- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Allmänna avdelningen /
247

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 22. 29 maj 1937 - Automatiska brandalarmanläggningar, av G. Bergh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Teknisk Tidskrift

Fig. 3. Centralapparat för automatisk
brandalarmanlägg-ning för 25 sektioner med huvudbrandskåp, instruktioner och
orienteringsritningar.

av motstånden i / och ///. Strömstyrkan är således
lika i alla tre lindningarna eftersom lindningarna /
och 111 äro seriekopplade. Summan av antalet varv
i lindningarna I och 111 är lika med varvtalet i 11.
Lindningarna 1 och III samverka, lindningen II
motverkar. Av ovanstående framgår att reläet LFR
under förutsättning att den yttre kretsen är utan fel
kommer att bliva oattraherat, då samverkande och
motverkande amperevarvtal äro lika. Alarmreläet
LAR ligger normalt attraherat. Vid avbrott i endera
av brancherna erhåller LAR ström över den andra
branchen och ligger kvar attraherad. LFR attrahera
på grund av att obalans uppstår i dess lindningar ocli
felsignal erhålles över LFR:s kontakter. Vid
kortslutning mellan linjebrancherna uppstår även obalans
och LFR attraherar, varvid signal för fel erhålles.
Vid kortslutning och avbrott blir förhållandet
analogt. Vid avledning till jord erhålles även signal
genom särskilt relä ej angivet på schemat. Detta
är inkopplat mellan batteriets minuspol och jord.
Vid avbrott i bägge linjebrancherna blir LAR
strömlöst och släpper, varvid alarmsignal erhålles. • Vid
felsignal från en sektion kan med en omkopplare
felsignalen frånkopplas och sektionen kan därefter
emottaga alarmsignal. Men även om den angivna
•frånkopplingen ej utföres efter det att ett fel
uppstått kan en därefter inträffad larmsignal signaleras,
vilket är en av detta systems stora fördelar.
Termokontakterna måste vara så utförda, att dubbla
strömbrytningar inträda då kontakten kommer i funktion,
vilket ej erbjuder några svårigheter. Kontakterna
innehålla ej några för systemets funktion erforderliga
motstånd e. d., som ej kunna kontrolleras, vilket är
en annan stor fördel.

Det system som uti beskrivits tillämpas av L. M.
Ericsson vid de automatiska brandalarmanläggningar,
som firman installerar.

Utöver de nu nämnda yttre strömkretsarna vid de
olika systemen finnes givetvis en eller flera inre
dylika. För att erhålla största säkerhet mot
störningar i driften är det av vikt att dessa
sekundärkretsars antal är så litet som möjligt samt
vilström-kontrollerade så att fel i de inre kretsarna även
automatiskt signaleras. Vid det av Ericsson tillämpade
systemet förekomma endast tre inre kretsar (en av
dem för felsignalering) av vilka samtliga äro ström-

kontrollerade. Samtliga reläkontakter av betydelse
för alarmsignalernas och felsignalernas manövrering
äro ständigt vilströmkontrollerade och de sekundära
kontakter, som ej äro kontrollerade utan arbeta med
strömslutning, äro extra kraftigt dimensionerade med
dubbelkontakter. Övriga detaljer, som här av
utrymmesskäl ej alla kunna beskrivas, men som ingå
i centralen, medföra att det system som tillämpas
vid här i Sverige utförda moderna anläggningar
erbjuder en mycket högt uppdriven driftsäkerhet, vilket
är nödvändigt med tanke på under vilka förhållanden
dessa anläggningar ha att arbeta.

Av andra krav som måste ställas på ett fullgott
system är att automatisk batterikontroll finnes samt
att de på centralapparaten befintliga omkastarna
sinsemellan äro elektriskt tvångsstyrda, så att en
omkastare ej kan ställas i sådant läge att anläggningen
helt eller delvis frånkopplas, utan att detta signaleras
genom optiska eller akustiska signaler.

Samtliga för en anläggnings funktion erforderliga
reläer, omkastare, signallampor, mätinstrument m. m.
monteras i en centralapparat, vilken vanligen
placeras hos portvakten, så att signalerna lätt
uppmärksammas. På centralapparaten kan man genom där
monterade sektionssignallampor omedelbart se från
vilken sektion signal utgått samt genom två särskilda
lampor, en för alarm och en för fel, vad slags signal
som avgivits. Centralapparaterna utföras med
inmonterad batterionikoppl? re, varigenom man har
möjlighet att koppla antingen det ena eller det andra
batteriet till drift eller till laddning.

Fig. 3 och 4 återge centralapparater för
automatiska brandalarmanläggningar. Till vänster om
centralapparaterna ser man det för anläggningen
erforderliga huvudbrandskåpet, som är inkopplat i det,
kommunala brandtelegrafnätet, och har till uppgift
att automatiskt överföra alarmsignalerna till
brand-telegrafcentralen på brandstationen. Inuti
centralapparaten är monterat ett särskilt signalverk, vilket
träder i funktion vid fel på anläggningen och som
omedelbart signalerar detta till brandstationen genom
ett särskilt nummer, så att någon förväxling av alarm
och felsignaler ej behöver äga rum. Invid
centralapparaterna sitta vidare ramar för instruktioner för
den allmänna provningen av anläggningen samt
ramar för orienteringsplaner, vilka möjliggöra en

Fig. 4. Centralapparat för automatisk
brandalarmanlägg-ning för 70 sektioner med huvudbrandskftp, instruktioner och
orienteringsritningar.

29 maj 1937

247

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:19:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937a/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free