Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
TEKNISK TIDSKRIF T
16 nov. 1935
tillräckligt snabbt. Detta betyder i sin tur dålig
värmeövergång mellan roststavens undre del och
luften. Värme kommer sålunda att magasineras i
roststavens övre del, dvs. att den för kemiska
angrepp mest utsatta delen blir överhettad.
Vad som här sagts gäller generellt för alla slags
roster. Om man åter betraktar vanderrostens från
andra rostarter skilda verkningssätt, så finner man att
temperaturförhållandena i vanderrosten måste vara
he’t andra än de som råda i icke vandrande roster.
e e
Fig. 1. Fig. 2. Fig. 3. Fig. 4. Fig. 5. Fig. (i. Fig. 7.
I de senare kommer rostmaterialet vid en konstant
rostbelastning i fortfarighetstillstånd. I den förra
åter torde aldrig rostmassan uppnå ett dylikt
tillstånd, emedan varje rostdel på grund av
förflyttningen ständigt underkastas tillståndsförändringar,
särskilt i temperaturhänseende. Dessa
tillståndsförändringar äro vid en bestämd rostbelastning
periodiska på så sätt, att perioden omfattar ett omlopp
av rostmattan.
Perioden försiggår i korthet på följande sätt.
Först påmatas kolet och går in i ugnen. Här sker i
första rummet förgasningen och sedan kolskiktets
förbränning, allt under lufttillförsel och nedkylning
av roststavarna. När förbränningen kommit så långt,
att kolskiktets skyddande verkan upphör, stiger på
mycket kort tid rostens temperatur, emedan
luftkyl-ningen är alldeles för otillräcklig. Värmeöverföringen
till rosten torde försiggå huvudsakligen genom
strålning. Under rostens fortsatta gång genom ugnen
utsättes den yttermera för flamstrålning. Härunder
utbredes emellertid värmet i roststavarna så, att
deras högsttemperatur ibland sjunker. När slutligen
den ifrågavarande rostdelen lämnat ugnen avledes
värmet. Största nedkylningen sker vid den redan
omtalade förgasnings- och förbränningsprocessen. Den
omnämnda hastiga temperaturstegringen innebär en
lika hastig värmemagasinering i rostmaterialet. Ju
större vikt den upphettade rostmassan har, dess
mindre blir temperaturstegringen, när en viss
värmemängd tillföres på en bestämd tid.1 Enligt Schulte
och Tanner, Z. V D. I. Bd 77 (1933), nr 21. s. 565,
tillföres värmemängden från glöden när kolskiktet
genombrännes. Hur värmetillförseln sker spelar dock
vad rosttemperaturen beträffar ringa roll, utan
frågan gäller endast att en viss värmemängd på en
viss tid upptages av rosten.
För att förebygga höga rosttemperaturer är det
ej nog att man utför roststaven med en viss vikt
utan man måste även, som redan nämnts, giva den
en sådan form att värmet med minsta möjliga mot-
1 Jfr Molinder, Archiv für Wärmewirtschaft und Dampf-
kesselwesen, Bd 11 (1930), s. 308.
stånd kan nå de längst bort från brännbanan belägna
delarna av staven, där det i första hand
magasineras.
Fig. 1 och 2 visa schematiskt grundformen på
tvärsnittet av de roststavar, som bruka användas,
dvs. att den verkliga formen mer eller mindre liknar
endera av de visade sektionerna. De äro
dimensionerade med samma brännbanebredd. 20 mm, samt
med samma storlek på snittytan, vilket betyder
samma vikt pr m2 brännbana.
För att klargöra formens inverkan på
värmetransporten kan som exempel nämnas, att enligt fig. 1
behöves, för att på en viss tid transportera en viss
värmemängd från brännbanan till stavens lägsta
punkt, en temperaturskillnad 3,4 gånger större än i
motsvarande fall enligt fig. 2.
Temperaturen i brännbanan, dvs. stavens högsta
temperatur, bestämmes av den värmemängd, som på
en viss tid strömmar igenom brännbanan för att
sedan med olika temperaturhöjder fördelas på olika
ställen i stavmassan och slutligen därifrån ledas ut
till förbränningsluften.
Att beräkna denna temperatur är i allmänhet en
tämligen omständlig och komplicerad uppgift. Man
kan dock i vissa fall ganska lätt inom tillräckligt
snäva gränser bestämma densamma. Så kan
exempelvis nämnas, att om genom brännbanan av en
gjut-järnroststav, fig. 2-, tillföres 18 000 kcal/m2 på 10
min. så kommer, om begynnelsetemperaturen är noll,
temperaturen i brännbanan att hålla sig mellan 330°
och 390° C om värmeledningstalet = 50 kcal/mh°C
och spec. värmet = 0,13 kcal/kg°C.
Om roststaven är kilformig enl. fig. 3, dvs. att
vikten är hälften så stor som i förra fallet, så
kommer, om övriga storheter bibehållas oförändrade,
brännbanetemperaturen att hålla sig mellan 660 och
720°C. Härvid förutsättes, att värme ej avledes
under den tid det tillföres. Detta kan vid
förbrän-ningsteKniskt sett välskött eldning mer eller
mindre överensstämma med verkligheten, emedan
lufttillträdet till en del är avstängt, när förbränningen
nått så långt, att kolskiktet genombrännes. En viss
luftmängd genomströmmar dock rosten även på detta
ställe, och man bör därför komma ihåg att ju
tjockare roststavarna äro nedanför brännbanan, desto
större blir luftens hastighet och till följd därav även
kylningen. De ovan anförda siffrorna beträffande
rosttemperaturen ge under alla förhållanden en
ganska klar föreställning därom, att vikten måste
utöva ett avgörande inflytande på rosttemperaturen,
när kylningen är dålig.
Av det redan anförda framgår att rost-materialets
värmeledningsförmåga är av största betydelse, och
att mycket skulle vara vunnet, om ett billigt och
lämpligt material kunde framställas, som i detta
hänseende avsevärt överträffade det nu använda.
Slutligen bör betonas, att problemet om roststavarnas
konstruktion får en alldeles -särskild betydelse vid
hög luftförvärmning, emedan rostens
maximaltempe-ratur blir högre, ju varmare luften är. Man försöker
ibland att göra roststavarna varaktigare genom att
förse dem med överdrag av vissa metaller, men
dylika åtgärder torde få anses omotiverade, så länge
man ej uttömt de möjligheter, som en ändamålsenlig
konstruktion har att erbjuda.
De synpunkter, som här i korthet framhållits, avse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
