- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1934. Elektroteknik /
139

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1934 - H. Sterky: Internationell standardisering av rundradiomateriel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

l SEPT. 1934

ELEKTROTEKNIK

139

INTERNATIONELL STANDARDISERING AV
RUNDRADIOMATERIEL.

[1]

Av H. STERKY.

Vid sammanträde i Bellagio i september 1927
bildades inom den Internationella elektrotekniska
kommissionen (I. E. C.) en subkommitté nr 12 för behandling
av internationella standardiseringsfrågor inom
radioområdet. Kommittén sammanträdde i början av juli 1930
i Stockholm i samband med I. E. C.-mötet i de nordiska
länderna och behandlade då ett flertal
standardiseringsfrågor huvudsakligen inom rundradioområdet, såsom
standardisering av rörhållare och -socklar, koppling av
elektroder i rör, nomenklatur m. m.[2]

Den holländska nationalkommittén, som tjänstgör som
sekretariat, har sedermera utfört ett förtjänstfullt arbete
på att föra kommitténs arbetsuppgifter till en lösning.
De frågor, som väckts, hava successivt blivit föremål för
skriftlig behandling av olika länders nationalkommittéer,
men först vid ett nyligen hållet möte med kommitté nr
12 i Haag den 28-30 maj 1934 fattade denna en del
beslut, vilka komma att föreläggas nästa
plenarsammanträde inom I. E. C.

Vid mötet närvoro representanter för Frankrike,
Tyskland, England, Italien, Holland, U. S. A. och Sverige,
som representerades av förf.

Här nedan följer en sammanfattning av de viktigare
frågor som behandlades och de beslut som fattades.

Europeiska rörsocklar med 5 eller färre kontaktstift.

Fig. l angiver dels de nu fastställda normalmåtten
för en europeisk rörsockel med 5 eller färre
kontaktpinnar, dels mått och toleranser för tillverkning av en
gigg för en sådan rörsockel med massiva pinnar.

Då den bästa kontakten mellan pinnarna i rörsockeln
och fjädrarna i hållaren erhålles, om såväl pinnarna som
fjädrarna äro elastiska, ändrades ett tidigare beslut,
enligt vilket endast massiva pinnar tillåtas, till att
innefatta även fjädrande pinnar.

Hållare för europeiska rör med 5 eller färre
kontaktstift.


Fjädrarna i hallarna skola kunna fjädra ut enligt fig.
2 utan permanent formförändring. Mått och toleranser
för den gigg, med vilken hallarna skola provas, äro även
angivna i fig. 2.

Sedan denna gigg införts i hållaren, skall kontakt
övergångsmotståndet mellan en pinne i sockeln och en
fjäder i hållaren provas medelst en annan gigg med en
pinndiameter av &#966; = 2,95 - 0,010 mm, varvid
spänningsfallet vid 1 ampere likström genom kontakten ej får
överstiga 5 millivolt.

Dessutom fastställdes, att om pinnar eller fjädrar
utföras av oxiderande material, detta på lämpligt sätt
skall ytbehandlas i syfte att giva ovannämnda låga
övergångsmotstånd även efter lång tids bruk.

Europeiska rör socklar och -hållare för rör med mer än
5 kontaktstift.


Från holländskt håll framfördes ett av firman Philips
i samarbete med Telefunken utarbetat förslag till
socklar och hållare för rör med mer än 5 kontaktstift,
vilket utmärker sig för ett radikalt frångående av den
gamla principen med pinnar. I stället utföres sockeln
med sektorformade små kontakter, vilka fastsättas
utefter sockelns periferi och som göra kontakt mot fjädrar
utefter innersidan av den som en brunn utformade
hållaren. (Se fig. 3.)

Mot denna konstruktion framfördes från många håll,
däribland Sverige, skriftliga anmärkningar, vilka del-

illustration placeholder


Fig. 1. Kontaktpinnarna få utföras som massiva eller fjädrande pinnar.
Om pinnarna äro lödda, skola deras fria ändar omsorgsfullt rundas, så
att sockeln går lätt i hållaren. Sidokontakt skall om möjligt undvikas.
När sockeln är insatt i giggen, skola pinnarnas fria ändar sticka fram
utanför yta A men få icke beröra yta B. Pinnarnas längder skola
inbördes för en viss sockel överensstämma på ± 0,5 mm när.

illustration placeholder


Fig. 2. Om delar, som föra farlig spänning,kunna beröras,skola fjädrarna
i hållaren skyddas mot beröring med en täckplatta av
isolationsmaterial. Hålen i denna platta skola hava en diameter av 3,4 - 3,7 mm.
Hålen skola vara försänkta.


[1] Med anledning av det stora intresse, som
standardiseringen på radioområdet erbjuder för den inhemska industrien,
har red. ansett befogat att intaga ett väsentligt mer
detaljerat referat än vad som vanligen kommer
lEC-kommitteernas arbeten till del.
[2] Se Elektroteknik sid. 32. Februari 1931.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 15:46:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1934e/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free