Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik / 72 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1934 - U. Lamm: Om kvicksilverströmriktarens fysik och teknik

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

72

TEKNISK TIDSKRIFT

5 MAJ 1934


Fig. 11. Temperaturkurvor för kvicksilverkyld anod.

spänningsfallet som funktion av belastningen vid
olika temperaturer på strömriktarens kylvatten. Den
nominella strömstyrkan är för ifrågavarande typ
3 000 amp. Som synes inträffar ett minimum i
spänningsfallet vid ganska låg last, varefter, särskilt vid
låga temperaturer, spänningsfallet stiger ganska starkt
med belastningen. Märkligt är, att spänningsfallet
icke vid de högsta strömmarna går att nedbringa
enbart genom att öka arean av ljusbågsvägarna.
Detta är huvudanledningen till att man vid höga
strömstyrkor uppdelar strömmen på flera anoder än
som svarar mot antalet faser. Rörande orsaken till
att icke strömstyrkan i ljusbågen kan stegras
proportionellt mot ljusbågsvägens tvärsnittsarea tyder
allt på, att denna ligger däri, att kvicksilverångans
täthet blir för liten på grund av den stegrade
temperaturen, varigenom elektronerna måste
accelereras starkare för att hinna med att genom
stöt-jonisation framkalla ett tillräckligt antal positiva
joner. En starkare acceleration av elektronerna kan
just åstadkommas blott genom en ökning av
spänningen över urladdningen. Möjligen förstärkes
effekten även av en viss elektrodynamisk kontraktion av
ljusbågen vid mycket höga strömmar.
Oscillogrammen i fig. 13 synas bekräfta, att fenomenet
huvudsakligen är av termisk art. Oscillogrammet visar
överst spänningen mellan anod och katod vid
lågspänd drift av tre stora anoder i en likriktare. Den
understa slingan har varit kopplad till samma
spänning, men den höga negativa spänningen har där
avskärmats med en torrlikriktare, varigenom större
skala kunnat erhållas. Den näst understa slingan
visar anodströmmen. Vid hög temperatur, ca 70°
å cylindern, är ljusbågsfallet 22 resp. 26,5 volt vid
en belastning på 3-fasgruppen av 1 115 resp. 2 070
amp. Vid lägre temperatur, 30,5°, är i första
ögonblicket av det intervall, där anoden brinner med full
ström, ljusbågsfallet något högre än vid den högre
temperaturen. Detta beror på den minskning av
kvicksilverångtätheten, som svarar mot den sänkta
temperaturen på kondensationsytorna. Den största
stegringen av ljusbågsfallet inträffar emellertid under
själva bränntiden, då ju vid 2 010 amp. en stegring
på hela 18 volt äger rum. Denna är att hänföra till
den ytterligare minskning av ångtätheten, som den
stegrade temperaturen i anodhylsan frambragt. Våra
mätningar visa även, att den ifrågavarande ökningen
i ljusbågsfallet helt är förlagd till anodhylsan. Den
vid upptagning av oscillogrammet använda
strömstyrkan svarar mot en belastning av 8 000 amp. på
en 12-anodig likriktare. I praktiken går man icke
gärna över en strömstyrka av 6 000 amp. på 12
anoder.

Styrgallrens praktiska tillämpningar.

Jag skall nu Övergå till att nämna något om de
nya problem och deras lösningar, som framträtt i
samband med den mera vidsträckta användningen
av strömriktaren som tillämpningen av styrda galler
medfört, men utelämnar fortfarande för att något så
när begränsa ämnet den rent matematiska sidan av
saken, såsom kopplingen och dimensioneringen av
strömriktårens kretsar. Fig. 2 visar i princip, huru
spänningsreglering med galler tillgår. Gallren
styras som bekant så, att en fördröjning av
anodernas tandning äger rum. Många olika kopplingar för
åstadkommande av gallerspänningar för detta
ändamål finnas. Enligt ett mycket tidigt förslag av
Cooper-Hewitt uttages gallerspänningen från en
mekanisk kontaktapparat, som i tur och ordning sluter
en positiv spänning till gallren. Man får ju emeller-


Fig. 12. Ljusbågsspänningsfall som funktion av belastningen vid
olika kylvattentemperaturer, mätta med wattmetermetoden.


Fig. 13. Oscillogram vid lågspänd, 3-anodig drift. Kurvorna äro
uppifrån räknat: Spänning anod-katod. Spänning över en sekundär
transformatorfas. Ström i en anod. Spänning anod-katod, med undertryckta
negativa värden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>