Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Automobil-och Motorteknik
hans egen erfarenhet utan att han stöder sig på
rykten, att "det säges".
Ofta händer även att då en bilägare frågar sin
reparatör till råds om användning av lättbentyl, han
får till svar "då måste motorn ställas om", utan
närmare angivande av orsak eller kostnadsuppgift och
så får frågan förfalla. Återigen okunnighetens råd.
Det är självklart att praktikens "motorexperter" ej
kunna besitta en objektiv kännedom om lättbentylens
egenskaper. De försöka självfallet akta sig för att
göra eller säga något som kan sätta dem i ett ansvar
vars vidd de ej känna. Det vore därför önskvärt om
på något sätt de goda erfarenheterna med
lättbentylens användning som vi samlat under den förflutna
tioårsperioden ävensom en objektiv kunskap om
detta bränsles egenskaper och användning kunde
spridas bland den stora mängden av det praktiska
livets män.
Oktantal och en del andra egenskaper hos bensiner
och därav framställda alkohol-bensinblandningar.
Av docent EVERT NORLIN och civilingeniör A. M. MÖRTSELL.
I december 1935 hemställde Kungl,
automobilklub-bens kommitté för tekniska angelägenheter hos
K. A. K:s styrelse om ett anslag för bestämning av
knackningshållfastheten eller oktantalet hos i handeln
förda bilbensiner att utföras vid Flygstyrelsens
laboratorium i Malmslätt, vilken framställning bifölls. I
januari 1936 tillsatte K. A. K. en speciell kommitté
för att verkställa en teknisk utredning angående
lämplig sammansättning och definition av
lättbentyl. Kommitténs medlemmar hava varit: från K. A. K.
kommerserådet Axel F. Enström, ordförande,
professor E. Hubendick, docent E. Norlin, civ.-ing. N.
Gustafsson samt ing. Gustaf L.-M.-Ericsson, som
sekreterare; från A.-b. Vin- och spritcentralen dir.
à. Svennbeck; från A.-b. Svensk sprit dir. J. Perne
och ing. G. Ekström; från bensinimportörerna docent
R. Winbladh och ing. H. Frost; från kontrollstyrelsen
byråchefen B. C. Almgren. K. A. K:s styrelse
beviljade efter begäran av kommittén medel för
utförande av undersökningar enligt uppgjort program
på nämnda Flygstyrelsens laboratorium och vid
Statens provningsanstalt på ett antal blandningar av
motoralkohol och i marknaden förekommande
bensinsorter. I samband härmed lät Flygstyrelsen utföra
samma undersökningar på två flygbensiner och
därmed gjorda blandningar med motoralkohol, bensol
och blytetraetyl. I det följande redogöres för de
utförda provningarna och därvid erhållna resultat.
Härvid behandlas frågan om knackningshållfastheten
och oktantalets bestämmande mera utförligt.
Provtagning och iordningställande av
alkohol-bensin-blandningar.
Vid följande firmors bensinstationer inköptes prov
på bilbensin: Svenska petroleum a.-b. Standard,
Svensk-Engelska mineralolje a.-b., The Texas
Company A.-b., Svenska bensin & petroleum a.-b. BP,
Nynäs petroleum a.-b., A.-b. Naftasyndikat. Till
jämförelse anskaffades genom Flygstyrelsens försorg
prov på tvenne slag flygbensiner, betecknade A och
B. Dessutom erhölls prov på motoralkohol från A.-b.
Svensk sprit.
Av samtliga bensiner framställdes vid Statens
provningsanstalt blandningar med motoralkohol,
innehållande 10, 15, 20, 25 och 30 vikts-% 99 vol.-%
alkohol. Motoralkoholen inställdes nämligen genom
utspädning till denna alkoholstyrka.
I det följande betecknas bensinsorterna med
nummer i annan ordning än den i förteckningen använda.
På samtliga så erhållna prov på bensin och
bensin-alkoholblandningar utfördes nedanstående
undersökningar:
På Flygstyrelsens laboratorium: oktantal, och på
Statens provningsanstalt: fraktionerad destillation,
samt på alkohol-bensinblandningarna erforderlig
vattentillsats för grumling vid + 20°C, grumlingspunkt
vid avkylning direkt samt även grumlingspunkt vid
avkylning efter tillsats av 0,25 vol.-% vatten.
Knackningsbenägenhet och dess bestämmande.
Vid hög luft- och kylvattentemperatur samt lågt
varvtal hos motorn uppträder under vissa
förhållanden, särskilt vid högtändning, ett ljud, som om man
knackade med en liten hammare eller ett
metallstycke på motorblocket. Samtidigt värmer motorn
upp sig och minskar i effekt. Knackningen torde i
första hand bero på att blandningen av ångformigt
eller finfördelat flytande bränsle och luft icke
förbrinner likformigt och lugnt utan att, sedan en första
del av blandningen brunnit, i fortsättningen
uppkommer en tryckvåg, som häftigt stöter eller slår emot
cylindrarnas innerväggar. Man måste skilja mellan
förtändning och knackning. Den förra beror på
att bränsleluftblandningen tändes genom överhettade
tändstift eller glödande kolrester. Förtändningen
framkallar våldsamma knackningsfenomen och höga
mottryck under kompressionens senare del,
varigenom motorn kan bringas att stanna. Emellanåt kan
stark knackning framkalla så stor överhettning av
motorn, att förtändning uppstår.
De viktigaste faktorer, som influera på
knackningsfenomenet, äro motorbränslets sammansättning, dess
blandningsförhållande med luft,
bränsleluftbland-ningens temperatur, motorns
kompressionsförhållande, tandningens inställning, förbränningsrummets
form, tändstiftens placering i förbränningsrummet
samt motorns varvtal.
Av bensiner äro vid bergoljans destillation direkt
erhållna s. k. "straight run"-bensiner mera benägna
för knackning än genom krackning framställda.
Svårflyktig bensin är mera benägen för knackning
än lättflyktig. Rysk bensin är mindre benägen att
knacka än amerikansk paraffinbasbensin. Bensol och
bensolkolväten ha ringa knackningsbenägenhet. Det-
18 juli 1936
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
