Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 42. 16 okt. 1937 - Teknologföreningens höstmöte 1937, av K. A. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
buntverket, där krokodillikt i vattnet stockarna
välta,
innan i brokranens grepp som bananklasar skyhögt
de fara
— allt blev bevis hur betagande vacker nyttan
kan vara.
Torsten var sen vår Vergil och vi en kvartett utav
Dantar,
följande stockarnas helvetesväg att bli massa och
slantar.
Transportörernas hajtänder förde dem upp till en
trumma,
där de dundrade runt med ett dån som gjorde oss
stumma.
Barkningstrummorna välvde, och stockarnas
vältrande tummel
bultades, skavdes och flåddes under dovt klagande
mummel.
Nakna till märgen de gled sen utför i ränna vid
ränna ohjälpligt ner mot de glupande svalg som för
till Gehenna.
Snabbt nedför huggstupen drogs de som av osynliga
händer.
Värre än djävulen tuggar på Judas med flinthårda
tänder
tuggade knivar därnere var stock som huggstupen
svalde.
Bävande åhörde Dantarna vad dem Vergilius förtaide.
Långt neri djupen som träsplint kom stockarna åter i
dagen,
splint som i sållen av vinande storm blev piskad och
slagen
för att till sist gång på gång i kokhet sulfatlut bli
tvagen.
Allt detta, sade Vergil, få de arma stockarna lida
blott för att murvlar och skalder ska få på papperet
sprida
bläck, poesi och dumhet över sida på sida.
Dantarna följde sedan Vergil genom väldiga hallar,
där en soppa på oigenkännliga granar och tallar
vällde ur sal och i sal. Förbi tempelpelarehöga
kokare, tjocka som hus, förbi silar som vaska och löga
lättspydda massan i vattenfall av brunaktig vätska,
fram förbi kollergångar, vars stenar med obotlig tred-
ska
jagar varandra runt, runt som en hopplös åtrås
symboler,
genom pappsalens sällsamma spetsbågevalv och
kupoler,
ledde Vergil oss bort till den sal, där väldiga stampar
bultar den plågade massan hop till stadiga klampar.
Var ej vår Hadesfärd slutad? Jo, uti helsike heller!
Än finns ett helvete kvar, dit Vergilius stegen nu
ställer.
Fig’. 7. Major G. Westerberg demonstrerar Stadsforsens
ut-byggnadsplan.
Foto : Aero materiel b 1331
Fig. 6. Vattenfallsstyrelsens kraftverk vid Stadsforsen.
Sodahuset benämns det. Och aldrig skapade tanken
hemskare fasors hemvist. Med den mefitiska stanken
tusende Riddersvik och mångtusende Asis ej tävlar.
Bleka gestalter — man vet ej om mänskor det är eller
djävlar —■
skymtar fram i en luft, där svavlet och kolstybben
blandas
hop till en kvävande giftatmosfär, som ingen kan
andas.
Kvävning glömde du, Dante, bland de förtappades
plågor!
Plötsligt en lucka slås upp. Och belysta av skärande
lågor
springer ansikten fram ur den sotiga helvetsnatten,
ljusgröna liksom på lik, som legat en vecka i vatten.
Grymma Vergilius, kan du ej låta dig nånsin bevekas?
Antingen måste jag ut, eller också måste jag kräkas!
Men då talte Vergilius Hèrnod: "Kan ni förgäta
att jag till Paradis för er? Nu ska vi fara och äta."
Utanför väntade kvällen med ändlös svalka och renhet.
Himmel och vatten flöt hop till en glasklar, speglande
enhet;
blommor skimrade vitt genom skymningens rökblåa
slöja;
stilla, i helig tystnad, låg marken och bjöd oss att
dröja
kvar i andakt en stund och betänka hur flyktig och
liten
människans ävlan är emot aftonens rymd och graniten.
Fig. 8. Dammbyggnaden vid Stadsforsen.
18 sept. 1937
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
