Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1937 - Industriens brandförsvar, av Torsten Mohlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
Fig. 1. Stadsbrand 1888.
hindra elds uppkomst, dels sådana, som avse att
underlätta utbruten eldsvådas bekämpande.
Att från en industri helt avlägsna möjligheterna
för elds uppkomst är ej praktiskt genomförbart. Trots
detta får denna del av skyddsåtgärderna ej förbises,
men att giva några generella regler för dessa
åtgärder är i en artikel som denna på grund av
industriernas olika art, ej möjligt. Ett studium av de
vanligast förekommande eldsorsakerna ger emellertid
vissa fingervisningar. Man kan tydligt konstatera att
ordning är det medel, som mer än något annat
förhindrar att vådeld uppkommer. I alltför många fall
kan man konstatera att bristande noggrannhet i ett
eller annat avseende varit anledning till eldens
uppkomst. Lägger man härtill de eldsvådor, vilkas
anledning i statistiken uppföres under rubriken "Okänd
orsak" och som säkerligen i de flesta fall kunna
skrivas på kontot bristande ordning, står det klart, att
noggrann ordning minskar eldsvådetillbuden mer än
något annat. Om man ser något på de vanligast
förekommande eldsorsakerna, finner man anledningar
av sådan art, att säkert var och en vet att de äro
förenade med risk såsom t. e. eldstäder, elektriska
anläggningar, öppen låga, aska och slagg,
tobaksrökning och självantändning. Vad beträffar
eldstads-anläggningar bör kanske påpekas att oljeeldning
medför helt andra risker än kol- och kokseldning.
Särskilt oljecisternernas läge och rörledningarnas
kvalitet böra beaktas. Aska och slagg bibehåller
värmen synnerligen länge. Brännbara ämnen få därför
under inga förhållanden finnas i närheten. En putsad
trävägg är i detta fall att anse som brännbart ämne.
Beträffande alla dessa vanliga eldsorsaker ha
försäkringsanstalterna synnerligen noggranna
föreskrifter. Varje industriledare kan således med hänsyn till
vederbörande industris speciella karaktär genom
försäkringsgivaren få erforderliga direktiv.
Efter denna lilla avvikning från egentliga ämnet
för denna artikel "brandförsvaret" återgår jag till de
åtgärder, som avse att underlätta utbruten eldsvådas
bekämpande, vilka kunna indelas i byggnadstekniska
åtgärder och eldsläckningstekniska åtgärder.
Byggnadstekniska åtgärder.
De byggnadstekniska åtgärderna äro för utbruten
eldsvådas begränsning av utomordentlig betydelse.
Utan lämpliga byggnadstekniska anordningar står
nämligen deri starkaste brandkår ofta maktlös.
Brandkårens arbete är beroende av byggnadernas
inbördes läge och de enskilda byggnadernas
konstruktion. De byggnadstekniska åtgärderna kunna
därför delas i två grupper.
1) Planering (dvs. byggnaders och lagerplatsers
lämpliga placering i förhållande till varandra och
grannrisker).
2) Byggnadssätt.
Planeringen är för en industri, som växer upp ur
mindre förhållanden, givetvis mycket svår. Man vet
helt enkelt ej, mot vilka former man går. Följden
blir att då och då bygges det litet här och litet där.
Varje tillbyggnad för sig är kanske ej så stor, att
man tycker att densamma i nämnvärd grad förändrar
objektet, men efter någon tid har man en samling
byggnader, som ur eldsläckningssynpunkt på intet vis
kan jämföras med den ursprungliga anläggningen.
Den där lilla nybyggnaden, som man inte tycker gör
någonting, utgör, om den successivt fullföljes, alltid
ett katastrofhot. För industrier med brännbara
lagerplatser är denna fara ännu större. Vid nybyggnader
och nyanläggningar måste man därför från början
tänka på tillräckligt stark avskärmning byggnaderna
(lagerplatserna) emellan, antingen genom brandgator
eller -murar. Oskyddade muröppningar som t. e.
fönsteröppningar täckta med vanligt fönsterglas kunna
helt omintetgöra murens avskärmande uppgift. Till
denna avskärmning hör, där flygbränder kunna
befaras, hårda och täta tak.
Vida enklare ställer sig planeringsproblemet vid
anläggningar, som från början färdigbyggas för en
viss tillverkning och där man tillgodogör sig
erfarenheter från andra platser. Man slipper härigenom
experimentstadiet och kan planlägga det hela rationellt.
En bättre överblick blir möjlig, som bör utnyttjas för
en eldsäkrare planering.
Byggnadssättet är för den enskilda byggnaden av
samma vikt som planeringen för det hela. Det är
helst inom den enskilda byggnaden, som elden skall
kunna begränsas. Svårigheterna att begränsa en
eldsvåda är ingalunda proportionell mot eldytan.
Fördubblas eldytan bliva svårigheterna flerdubblade, och
blir det fråga om eld i två plan i stället för ett ökas
svårigheterna ytterligare. Sektioneringen inom
byggnaderna är därför av synnerligen stor betydelse och
särskilt den horisontella avskiljningen i form av
15 maj 1937
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
