Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1934 - F. A. Fischer: Riktad ljudöverföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
TEKNISK TIDSKRIFT
2 JUNI 1934
Fig. l a. Membran, stort i förhållande till
våglängden.
Fig. l b. Membran, litet
i förhållande till
våglängden.
inskränkt till apparater med reflektorer; senare skall
redogöras för andra användningsmöjligheter.
Allmänt om ernående av riktverkan.
Vi övergå nu till den andra möjligheten att
sända och mottaga riktade ljudvågor. Härvid
bortses från strålningsakustiken och vi uppställa helt
allmänt frågan, när riktverkan överhuvudtaget
erhålles vid en ljudavgivande eller -upptagande
formation. Sändning och mottagning kunna därvid i
teorien behandlas samtidigt, då utstrålad och
mottagen energi hos en godtyckligt formad strålare
varierar med riktningen enligt samma lag.
Ett beroende av den utsända ljudenergien ifråga
om riktning kommer till stånd därigenom, att de av
de enskilda delarna av en strålare utsända vågserierna
i en viss punkt uppvisa fasförskjutningar, som hava
olika värden för olika riktningar. Beroendet av
riktningen hos mottagaren vilar på det förhållandet,
att strålarens olika delar träffas av vågor vid olika
tider, alltså påverkas vid olika faser.
Det är härigenom utan vidare tydligt, att en
strålare, vars utbredning är liten i förhållande till
våglängden av det sända eller mottagna ljudet, icke har
någon riktverkan. Problemet att sända eller
mottaga riktat ljud kan alltså lösas, med en enstaka
sändare, blott om denna är stor i förhållande till
våglängden.
Ljudupptagande eller -strålande ytor äro t. e. en
trattöppning eller de i fig. l a återgivna stora
membranen. I den ljudstråle, som infaller snett mot
membranen, angivas tillstånd av maximalt tryck
med heldragna och minimalt tryck med streckade
linjer. Våglängden är mindre än membranets
diameter. Vi antaga, nu, att membranet avslutas
baktill av en lufttät kapsel, i vilken vid ljudvågens
ankomst ett likformigt tryck härskar liksom i det yttre
rummet. Då ljudvågor träffa membranet, komma
de små luftmassor, i vilka övertryck härskar, att
försöka böja ut membranet, under det att de med
undertryck komma att pressas ut av innerluften (streckade
linjer). Om emellertid nu som i exemplet fig. l a
på olika ställen i membranet icke samma
lufttillstånd härskar, utan delvis övertryck, delvis
undertryck, kommer membranet i medeltal icke att utföra
någon rörelse utan stå stilla.
Annorlunda gestaltar det sig, om ljudvågar
inkomma vinkelrätt mot membranet. Då kommer
samma lufttillstånd att härska på alla punkter på
membranet, alltså på alla ställen övertryck eller på
alla ställen undertryck, så att membranet böjer sig
inåt resp. utåt.
Äldre och nyare pejiapparater.
I detta fall kommer membranet därför att starkt
reagera för inkommande ljudvågor. Ifrågavarande
membran uppfångar således ljud huvudsakligen i
vinkelrät riktning, under det att snett inkommande
ljud långt mindre eller icke alls uppfångas. Är
däremot membranet litet i förhållande till våglängden,
härskar även vid snett inkommande ljud praktiskt
taget samma trycktillstånd över hela membranet,
varför detta membran påverkas lika mycket av snett
som av rakt inkommande ljud, dvs. det har icke
någon riktverkan.
En användning av denna lagbundenhet finner man
vid de bekanta trattlyssningsanordningarna för
flyg-pejling. En tratt kan i fysikaliskt hänseende
betraktas som ett stort, genom sin öppning bestämt
luftmembran. Den egentliga tratten kan betraktas
blott som en transformator för anpassning av deri
stora öppningsytan tiil örat. Även vid
trattapparater begagnas binauraleffekten liksom vid
reflektorer. Vill man pejla ljudet från en flygmaskin,
måste tämligen stora apparater användas, då
ifrågavarande frekvenser ligga kring 200-600
svängningar per sekund, således hava våglängder av
storhetsordningen l m. Om man därför genom vridning
av dessa anordningar vill bestämma riktningen,
kommer man till stora och ohanterliga
konstruktioner, som dessutom hava den nackdelen, att de
erbjuda stort motstånd mot vind och - vid
vatten-ljudsignalapparater - mot strömmande vatten, vilket
gör dem svåra att vrida och orsakar virvlar i
mediet, som kunna störa ljudfältet.
Det är dock möjligt att ersätta sådana stora
ljudupptagande massor nied en grupp av flera små
dylika. Till detta tillvägagångssätt tvingades
vatten-signaltekniken att övergå redan för många år sedan,
då det ju var omöjligt att använda stora vridbara
\
Fig. 2, Linjär grupp av Ijudmottagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
