Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Innehållsförteckning - Häfte 1. 2 jan. 1937 - Till årsskiftet 1936—1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Till årsskiftet 1936—1937.
Sextiosjätté årgången av Teknisk tidskrift är nu
fullbordad och den sextiosjunde inledes härmed.
1936 är lyckligt och väl tillryggalagt. Svenska
teknologföreningens 75-åriga tillvaro vederbörligen
celebrerad och ett nytt år av mödor och omsorger,
av farhågor och förhoppningar har gjort sitt intåg.
"Hur långt upp mot toppen av den nya
konjunkturvågen hava vi kommit och vilken grad av stabilitet
föreligger?" Så skrev på denna plats för två år
sedan dåvarande ledaren av Teknisk tidskrifts öden.
Frågan är märkvärdigt nog lika aktuell idag.
Alldeles tydligt är att vägen under dessa tvenne nu
förflutna år alltjämt burit uppåt, men fastän vi
uppenbarligen befinna oss i en högkonjunktur som
i vissa avseenden saknar motstycke förefaller det
som om toppen ännu ej vore nådd. Mänskligheten
har i allmänhet förvånansvärt lätt för att glömma,
men minnena av vad den fått genomlida under den
senast passerade lågkonjunkturen tyckas likväl vara
för färska för att någon skall våga hängiva sig åt
förhoppningen om en längre varaktighet av den
konjunktur som nu råder, och ideligen hör man farhågor
uttalas för ett snabbt konjunkturomslag. Granskar
man underlaget för denna konjunktur finner man
dock att det i stort sett är högst väsentligt sundare
företeelser på vilka denna baserats jämfört med
tidigare högkonjunkturer. Detta gäller emellertid med
vissa bestämda reservationer. En dylik reservation
är att tyvärr en högst väsentlig del av den nuvarande
konjunkturen vilar på rustningsindustriens enormt
ökade sysselsättning i praktiskt taget hela världen.
Den upprustning som för närvarande äger rum är
väsentligen inställd på försvarsberedskap och det
kan därför tyckas som om den icke borde vara
onormalt omfattande, men under den korta drömmen
om en evig fred i hägn av Nationernas förbund hava
även de enklaste försvarsåtgärder på många håll så
till den grad försummats, att fullt arbete nu återstår
icke blott för att inhämta, vad som i
utvecklingshänseende förlorats under den gångna tiden på grund
utav krigsmaterielens snabba utveckling, utan även i
fråga om de enklaste mera normala anskaffningarna
för försvarsberedskapens upprätthållande.
Åtminstone gäller detta senare om vårt eget land. Är det
då så givet att rustningsindustriernas andel i
kon-junkturuppsvinget kan betecknas som osund? För
den som räknar med realiteter och vill taga världen
och mänskligheten sådan den är måste frågan
besvaras nekande. Så länge människans mentala
inställning till den egna nationen och det berättigade
i försvaret av dess självständighet icke förändrats,
måste — tyvärr — rustningsindustrien vara en
normal företeelse och dess sysselsättningsgrad kommer
endast att variera dels med den politiska oron, dels
med de tekniska framstegen. Osunt är därför denna
del av konjunkturunderlaget framförallt ur etisk
synpunkt. Se vi åter på övriga konjukturbildande
faktorer, frestas man till det bestämda omdömet att de
synas samverka till en förhållandevis stabil
utveckling åtminstone såvitt hittills kan dömas och
förutsatt att inga moment av explosionsartad karaktär
— ett europeiskt krig, en statskupp e. d. — tillstöta.
Alldeles särskilt lyckligt ställt har utan gensägelse
vårt land det för närvarande.
Trots ett väsentligt lägre världshandelsutbyte än
tillförne äro våra näringar rikligen sysselsatta och
uppnå på det hela taget goda priser. Någon
varu-spekulation synes ännu icke hava satt in och endast
undantagsvis har vår industri hunnit arbeta upp sina
lager ens till vad man tidigare ansåg vara försvarlig
nivå. En allmänt iakttagen företeelse, som många
anse som ett dåligt omen, är att industriens
order-stock i allmänhet är ganska liten, jämfört med vad
man tidigare varit van vid. Där man förut haft
order för ett halvår framåt har man nu order för
ett par månade| trots att man kör för fullt. Givet
är att även från denna regel bestämda undantag
finnas, men företeelsen ger belägg för påståendet att
beställarna gå ytterst försiktigt fram och
bokstavligen leva ur hand i mun så länge det går. I mån
av stigande sysselsättningsgrad förändras givetvis
även detta förhållande som emellertid också utgör
ett sunt konjunkturtecken.
Vilken grad av stabilitet föreligger? löd frågans
senare del. Med andra ord uttryckt: vad skall man
tro om konjunkturens varaktighet? Ett par
reservationer hava redan uttalats i antydan om krig och
statskupper som "explosivt"’ omvälvande företeelser.
På ett europeiskt krig inom de närmaste fem åren
kan artikelförfattaren omöjligen tro och inom den
tiden böra förhållandena hava så stabiliserats att man
ytterligare kan hoppas på en någorlunda långvarig
fred. För statskupper torde säkerheten vara något
mindre om än även där någorlunda
tillfredsställande. Fortsätta industri och näringsliv att i lika
ringa grad som hittills gå till överdrifter såväl ifråga
om konsumtiva som produktiva åtgärder och
bibehålles sansen i fråga om betalningsmedlens
värdereglering, vilken — trots eller tack vare frånvaron
av guldmyntfot — hittills verkat enbart gott är det
svårt att inse, varför ej en rätt långvarig och
förhållandevis stabil konjunktur skulle få bliva rådande.
Villkoren äro emellertid oeftergivliga, det gäller
omdöme och måttfullhet, så länge de få råda och
få råda något så när internationellt är det sannolikt
ingen fara.
Skulle den mening som här kommit till uttryck
visa sig vara riktig, så kunna vi med gott samvete
tillönska hela vårt folk ett gott nytt år, en önskan
som i allra högsta grad ägnas våra läsare. 7led.
2
30 jan. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
