Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Febr. 1934 - Gösta Lidén: Sättningar vid byggnadsverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
TEKNISK TIDSKRIFT
24 FEBR. 1934
ningar av byggnader grundlagda på sand, som ej
innehålla alltför mycket inblandning av korn med
kohesionära egenskaper. Upprepade växlingar av
A-attennivåer i sand synas dock kunna leda till
sättningar.9 Flera exempel10 från byggandet av Berlins
underjordiska järnvägar visa, att sättningar på grund
av grundvattensänkning, då denna utförts försiktigt,
ej lia inträffat vid den där befintliga sanden, som vid
åtminstone ett av arbetsställena utgjordes av en
blandning av grovsand och mellansand.
Sammantryckning och svallning hos en
sandjordart beror på de ingående kornens elastiska
egenskaper. Men vid lera. vars porer helt eller
delvis äro fyllda med vatten och där kornstorleken är
mycket liten, inverkar som ovan nämnts även
vattnets närvaro på jordartens fysikaliska egenskaper.
Plastlcitet.
På grund av den mindre kornstorleken samt
förekomsten av korn med viss mineralogisk
sammansättning erhåller en lera helt andra egenskaper än de
vanliga sandjordarterna. Vid full vattenmättning är
den inre friktionen hos kornen betydligt nedsatt.
Denna nedsättning av den inre friktionen synes stå
i samband med vissa lerors plastiska egenskaper,
dvs. förmåga att låta sig formas utan
volymförändring samt att efter omformningen bibehålla den
delgivna formen. Vid uttorkning av en lera förlorar
denna sina plastiska egenskaper, och dess elastiska
egenskaper närma sig alltmera den fasta elastiska
kroppens.
Krympning och svallning.
Vid sammanpressning av en lera med hög
vattenhalt avger leran vatten, till dess att ett trycket
motsvarande jämviktsläge inträtt. Då emellertid portalet
9 A. Hertwig": "Baugrundforschung." V. D. I. Bd. 77,
nr 21, 27 maj 1933.
10 Biermann: "Hausunterfahrungen beim
Untergrund-bahnbau in Berlin", Zentralblatt der Bauverwaltung, h. 38
och 40, 1928.
Fig. 4. Kompressionsapparat enligt
Terzaghi. Provet inlägges mellan
porösa stenar (s) av t. e. alundum
och belastas, varvid vattenavgivning
och sjunkning fortgår tills
vattenhalten i provet uppnått ett mot resp.
tryck svarande värde, då sjunkningen
avstannar. Genom avlastning kan
även svallningen avleran vid minskat
tryck studeras, se fig. 5.
io
Fig. 5. Sambandet mellan
portalet £ och trycket p i kg/cm2 hos
en lera vid belastning under
vatten och förhindrad
sidoutvidg-ning. Observera, att sjunkningen
i en lera vid samma tryckökning
A p är olika, om leran varit
förbelastad eller ej. (Försöket utfört
av civ.-irig. G. Wästlund vid
Terzaghis laboratorium i Wien.)
vid det nya jämviktsläget fortfarande är så stort, att
kornen ännu icke kunna ha kommit i intimaste
kontakt med varandra, måste en mellan lerkornens yta
och vattnet verkande kraft hindra ytterligare
vattenavgivning och genom sådan framkallad
volymminskning.
Vid ytterligare ökat tryck pressas mera vatten ut,
och ett nytt jämviktsläge inträder. Endast med
användning av mycket stort tryck torde det vara
möjligt att komprimera en lera under vatten, så att
portalet blir ett minimum.
Vid uttorkning av lera krymper denna, och
kornen komma närmare varandra, utan att luft till en
början åtminstone i någon högre grad intränger i
porerna. Vid långt gången uttorkning komma kornen i
sitt närmaste läge intill varandra, varefter luft
givetvis kan inträda i systemet.
Lägger man en för viss uttorkning utsatt lera i
vatten, sväller densamma. Svallning kan försiggå
ined olika hastighet. Är leran inbäddad i något
stödjande medium, så att vattnets angrepp på grund
av att den redan svällda delen av leran kan kvarstå
och förhindra vattnets tillträde, fördröjes svallningen.
Som av det ovan sagda framgår, sker en
sammantryckning av en lera till ett trycket motsvarande
jämviktstillstånd i allmänhet mycket långsamt på
grund av att vattnet endast så småningom utpressas
ur leran.
Ett kortvarigt belastningsprov ger sålunda ej
någon som helst uppfattning örn lerans verkliga
egenskaper i avseende på sjunkningen av ett
byggnadsverk, som vilar på lera. Terzaghi har
konstruerat en kompressionsapparat, ödometern, med
tillhjälp av vilken ett lerprovs volymförändring under
tryck kan bestämmas som funktion av tiden. Lerans
genomsläpplighet kan även med tillhjälp av denna
apparat experimentellt bestämmas. Apparatens
utseende framgår av fig. 4. Sambandet mellan portalet
e och trycket p uppsattes i diagramform enligt fig*. 5.
Sättning sb er åkning ar.
Lerans sättning beror på bl. a. följande orsaker:
1) Konsolidering av materialet genom
vattenutpressning vid ökat tryck eller genom vattenavgivning i
samband med uttorkning. 2) Deformationer efter
bestämda brottytor, då skärhållfastheten i dessa ytor
överskridits.
Olsson framhåller, att sättningar vid belastning av
en lerterräng på grund av att maximala
skärhållfastheten överskridits ske relativt hastigt, dock icke
hastigare i vissa fall än att en begynnande
deformation har kunnat följas under flera dagars tid.
Sålunda har han ofta konstaterat, att bankfyllnader
förorsakat relativt hastigt inträffande skred under
byggnadstiden. Sedan banken blivit färdig har han
kunnat konstatera att ytterligare inträffande
betydande sättningar berott på konsolidering av leran
under banken.
För våra svenska leror torde gälla, att sådana
sättningar, som försiggå långsamt, i huvudsak bero
på konsolidering av leran. Enligt Ekström ha de i
naturen förekommande lerorna en fast eller plastisk
konsistens. I de fall, då torrskorpan endast har en
obetydlig mäktighet av 0,5 å 1,0 m, kan emellertid
såpleran även i oomrört tillstånd hava en
svårflytande konsistens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
