Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 14. 3 april 1937 - Det utrikespolitiska kvartalet, av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
baka. Det är emellertid redan klart att Baldwin kort
efter den stora demonstrationen för engelsk
tradition och imperiets enhet som kröningen utgör
kommer att draga sig tillbaka och efterträdas av Nevil
Chamberlain. Sannolikt komma även andra
regeringsförändringar att äga rum. Inom arbetarpartiet
kan man konstatera ett misslyckande för
folkfrontssträvandena efter franskt mönster. Den av Sir
Stafford Cripps ledda Socialist League, som bl. a.
opponerat mot upprustningen, har sålunda uteslutits
ur Labour party.
Tysklands inre förhållanden präglas allt starkare
av den stora industriella fyraårsplanen med dess
vittgående och genomgripande kontroll både av den
industriella produktionen och av levnadsförhållandena.
Strävandena att frigöra sig från beroendet av
importerade råvaror ha lett till åtskilliga betydelsefulla
framgångar. Samtidigt fortsätter på den
diplomatiska fronten den stora kampanjen för förbättrad
rå-varutillförsel. Den går hand i hand med kampanjen
för återställande belt eller delvis av Tysklands forna
kolonier. Denna senare föres huvudsakligen genom
ambassadören von Ribbentrop i’ London och är
överhuvud främst inriktad på England. Aktionen i fråga
kan emellertid icke betraktas som rent ekonomiskt
motiverad. Den har även prestigesyfte samt
måhända även politiska motiv av helt annan art. I
varje fall har denna kampanj på grund av sitt starka
sakliga berättigande lyckats i rätt hög grad splittra
den engelska opinionen. De politiska svårigheter,
som resa sig i vägen för ett förverkligande av de
tyska kolonialsträvandena, äro emellertid
utomordentligt stora.
En konflikt av för ingendera parten önskvärd natur
är den som nu öppet utbrutit mellan tyska
riksregeringen och påvestolen. Men det gäller ett område,
där knappast någondera kan uppgiva sina anspråk.
Den huvudsakliga striden är nämligen en kamp om
ungdomens uppfostran. Dess senaste fas är en
påvlig encyklika med skarp kritik av vissa
nationalsocialistiska åskådningar. Frågan om uppsägande
av konkordatet från 1935 kan bli aktuell. Det gäller
här en sak av stor betydelse för det framtida
Tysklands gestaltning. Påvekyrkan har i södra och
mellersta Tyskland en fast folklig förankring och är
en farligare motståndare än de protestantiska
kyrkosamfunden.
Det besök som tyska riksregeringens
utrikesminister friherre von Neurath nyligen avlade i Wien
hade på flera håll tolkats som ott led i en
försoningspolitik mellan den österrikiska regimen
("austro-fascismen"’) och nazismen. Detta skulle i så fall
innebära ett fullföljande av grundtanken i det
tyskösterrikiska försoningsavtalet av 11 juli i fjol. Detta
synes emellertid icke vara fallet. Besöket fick en
kylig prägel. Förbundskansler Schuschniggs
regering arbetar fortfarande främst på
Habsburgsrestaura-tionen — som nu möter mindre motstånd än tidigare
både från västmakterna och grannländerna — men
synes ovillig att släppa den österrikiska nazismen fram
till regeringsdeltagande. Restaurationen uppfattas
också numera främst som ett steg riktat mot det
rikstyska inflytandet. I denna politik synes Schuschnigg
emellertid knappast längre kunna räkna på italienskt
stöd. Mussolini förefaller att lia prisgivit Österrike
för tyskt stöd i stormaktspolitiken. Härigenom har
den nuvarande egendomliga österrikiska regimen av
allt att döma kommit i ett isolerat och rätt farligt
läge.
En av de mindre stater i Europa, vilkas politik
under senare tid kommit i ett helt nytt läge är
Belgien. Omsvängningen från fransk allianspolitik
till neutralitetspolitik, proklamerad av konung Leo
pold den 14 oktober i fjol, behandlades i föregående
kvartalsöversikt. Sedan dess har den belgiska
regeringen inriktat sin diplomatiska verksamhet på att
förverkliga detta program, dvs. nå befrielse från sina
gamla förpliktelser enligt Locarnoavtalet m. m., och
i stället erhålla en samfälld garanti av de fyra
europeiska stormakterna för’ sin neutralitet. Detta är i
viss mån även en inrikespolitisk nödvändighet, så till
vida som den numera med de s. k. flamländska
nationalisterna allierade rexiströrelsen vunnit mycken
anslutning för sitt krav på återgång till en obunden
neutralitetspolitik. Å andra sidan ha de belgiska
strävandena framkallat stark ovilja i Frankrike, där
man hittills räknat med Belgien som en given
militärisk allierad för alla eventualiteter. I England har
däremot den belgiska ståndpunkten mött större
förståelse, och konung Leopolds i dagarna verkställda
besök i London måste ses mot denna bakgrund.
Belgiens föredöme måste tillmätas stor betyàelse i
alla europeiska stater, vilka i makthänseende intaga
en med Belgien jämförlig ställning. Detta är fallet
särskilt i norra Europa, dä.r de skandinaviska
staternas hållning för närvarande är föremål för starkt
intresse. Diskussionen om den nordiska
försvarssolidariteten har sålunda även utom Finland och den
nordiska statsgruppen starkt uppmärksammats. Denna
diskussion fortsätter alltjämt.
Det i februari förrättade finska presidentvalet
blev även utom Finland och den nordiska
statsgruppen föremål för mycken uppmärksamhet. Väld blev
med rätt obetydlig majoritet och med
socialdemokratiskt stöd agrarernas kandidat Kallio. Den
hittillsvarande presidenten Svinhufvud vann ökad
tillslutning bland urväljarna, men lyckades icke samla
majoritet. I utrikespolitiskt hänseende lär emellertid
någon egentlig kursförändring ej vara att vänta.
Den finske utrikesministern Holstis Moskvabesök i
februari torde bl. a. haft till syfte att understryka
att Finlands nordiskt orienterade politik icke har
någon spets mot Ryssland. Den svenske
utrikesministern Sandiers resa till London och Paris i mars
åtföljdes icke — som man på en del håll väntat —
av några uttalanden från ansvarigt håll, vilka skulle
kunna tolkas som ett avsteg från den obundna
nordiska neutralitetens grundsatser.
I Ryssland har Stalin, stödd av armén och G. P. U.,
fortsatt sin upprensningsaktion mot de forna
kommunisterna, vilka anklagats både för fascistiska och
trotskistiska stämplingar. Denna aktion sker i
processens form. men är att betrakta som en ren
maktkamp. Ett nytt ryskt ståndssamhälle växer fram.
Revolutionen likvideras. Det hela har åtskilliga
likheter med den gamla huvudfåran i Rysslands äldre
historia.
Brittiska Indien inträder i en kritisk period. Den
1931 beslutade nya författningen har trätt i funktion
över större delen av landet. Detta betyder att de
stora provinserna hädanefter skola regeras efter
parlamentariska grundsatser. Valen till provinsför-
3 april 1937
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
