Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
SKEPPSBYGGNADSKONST
FLYGTEKNIK
Redaktör: NILS J. LJUNGZELL
■ UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN.
INNEHÅLL: Några rön beträffande fartygssvängningar, av ingenjör Sven Lundberg. — Varv och verkstäder.
Några rön beträffande fartygssvängningai
Av ingenjör SVEN LUNDBERG, Göteborg.
Genom att sammanföra en del
undersökningsresultat och rön beträffande fartygssvängningar
har det varit min avsikt att söka giva en liten
orientering i hithörande frågor, så långt det med min
erfarenhet är möjligt.
Någon uttömmande behandling kan det givetvis ej
på grund av det begränsade utrymmet bliva tal om,
och några mera ingående teoretiska spekulationer
kommer jag ej heller att ge mig in på, utan fastmer
är det min avsikt att visa, hur man med en allmän
orientering i den mekaniska svängningsläran och
genom noggranna svängningsundersökningar många
gånger med ganska små medel kan uppnå
förbluffande goda resultat. Att åskådliggöra detta tror jag
bäst sker genom att lämna några kortfattade
redogörelser för svängningarnas natur och de faktorer,
som påverka svängningsförloppen ombord i fartyg
samt dessutom belysa dem med en del konkreta fall
från företagna undersökningar
Fartygssvängningarna kunna alltefter sin natur
indelas i två stora grupper:
I. Sådana svängningar, där fartyget svänger som
en enhet.
II. Sådana svängningar, där fartyget är underkastat
elastiska formförändringar.
Den första gruppen svängningar skall jag endast
helt flyktigt beröra. Dessa svängningar, som orsakas
av vattnets vågrörelser och vindens inverkan, hava
nog de flesta av oss gjort en mer eller mindre
angenäm bekantskap med, men att fullt komma ifrån dem
är väl ogörligt. Det har emellertid ej saknats försök
att komma till rätta med dessa olägenheter.
Slingerkölar, den Frahmska slingertanken samt
gyroskopet äro bl. a. några anordningar, genom vilka
man lyckats nedbringa detta slag av
fartygssvängningar till en viss gräns.
Teorierna för dessa medels verkningssätt äro
genom litteraturen så väl bekanta, att något närmare
ingående på dem väl knappast är nödvändigt.
Den andra stora gruppen fartygssvängningar, som
karaktäriseras av elastiska formförändringar, har,
alltsedan maskindrivna fartyg kommit till
användning, blivit uppmärksammade, dels på grund av att
de från svängningarna härrörande formförändring-
1 Föredrag hållet vid Svenska teknologföreningens avd. för
Skeppsbyggnadskonst ordinarie höstmöte den 30 november
1935.
arna av olika slag föranlett skador på nitväxlar,
plåtar, maskinbäddar, rörledningar m. m., och dels på
grund av den känsla av obehag, som personer ombord
i fartygen erfara, när vibrationer av ena eller andra
slaget äro för handen.
Före behandlingen av själva frågan om dessa
elastiska svängningar, kan det vara på sin plats att
nämna några ord om de olika faktorer, som utgöra
förutsättningarna för att en varaktig vibration skall äga
rum. Varje mekanisk vibration förutsätter en
elastiskt inspänd svängmassa eller flera svängmassor, som
äro på ett eller annat sätt elastiskt förbundna. När
denna massa eller dessa massor påverkas av variabla
krafter, uppkommer en rörelse av massan relativt
inspänningspunkten eller av massorna relativt
varandra, och samtidigt uppstår genom denna rörelse
krafter, dämpningskrafter, som sträva att motverka
massornas rörelser och som regel uppträda i form av
friktionskrafter, värmeutveckling i det elastiska
mediet, materialets s. k. egendämpning m. m.
Följande matematiska formel innesluter i sig alla
de faktorer, som utgöra förutsättningarna för att en
varaktig vibration skall äga rum:
+ + = ...... (I)
där m = den svängande massan,
y —- svängningsutslagets storlek,
c = den fjädrande kraften,
k — dämpningsfaktorn,
P — den pulserande kraften,
m m ett värde, som anger huru många gånger
per tidsenhet kraften P växlar.
Lösningen till ekv. I kan sättas:
y = C • sin (cat—cp),............... (II)
där C — en integr. konstant,
varav följer att tgæ = —— m é............... (III)
r c — m • co2
P ■ eos • sin(<w< — <p)
och y=––-—— ......... (IV)
c — m ■ u>2
för k = 0, alltså för en odämpad svängning blir
P • sin co t
y=.................... V)
c — m- co2
Av ekv. V framgår, att utslaget y är proportionellt
mot kraften P samt växlar med samma period. Av
ekv. IV framgår, att om dämpning förefinnes, så gäl-
18 APRIL 1936. HÄFTE 4
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
