Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 50. 11 dec. 1937 - Tekniska föreningar - Svenska teknologföreningen. Avdelningen för industriell ekonomi och organisation, av O. K. - Tekniska samfundet i Göteborg, av G. E. M. - Sundsvalls tekniska förening, av G. R. - Södra Dalarnes tekniska förening, av G. C—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
kommittén, att detta bör bildas genom samverkan mellan
vissa centrala institutioner i näringslivets tjänst, och
att dess uppgift i breda drag skulle bliva att tillsätta
en Central au k to riseringsnämnd samt att utarbeta
arbetsordning för denna.
Efter föredraget följde en livlig diskussion med
inlägg av professor O. Sillén, som i princip anslöt sig
till föredragshållarens och kommitténs uppfattning,
att en teknisk ekonomisk revision skulle vara
värdefull för produktionsbetonade företag samt att ett
institut för teknisk ekonomisk revision skulle få en
viktig uppgift att fylla. Vidare yttrade sig myntdirektör
Alf Grabe, civilingenjör H. Thorelli, direktör B. R.
Gyllenram och civilingenjör H. Nieckels. O. K.
Tekniska samfundet i Göteborg
inledde höstsäsongen med en utfärd till Bofors den
18 sept. Utfärden företogs i bussar med avresa från
Göteborg kvällen före. Tack vare ordförandens
ingripande kunde resekostnaderna hällas nere, varför
deltagandet blev mycket livligt. Utfärden räknade
mer än 130 deltagare. Logifrågan löstes på så sätt
att hälften övernattade i Kristinehamn, de övriga i
Mariestad och Skövde. På morgonen möttes samtliga
till frukost i Bofors. Sedan de världsberömda
anläggningarna med skjutfält besetts under sakkunnig
ledning, filmförevisning och lunch avverkats, skedde
hemresan, som upplivades av ordförandens
meddelande att A.-b. Pripp & Lyckholm inbjudit samtliga
deltagare till en smörgas med korv och öl. Det blev
midnatt innan samtliga bussar hunnit hem till
Göteborg och ännu senare för de belåtna deltagarna i
sexan. Förra gången samfundet besökte Bofors var 1892.
Det första allmänna höstsammanträdet hölls den
27 oktober under ordföranden, direktör Olsons
ledning. Deltagarna i det livligt besökta mötet fingo
höra ett föredrag av direktören i Mölnlycke Väfveri
a.-b., ryttmästare Helmuth L. von Bornstedt om:
"Några ord om svensk textilindustri."
För det stora flertalet av deltagarna var det nog
en nyhet att höra, att textilindustrien både med
antalet sysselsatta och i tillverkningsvärde ligger som
god tvåa efter metall- och verkstadsindustrien.
Sedan talaren behandlat tillverkningen vid ett
bomullsspinneri med färdigverk och i anslutning till detta
visat en serie goda skioptikonbilder, kom turen till
rävaruproblemet. Den starkt ökade förbrukningen
av konstsilke framhölls. Ur svensk synpunkt vågade
talaren sia om en "träålder".
Löneläget inom textilindustrien är emellertid det
lägsta inom landet liksom över hela världen. Detta
beror på att fabrikerna kunna giva sysselsättning åt
männen, kvinnorna och barnen. Andra åsikter börja
göra sig gällande. Man begär i allt större
utsträckning att kvinnorna skola få sköta hemmet. Talaren
ansåg den läga lönestandarden vara ofördelaktig ur
rekryteringssynpunkt. Det bästa folket går till de
industrier, som betala höga löner. Den bör höjas om
man kan.
Talaren avslutade sitt föredrag med den
förhoppningen att inom samfundet skulle bildas ett forum,
där västkustens textilingenjörer kunde dryfta sina
spörsmål. G. E. M.
Sundsvalls tekniska förening
sammanträdde den 6 nov. å W:6 under ordförandeskap
av civilingenjör H. Wahlsten. Ett 100-tal medlemmar
med damer närvoro. Valnämnd för kommande arbetsår
utsågs och 13 nya medlemmar invaldes i föreningen.
