Teknisk Tidskrift / 1934. Bergsvetenskap / 85 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11. Nov. 1934 - Edvard Norström: Anteckningar från en studieresa till guldgruvorna i Siebenbürgen, Rumänien

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rätt stor, ca 2 m, och över hela den mjuka, leriga massan satt det tätt med
små guldflittror.

Ofta nog är guldet påväxt (mera sällan inväxt i) svavelkis, zinkblende eller
blyglans, men de senare förekomstsätten äro mer vanliga i de andra
gruvorna, där sulfidhalten är större än i Musari.

Kontrollen vid friguldgruvan Musari.

Att stöldrisken vid en gruva sådan som Musari är särskilt stor, säger sig
självt. Den stora friguldhalten nödvändiggör en sträng uppsikt, nedsätter
arbetstakten i gruvan och fördyrar brytningskostnaden. Denna håller sig i
Musari mellan 400–500 Lei/ton malm, under det att den i Bredisor och Valea
Morii växlar mellan 250–400 Lei/ton, alltefter etage i gruvan etc, Trots de
omsorgsfullaste åtgärder förekomma guldstölder i gruvorna titt och tätt. En
omtyckt metod är inbrott i gruvan. Genom de gamla
schakten och på vägar, som ej befarits på årtionden,
taga sig guldtjuvarna in i gruvan, och sedan taga de
risken och följa stigorter eller rullschakt, vilka äro
de enda kommunikationer, som stå öppna, då alla
orter äro avspärrade med låsta och förseglade
järngallergrindar. Nyligen kom man på ett par "gökar",
vilka på detta sätt tagit sig ned i guvan. De hade
medfört kvicksilver och en järnmortel och voro som
bäst i farten ined amalgameringen en natt, då de
blevo upptäckta.

Vid ingången till alla stollar finnas gruvväktare.
Före och efter varje skift kropps visiteras arbetarna,
karbidlamporna undersökas osv. – ja, det kan
inträffa, att särskilt misstänkta individer få sitta på
klosetten en god stund. Det är ej alls ovanligt, att
guldtjuvarna förfärdiga patroner av det
friguldhaltiga materialet, vilka de stoppa in i ändtarmen.
Dylika patroner av försvarlig storlek funnos bland
andra kuriositeter i Micas museum. Då
ändtarmsmusklerna med tiden förslappas, få männen ifråga
svårt att hålla inne med avföringen – och de bliva
upptäckta på lukten.

Framkomna till schaktet tager varje Obersteiger
hand om sin arbetsstyrka, och tager den med sig
ned till arbetsnivån. Här går han före i tvärslaget
och låser upp de med lacksigill förseglade dörrarna
till resp. orter. Varje Steiger tager nu med sig sitt
gäng till arbetsplatsen. Innan borrarna få börja sitt
arbete, kontrollerar der Steiger, att ingen obehörig
har varit där. Efter föregående skjutning hade han
bestänkt ortens eller arbetsrummets tak och väggar
med anilinfärg, och han kan sålunda kontrollera, att
intet obehörigt arbete utförts. Der Steiger ansätter
alla borrhåll och måste alltid vara närvarande vid
skjutning.

Vid fynd av friguld måste vederbörande borrare
genast underrätta Steiger och Obersteiger eller
en ingenjör. Intet arbete får företagas, förrän dessa
kommit tillstädes. Nu löshackas försiktigt det
friguldhaltiga partiet av gången och malmstyckena
uppsamlas i ett trätråg (se fig. 10). Innehållet i
träget synas noga, och bitar, vari inan ej kan

Fig. 10. Friguldfynd i Musari, Mica S. A. R.

upptäcka något guld, kastas bland "Pocherz". Så
tömmes friguldmalmen i säckar, vilka förseglas och
förses med vederbörande Obersteigers sigill, samt
sändas därefter med någon särskilt betrodd man upp
till utfraktsnivån. Så länge något friguld är
synligt, måste der Obersteiger stanna kvar på platsen.
Därefter bestänkes fyndstället med anilinfärg samt
förses ytterligare med några sigill, om friguld
fortfarande är anstående. På säckarna antecknas, på
en vidfästad bricka, fyndplats och dato.

Alla kommunikationer mellan de olika etagerna,
med undantag för stigorter och rullschakt, äro
försedda med järngaller eller luckor, vilka låsas och
förseglas vid skiftens början och slut. Vid skiftets
slut måste Obersteigern gå sist av alla och låsa samt
försegla alla passager.

Uppköpare av stulet guld saknas ej – och det är
överhuvud taget mycket svårt att hålla efter
tjuvgodsuppköparna. Vid statens smältverk i Baia Mare
i norra Siebenburgen har man konstaterat, att stulet
guld från Micas gruvor letat sig väg hit.

Det effektiva arbetsskiftet i Musari är blott ca 6
timmar. Dels är det lång väg från schaktet till
Viktorstollens mynning och sedan tager det en
avsevärd tid, innan alla hunnit till arbetsplatsen och av
der Steiger fått order om att begynna arbeta.

De allra flesta av gruvarbetarna äro traktens folk,
och många hava sin lilla åkerlapp eller
trädgårdstäppa, som de odla under fritiden. Tack vare att de
äro halvvägs självförsörjande, kunna de klara sig
på de låga arbetslönerna.

2) Bredisor.

Av v. Palfys arbete (Budapest 1912) framgår att
vid den tidpunkt då han besökte Micas gruvor,
saknade Bredisor all betydelse. Vid de äldre arbeten,
som utförts från Luna-Aurora-stollen, vilken har sin
mynning i Bredisor-dalen, hade man stött på en
mäktig gång, som man betecknade med nr 28 eller Anna.
Den var dock ej brytvärd på Luna-Aurora-nivån. Vid
genomslaget från Viktorstollen till Musari återfann
man denna gång, och den befanns då vara brytvärd,
varför man förföljde den på 30 m avsänkning, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>