Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Sept. 1936 - Notiser - Litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
och bildfrekvens kunna förorsaka, bliva sålunda
eliminerade med den nya bildfrekvensen, som ju är
jämnt halva nätfrekvensen.
Trots de goda erfarenheter, som framkommit under
arbetet med 343-linjerssystemet, lär man dock hysa
planer på en ytterligare ökning av linjeantalet till 441
i avsikt att även med mycket stora bilder få en
oklanderlig kvalitet. Det är givet, att den nödvändiga
bredden hos överföringens frekvensband med detta
höga linjeantal blir mycket stor. Med 343 linjer blir
den teoretiskt erforderliga bandbredden omkring
5 200 kHz och med 441 linjer hela 8 600 kHz. En
reduktion av dessa siffror med omkring 35 % lär dock
enligt vad senare undersökningar givit vid handen
kunna genomföras utan men för bildens kvalitet.
Mycket arbete nedlägges i syfte att förbättra
katod-stråleröret. Större rörtyper, som medgiva bildytor
upp till 12 X 18 cm, finnas sedan länge. Genom
kombinationer av olika ämnen har man lyckats framställa
fluorescensskärmar, som lämna ett alldeles vitt ljus.
Det experimenteras även med rör, där det
fluorescerande ämnet ersatts av en komposition, som vid
elektronbestrålning blir speglande. Från ett dylikt
rör kan ju bilden utan svårighet projicieras i stor
skala pä biografmaner. Hittills har man dock ej
lyckats i godtagbar grad uppdriva livslängden hos det
speglande ämnet.
För att förbereda och framförallt undersöka
möjligheterna för televisionens kommersiella framträdande,
som beräknas inträffa tidigast år 1938, har
RCA-koncernen och National Broadcasting Company
gemensamt anordnat ett omfattande prov. En sändare
om 7,5 kW installeras i toppen av Empire State
Build-ing. Den huvudsakligen i horisontell riktning
strålande antennen beräknas giva för mottagning
erforderlig fältstyrka — minst 5 mV/m — på intill 50 km
avstånd. Systemet är det ovan anförda med 343
linjer; bärfrekvensen skall vara minst 42 niHz.
Studiolokaler äro anordnade i RCA Building, varifrån
programmen överföras den ca 2 km långa sträckan till
sändaren i högfrekvenskabel av koaxiell typ.
Ett hundratal mottagare installeras i privatbostäder,
företrädesvis hos den tekniska personalen inom RCA.
Resultaten av det storslagna försöket beräknas kunna
bidraga till lösandet av ett flertal problem, såsom
beträffande den praktiska räckvidden hos sändaren,
inverkan av olika slags störningar, mottagarens
manövrering av lekmannen och en del programtekniska
frågor. g.
LITTERATUR
Elektrotekniken, dess teori och tillämpning’, under
medverkan av Nils Evermark, Olof Loden, Walter
Tengborg, Georg Rosén och Karl Wennkrström, utgiven
av civiling. Gunnar Reiland. Stockholm, A.-b. Nordiska
bokförlaget Erdheim & Co.
Med detta arbete har den svenska elektrotekniska
facklitteraturen inom kort tid begåvats med ännu ett
samlingsverk :— det första var Welters "Populär
elektroteknik", som i svensk bearbetning utkom för ett par
år sedan och tidigare granskats i dessa spalter. Det nu
föreliggande verket är i de grundläggande teoretiska
avsnitten mindre populärt anlagt i överensstämmelse
med sitt angivna syfte att kunna tjäna ej blott
intresserade lekmän utan även studerande och ingenjörer.
Arbetet omfattar 5 huvuddelar, elektricitetslära och
mätteknik, elektromaskinlära, elektrisk
anläggningsteknik, tillämpad starkströmsteknik och svagströmsteknik,
av vilka de fyra första, som tillställts tidskriften,
tillsammans representera närmare 750 sidor.