Efter mötesförhandlingarna höll överingenjör Thure
Öberg, Huskvarna, ett föredrag om
"Konfektionsindustrien, en av Sveriges yngsta industrier".
Föredragshållaren inledde med att beröra symaskinens
tillkomst och utveckling och övergick därpå att visa,
huru starkt sömnadsindustrien utvecklats efter
sekelskiftet. Med några statistiska uppgifter klarlade
talaren, att konfektionsindustrien intager en betydande plats
i vårt industriella liv. År 1935 var omsättningen nära
200 mill. kr. pr år. Antalet arbetare var samtidigt ca
22 000 eller nära 5 % av samtliga industriarbetare i
Sverige.
Karakteristiskt för konfektionsindustrien är dels dess
ringa kraftbehov — 0,18 hk pr arbetare — i förhållande
till andra industrier (medeltalet för ali svensk industri
är 5,0 hk pr arbetare), dels det ringa lokalutrymme,
tillverkningen fordrar. Därtill kommer, att erforderliga
maskiner äro relativt billiga. Konfektionsindustriens
fasta kapitalbehov är därför lägre än många andra
industriers och detta stimulerar tillkomsten av
småfabri-ker. Vi ha i landet f. n. över 350 fabriker, men endast 6
fabriker torde nu sysselsätta över 500 arbetare vardera,
de största mellan 700—800 st.
Konfektionsindustrien använder till ca 90 % svenskt
material, sedan nu de svenska väverierna kunna
framställa varor i klass med utländska eller t. o. m. bättre.
Talaren angav i stora drag gången av tillverkningen
i anslutning till bilder över använda specialmaskiner
och arbetsmetoder. Genom en rationell uppdelning av
arbetet med specialiserade arbetare — en herrkavaj
genomgår ca 75 arbetstempon — ernås den precision i
arbetet, som är villkoret för en hållbar produkt.
Våra moderna konfektionsfabriker framställa nu ett
fabrikat, som väl tål jämförelse med hantverkets och
med hänsyn till lika prisläge långt överträffar detsamma.
Ca 90 % av landets klädbehov tillgodoses, och importen
har under senare år ständigt nedgått.
Avslutningsvis påpekades, att de moderna
konfektionsfabrikernas strävan var att endast tillhandahålla
bästa möjliga produkter inom varje prisläge. Ännu
återstår dock mycket för konfektionsindustrien som helhet,
men de numera i handeln förda "märkesvarorna" äro
ett tecken på att varje tillverkare vill bli bedömd efter
sin egen produkt. Allmänheten bör lämpligen även i
fråga om kläder, liksom ifråga om andra förnödenheter,
mera än hittills intressera sig för, vem som tillverkat
produkten, innan dom fälles över industrien såsom
helhet.
Slutligen visades en del bilder från
Konfektionsbolaget Junex’ moderna lokaler i Huskvarna, varjämte
en film illustrerade olika moment i tillverkningen.
G. R.
Södra Dalarnes tekniska förening
sammanträdde å Central-biografen, Avesta, lördagen den
6 november 1937. Cirka 60 medlemmar voro närvarande.
Ordf., disponent Lustig, överlämnade ordet till
kapten Einar Förberg, Stockholm, som talade över ämnet:
"Filmen i teknikens och reklamens tjänst", illustrerat
med ljudfilm och skioptikonbilder.
Talaren påpekade till en början den roll, som
spelfilmen kan ha som reklammedel. Sålunda torde
exempelvis Österrike ha dragit stor nytta i turistiskt
avseende av alla de filmer, som inspelats i Wienermiljö.
Likaså ha amerikanska varor i hög grad dragit fördel
av den förberedande reklam, som spelfilmerna från
U. S. A. givit. Man kan numera säga, att "handeln
följer filmen", med samma rätt, som man förut hävdade
att handeln följde flaggan.
De egenskaper hos filmen, som särskilt lämpa den
som reklammedel, är rörelsen i filmen, varigenom
blicken och uppmärksamheten rent automatiskt fångas,
en av de viktigaste. Inga noter med petitstil och ej
heller parenteser finnas i filmen — alla scener komma
fram i rätt ordning och i lika stort format — en viktig
540
13 nov. 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
