av koksen skedde för hand eller med en enkel maskin. Helt naturligt fordrade dessa små ugnar mycken manuell betjäning och stor plats. Med stigande arbetslöner och fallande gaspris blevo de dyra i drift och man sökte efter mer ekonomiska ugnstyper. En annan olägenhet med dem var, att koksen, som blev lätt och porös, och därför på sin tid var mycket omtyckt till kaminer, sedermera hade svårt att för värmeledningspannor konkurrera med den hårda och tunga "gjuterikoksen". För gasverkens ekonomi spelar koksförsäljningen en mycket viktig roll, 1/3-1/4 av verkens inkomster härröra därifrån.
På de senaste åren synes den diskontinuerliga vertikalkammarugnen fullständigt ha slagit igenom vid verk med en dygnsproduktion mellan 5-50 tusen m3. Denna ugnstyp är ekonomisk i drift och lämnar en god koks.
Blandning och målning.
En nödvändig förutsättning för en god koks är, att lämpligt kol användes. Man bör använda finmalda kokskol med låg askhalt och hög smältpunkt på slaggen. Idealet vore ju att få köpa kol, som direkt kunde användas till förgasning. Detta är tyvärr ej möjligt, då kolgruveägarna ej ännu beakta sina kunders speciella önskemål, men man får hoppas konkurrensen å kolmarknaden skall tvinga gruvföretagen att i framtiden taga större hänsyn till köparnas krav. Genom blandning och finmalning av olika kolsorter kan ett materiel erhållas, som har relativt liten askhalt med relativt hög smältpunkt.
En enkel målnings- och blandningsanordning visas i fig. 1. Med decauvillevagnar föras kolen till tvenne mindre bunkers belägna under marken, en på vardera sidan om spåret. Under varje bunkers finnes matarbord, som föra ut kolen på ett gemensamt gummiband för vidare transport till en hammarkvarn, där kolen både blandas och finmales. Tvenne kolsorter kunna intimt blandas i varje önskad proportion. Under krossen bör finnas en utjämningsbehållare. Energiförbrukningen för malningen uppgår till ca 0,5 kWh pr ton kol.
Det är först på senaste tiden som man insett malningens betydelse för de mindre verken. Enl. förf. undersökning bör kolen efter malning ej vara grövre än vad följande sållningsprov anger.
Styckestorlek
> 15 mm = 0,0 %
10-15 " 1,0 %
5-10 " 10,0 %
3- 5 " 28,0 %
2-3 mm = 20,0 %
1-2 " 16,0 %
<1 " 25,0 %
_______________________
Summa 100,0 %
När angivna maximigräns uppnås, böra slagorna i krossen ombytas.
 |
| Fig. 1. Kolmalning och blandning. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
