Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 53 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1934 - U. Lamm: Om kvicksilverströmriktarens fysik och teknik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

7 APRIL 1934

ELEKTROTEKNIK

53

maskor med positiv rymdladdning, vid ett galler,
som är upphängt i en anodhylsa, där för tillfället
ingen ljusbåge brinner. Vid den praktiska
tillämpningen av gallerstyrning av jonventiler förfar man
därför alltid så, att man gör gallret negativt under
spärrintervallet, varigenom man kan hindra
ljusbågen att tända till ifrågavarande anod. Man försöker
däremot i regel icke att medelst gallret släcka en
redan brinnande ljusbåge, ehuru detta teoretiskt taget
ingalunda är omöjligt. De i fackpressen nyligen
synliga uppgifterna om s. k. "Löschgitter" innebära
sålunda icke något principiellt nytt, utan gallren
ifråga äro endast en i vissa avseenden långt driven
utföringsform av vanliga galler. Dessa galler äro
försedda med mycket små genomloppsöppningar och
äro placerade mycket nära anoden, varigenom t. o. m.
det i en brinnande ljusbåge uppkommande tunna
rymdladdningsiskiktet förmår fylla galleröppningarna.
Svårigheten med användningen av ett dylikt galler
ligger däri, att det försvårar tandningen av den
normala ljusbågen i det avsedda ögonblicket samt
därjämte ökar spänningsfallet i ljusbågen. Man är
därför nödsakad att antingen låta gallret arbeta som
anod för en relativt stark ström i
tändningsögonblicket eller också strax intill gallret lägga en
särskild hållanod. Mycket svaga strömmar kunna
givetvis släckas med vanliga tekniska styrgaller. Vid
strömriktare för stora strömstyrkor torde dock,
såsom nämnts, endast den art av gallerstyrning
komma ifråga, där gallret hindrar nytändning av en
anod, tills det lämpliga ögonblicket är inne. Denna
begränsning av styrmöjligheten har stundom ansetts
såsom en stor nackdel hos jonventilerna, medan ju
däremot vid ett elektronrör gallret kan tvångsvis
och snabbt påverka en redan existerande ström i
anoden. I själva verket torde det förhålla sig så, att
denna begränsning i stället är en fördel, ty vore det
verkligen möjligt att medelst dylika små styreffekter
plötsligt släcka en ljusbåge av många tusen amperes
strömstyrka, så skulle givetvis de i de anslutna
strömkretsarna befintliga induktanserna åstadkomma
mycket höga överspänningar. Och försöker man å
andra sidan utföra släckningen långsamt, så kommer
släckningsförloppet att vara förenat med stor
energiförlust och därmed följande kylningssvårigheter.

Vid användning av jonventilen såsom kommutator,
exempelvis för växelriktare, torde det därför
endast vara en fördel, att man måste vänta med
kommuteringen, till dess att de yttre kretsarna föranleda
en sådan, i stället för att framtvinga den genom
någon sorts avklippning av ljusbågen.

I allmänhet tillgår som bekant styrning av gallren
så, att varje galler hålles vid en negativ spänning
gentemot katoden på 40 à 100 volt, och i det
ögonblick, när tandning av motsvarande anod skall ske,
gives gallret en något positiv spänning. Emellertid
framgår det av det sagda, att man även kan förfara
på ett annat sätt. Gör man nämligen gallret
tillräckligt finmaskigt eller avskärmar man gallret och
därmed anoden så starkt från de övriga
urladdningsrummen, att jonisationeri vid gallret i spärrintervallet
blir ytterst svag, så fylla sig gallrets maskor med
en positiv rymdladdning även om ingen spänning
påtryckes gallret. Anoden kan sålunda icke tända. För
att tändning skall kunna ske, måste en positiv
spänning påtryckas gallret. Gallerstyrningen blir



Fig. 5. Oscillogram av spänningar och strömmar i gallerstyrd likriktare,
"frisvävande galler". Överst: ingen nedreglering, underst: 20°
nedreglering, E_g gallerspänning, I_g gallerström, I_a anodström, F_l spänning över
sugtransformatorn, E_AK spänning anod-katod, E_L avgiven L.S.-spänning.

sålunda här i stället den, att gallret hålles strömlöst
under den tid, man vill att anoden skall spärra, och
gives en positiv impuls i tändögonblicket. Denna
styrmetod har väl f. n. endast historisk betydelse,
men är särskilt intressant ur den synpunkten, att den
utgör det första förslaget till gallerstyrning,
framlagt av Cooper-Hewitt redan 1903. Metoden skiljer
sig ju icke principiellt från den ovan nämnda utan
endast kvantitativt, i det att den kritiska
spärrpotentialen för gallret här har ett annat och högre värde.

Fenomen i spärrintervallet.

Vi skola nu övergå till att studera vad som sker
i spärrintervallet, dvs. under den tid då anoden är
strömlös och har negativ spänning mot katoden.
Fig. 5 visar, huru denna spänning förlöper vid en
likriktare. Är den negativa spänningen på anoden
tillräckligt hög, uppstår i spärrintervallet en
glimurladdning, vari sålunda anoden är katod. I
glimurladdningen ligger praktiskt taget hela spänningen
mellan elektroderna koncentrerad inom
katodområdet. En positiv rymdladdning är sålunda belägen
strax utanför glimkatodens (strömriktaranodens) yta,
varigenom ett fallrum av hög fältstyrka bildas intill
metallytan. Enligt teorin för glimurladdningar
accelereras i detta fallrum de positiva jonerna till en
sådan hastighet, att de förmå slå lös elektroner ur
metallatomerna, varigenom urladdningen uppehälles.
Särskilt intressanta äro förhållandena i allra första
ögonblicket i spärrintervallet, alltså när ljusbågen i
framåtriktningen slocknat. Därvid råder ännu ett
kort ögonblick en stark jonisation i anodhylsan. De
positiva jonerna rusa med stor hastighet mot den
negativa anodytan och skapa på så sätt en
osjälvständig extra ström, som adderar sig till
glimströmmen. Även i den övriga delen av spärrintervallet
upphjälpes glimströmmen genom de joner, som dif-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>