Det är givetvis förbundet med vissa vanskligheter
att i ett dylikt verk balansera de olika delarna mot
varandra i riktiga proportioner, under parallellkoppling
av ett flertal medarbetare. I stort sett synes man
emellertid hava lyckats väl. I synnerhet gäller detta den
första avdelningen, elektricitetsläran, som genom sin
rediga uppställning och klara stil kan anses nära nog
mönstergill. Dunkla punkter finnas som bekant i
elektricitetsläran, som i förenklad framställning kunna
vara svåra nog att bena upp. Ett av de mest flagranta
exemplen är teorien för elektromagnetismen, där den
gamla enhetspolen och den moderna solenoiden kämpa om
grundvalen för teorien på ett sätt, som ej är lätt att
klarlägga för nybörjare; skillnaden mellan absolut och
relativ permeabilitet och dimensionerna för de
magnetiska storheterna äro även kitsliga moment. Jag är ej
säker på, att förf. fullt invändningsfritt lyckats lotsa
sin framställning genom detta svåra kapitel, men får
samtidigt med nöje intyga, att jag ej på andra håll
funnit något av betydelse att anmärka.
Elektromaskinlära^ bokens andra del, har även den
sina förtjänster, dock synes framställningen här i några
stycken en smula knapphändig. Transformatorn har
egendomligt nog ägnats större utrymme än någon av de
elektriska maskinerna och den vanligaste av dem alla,
asynkronmotorn, har fått det minsta, mindre än hälften
av transformatorn. I fråga om detaljer skulle man
kanske kunnat vänta sig en fullständigare redogörelse för
ankarreaktionen vid likströmsmaskiner samt en med
ampervarvsdiagram och fältkurvor åskådliggjord
framställning av såväl dess som kommuteringspolers och
kom-pensationslindningars verkan. Beräkningen av
inducerad emk i en synkronmaskin har förlagts till ett
räkneexempel, men borde hellre såsom för
likströmsmaskinen ha införts i huvudtexten. Det lilla avsnittet
om pendling kunde utan mycket besvär ha gjorts
fylligare genom härledning av den grundläggande
ekvationen, varvid tillfälle beretts att ännu en gång för
läsaren klargöra huvudmomenten i synkronmotorns
verkningssätt, som ofta bereder svårigheter vid
undervisningen. Kapitlet om omformare och strömriktare är
bra, likaså kapitlet om provning av elektriska maskiner
samt motordrift och felsökning.
Bokens tredje del, elektrisk anläggningsteknik, är av
mer beskrivande art och behandlar kraftstationer och
distributionsystem, strömbrytare, säkringar och
skyddskopplingar, elektriska installationer samt
elektricitetsverksekonomi.
Den fjärde delen, tillämpad starkströmsteknik, är av
drygt samma omfattning som den föregående och
omfattar elektriska motoranläggningar för industriella
ändamål, hissar och andra transportanordningar,
elektrisk spår- och järnvägsdrift, värmeapparater, elektrisk
belysning, elektrokemiska och elektrotsrmiska
tillämpningar samt till sist "diverse starkströmstekniska
till-Iämpningar", samt visa sig bestå av elektrisk utrustning
för automobiler, elektrisk belysning och uppvärmning
av järnvägsvagnar, elektromagneter, elektrofilter samt
ozontillverkning. Ett kapitel om beröringsfaran vid
elektriska anläggningar avslutar denna avdelning. Förf.
hava tydligen ådagalagt allvarliga bemödanden att få
sin framställning så fullständig som möjligt. Avsnittet
om elektrisk järnvägsdrift är kanske något knapphändigt
i förhållande till denna tekniks nuvarande betydelse; i
övrigt får man emellertid lämna det erkännande, att
framställningen, som även här är huvudsakligen
beskrivande, är både instruktiv och lättläst.
Som slutomdöme torde referenten kunna uttala, att.
boken synes hava goda förutsättningar att fylla sitt
inledningsvis angivna syftemål att vinna spridning inom
ganska vida elektrotekniskt intresserade kretsar.
J. Körner.
156
5 sept. 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
