Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13. 27 mars 1937 - Omsorger om Stockholms hygien, av David Anger (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
däst ungefär 10 procent av
fastigheterna i inre staden. "Vid
soplast-ningsstationen mottagas hussopor
avgiftsfritt och industriavfall mot viss
avgift. I den inre staden finnas tre
soplastningsstationer: den norra vid
Solnavägen, den östra bakom Östra
stationen och den södra vid Åsögatan.
För ytterområdena finnes en liknande
station för omlastning till
järnvägsvagnar vid Årsta samt en tipp för
uppläggning av sopor vid Blåsut,
varjämte eli del sopor från de västra
delarna av Bromma föras i
hämtningsbilarna direkt till Lövsta.
Under år 1936 fördes till samtliga
sopstationer ca 150 000 lass sopor med
en sammanlagd vikt av ca 130 000 ton.
Från inlastningsstationerna föras
soporna med tåg ca 2 mil till Lövsta
över Statens järnvägar och
Västerås-banan, vilken senare även trafikerar
den av staden ägda och speciellt för
soptrafiken byggda sträckan Spånga—Lövsta.
Dagligen gå två soptågspar som årligen utföra ca 16 000
järnvägslaster till Lövsta. Ett 600-tal av dessa kunna
för närvarande säljas till trädgårdsmästare och
lantbrukare och av återstoden brännes ungefär hälften i
den gamla sopförbränningsanläggningen vid Lövsta,
medan resten transporteras till tippar vid stranden
av Mälaren.
Ny sopförbränningsanläggning.
När Lövstaanläggningen togs i bruk omkring 1890
kunde renhållningsverket sälja större delen av
soporna såsom gödsel och då den nuvarande
förbränningsanläggningen byggdes 1905, avsåg man endast
att i denna bränna sådant skräp, som ej fann
avsättning till jordbruket. De till gödsel använda soporna
blevo emellertid allt sämre och trots att avfallet under
åren 1907—27 i fastigheterna uppdelades i
gödsel-och skräpsopor, lyckades man ej finna köpare för de
till Lövsta utkommande gödselsoporna utan måste
1921 tillgripa uppläggning av sopor vid stranden av
Mälaren.
Till följd av sopmängdens tillväxt och
försäljningens tillbakagång har denna tippning i sjön trots
ombyggnad och forcerad drift av
sopförbränningsanläggningen antagit allt större omfattning, vilket ur
hygienisk synpunkt är mycket otillfredsställande. För
att avhjälpa detta har förslag framställts om
byggande av en sopförbränningsanläggning av sådan storlek
Sefo/
Fig. 8. Plan över den nya sopförbränningsanläggningen vid Lövsta.
Fig. 7. Karta, utvisande sopstationernas lägen.
att den kunde bränna hela sopmängden. En sådan
anläggning skulle eventuellt kunna förläggas till
staden i syfte att minska transportkostnaden.
Omfattande utredningar, varvid ett flertal alternativ
undersöktes, visade emellertid, att inga påtagliga
ekonomiska fördelar voro att vänta genom förläggning av
förbränningsanläggningen till staden. Vissa skäl
talade däremot för fortsatt sopförbränning i Lövsta, och
stadsfullmäktige beslöto i juni 1936 att uppföra en
ny förbränningsanläggning därstädes, tillräckligt stor
att kunna bränna allt avfallet. Den nya
anläggningen, vars ugnsutrustning kommer att levereras av
A.-b. Landsverk i Landskrona, är avsedd att tagas
i bruk i slutet av 1938 och skall kunna bränna
normalt 550 ton sopor per dygn utan användande av
hjälpbränsle. Kostnaderna beräknas bli 3 350 000
kronor i anläggning och 690 000 kronor i drift inkl.
kapitalkostnader på 230 000 kronor.
Sophämtningen.
Den materiel, som användes för sophämtningen i
Stockholm, är i många fall ganska primitiv, men så
länge sophämtningsarbetet varit uppdelat mellan ett
stort antal företagare har genomförandet av en
modern, enhetlig utrustning stött på svårigheter.
Frågan om en lämplig sådan utrustning, som skulle
kunna införas i samband med en ifrågasatt
kommu-nalisering av gårdsrenhållningen är för Därvarande
föremål för utredning.
Fordon för sophämtning skola
givetvis vara så beskaffade, att soporna
hindras från att flyga omkring viel blåsig
väderlek. Soporna böra därför helst
uppsamlas i slutna behållare och icke
ligga i öppna vagnar, som endast
nödtorftigt hållas täckta med presenningar
eller i bästa fall skjutluckor. Flera
specialkonstruktioner finnas för att
möjliggöra en bekväm fyllning och tömning av
sådana fordon.
Bland dessa märkes Faunvagnen, i
vilken en bekväm fyllning av
sopbehållaren åstadkommes genom att man då
27 mars 1937 149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
