Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 ½. 18 mars 1937 - Hemortens luftförsvarsproblem, av Richard Åkerman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
gerliga behoven tillgodoses i stor utsträckning från
relativt små verk. Undantag utgöra dock de större
städerna. Järnvägarna få huvudsakligen sin kraft
från de stora kraftkällorna. Industriföretagen hava
ofta egna små eller medelstora verk.
De små kraftverken på under 5 000 hk kunna
knappast anses utgöra sannolika mål för flyganfall. De
representera något mer än 36 % av den utbyggda
effekten. De medelstora verken på mellan 5 000 och
20 000 hk kan det däremot löna sig att anfalla om de
ligga lätt tillgängliga. De medelstora verken i det
inre av södra Norrland och i Värmland, som alltså
kunna anses ha ett visst skydd genom sitt läge,
representera ungefär 8 % av den utbyggda effekten. De
fyra största ångkraftverken ligga i Stockholm,
Västerås, Göteborg och Malmö och försvaras om
dessa städer försvaras. Dessa verk representera
14 % av den totala installerade effekten. Av
återstoden kommer 15 % på de stora verken Porjus,
Krångede, Älvkarleby, Trollhättan och Karseforsen.
Försvaras även dessa blir 73 % av den totala
installerade effekten skyddad antingen genom direkt
försvar eller genom läget eller storleksordningen på
kraftkällan. Den väsentligaste faran för en katastrof
på det elektriska kraftförsörjningsområdet genom
att kraftkällorna förstöras synes på så sätt
avlägsnad. De borgerliga behoven torde i huvudsak kunna
tillgodoses, järnvägarnas behov likaså. En del av
industriens behov är dock fortfarande äventyrad,
men kan i någon mån bli inbegripen i industriernas
försvar.
Industrien representeras av fabriker m. m. med
mycket olika sårbarhet. Det är exempelvis
betydande skillnad mellan ett malmfält, ett sågverk med
brädgård, ett järnverk och en textilfabrik. På vissa
håll är verksamheten fördelad över en relativt stor
yta, på andra däremot starkt koncentrerad. I en del
fabriker arbetas parallellt med ett flertal maskiner
med samma funktion. I andra fall är det en enda
maskin, som allt material måste passera. Ofta
finnas kraftkällor, varav hela driften är beroende. Även
för stora verk gäller dock i allmänhet, att de verkligt
sårbara och vitala punkterna utgöra relativt små mål.
Äro dessa punkter tydligt urskiljbara från luften
eller till sina lägen kända av fienden, kunna de
förstöras med ungefär samma kraftinsats som kraftverk.
Man kan åtminstone använda en sådan hypotes, som
en grov beräkningsgrund. Äro de sårbara punkterna
däremot icke urskiljbara eller kända, fordras
betydligt störe kraftinsats, enär ett helt område måste
beläggas tätt med bomber, för att någon av dem skall
medföra en avgörande träff. Ju större detta område
är, desto större blir även den erforderliga
kraftinsatsen. Av detta framgår klart betydelsen av en väl
genomförd maskering. Lika viktigt är emellertid, att
kännedomen om dislokationen av lokaler och
byggnader inom ett verk liksom om verksamheten där icke
kommer till obehöriga. Ur försvarssynpunkt måste
man alltså fordra, att industriverkens inre
organisation betraktas som en militär hemlighet, att den på
inga villkor får utlämnas till utlandet, att
flygfotografier behandlas med största försiktighet osv. I
dessa avseenden har säkerligen syndats svårt
under-årens lopp, något som med tiden kan komma att
hämna sig dyrt.
De principer för försvaret, som föreslogos beträf-
fande kraftverken, kunna i fråga om industrien i
övrigt endast tillämpas i begränsad utsträckning. Den
ena fabriken kan icke utan vidare ersätta den andra,
tvärtom stå de ofta i inbördes beroende. Å andra
sidan gör sig bortfall av en produktionskälla i
industrien icke så omedelbart kännbar, som när det
gäller kraftförsörjningen. Viktigast äro de fabriker,
vilkas tillverkning är unik, dvs. icke kan upptagas av
någon annan. Därjämte ha de olika produkterna i
sig själva större eller mindre värde i krigstid.
Ett försök att inom tre större industrigrenar
uttaga de större produktionskällorna efter deras värde
i krigstid och sammanföra sådana, som kunna ha
åtminstone delvis gemensamt luftförsvar, visar följande.
Järn- och stålindustrien, till vilken även räknats
annan metallindustri, mekaniska verkstäder,
tillverkning av maskiner m. m. är relativt spridd, men ofta
förlagd till platser, som det icke finnes någon annan
anledning att försvara. Detsamma gäller i stort sett
trä- och pappersindustrien. Typiskt för den är det
utsatta läget vid kusten. Textil-, beklädnads- och
läderindustrien är däremot nästan helt belägen i
städer, som behöva försvaras även av andra orsaker.
Samma undersökningar kunna göras för t. e. den
kemiska industrien, livsmedelsindustrien osv. I
nästan samtliga fall skall man finna, att — om man
mäter i såväl produktionskapacitet som
tillverkningens värde i krigstid — vissa bestämda
koncentrationer finnas. Liksom med kraftverken kan man
anse, att om dessa verkligen skyddas, bortfaller
möjligheten för en fiende att på kort tid lamslå någon
industrigren.
Man kan emellertid vända på frågan och måste
sannolikt göra så i samband med övergång till
krigshushållning samt försöka lägga den viktigare
tillverkningen till sådana orter, som äro försvarade.
Brännoljeupplagen intaga en särställning på grund
av bensinens och andra drivmedels stora betydelse
och svårersättlighet. För närvarande ha de i regel
stor sårbarhet — eldfarliga, synbara, hopträngda och
belägna vid kusterna som de äro. Man måste
bestämt fordra, att det dyrbara bränslet förvaras på ett
mot flygfaran mer betryggande sätt, t. e. i cisterner
insprängda i berg. Dessa ha även nr fredssynpunkt
vissa fördelar och kostnaderna ha visat sig vara långt,
ifrån orimliga, vilket man annars lätt vore frestad tro.
För hela försörjningskrigsfrågan är lagerhållning
av hel- och halvfabrikat samt råvaror av den största
betydelse. Ju större tillgången i lager därav är,
desto mindre blir beroendet av produktion och
import. Ett villkor är dock, att lagren fördelas från
början lämpligt med hänsyn till konsumtion och
liksom brännoljorna förvaras skyddade mot förstöring
från luften.
Det hittills nämnda har rört försörjningskriget.
När det gäller invasionsföretagen och de flyganfall
på hemorten, som kunna följa i deras släptåg, torde
man kunna utgå ifrån, att målen i allmänhet bliva
desamma som under försörjningskriget, dock med
inriktning främst på de produktionskällor och
kommunikationer, som direkt hava betydelse för
stridskrafternas rörelser och underhållstjänst. Är
luftförsvaret tillräckligt för att möta ett försörjningskrig,
räcker det också för den bekämpning av hemorten,
som följer med ett invasionsföretag. Det finns
emellertid ytterligare en form för krigföring, som
106
18 mars 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
