Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
ELEKTROTEKNIK
Redaktör. JULIUS KÖRNER
INNEHÅLL: Stamlinjeutredningen och koncessionslagstiftningen. — Järn och järnlegeringar för magnetiska
kretsar, av G. Gedda. — Utbyggnadsplanerna vid K. T. H. — En ny rörtyp för sändning med ultrakorta vågor.
— En ny blykabelpress. — Notiser. — Litteratur. — Föreningsmeddelanden.
Stamlinjeutredningen och
Den av generaldirektör Granholm på
handelsdepartementets bemyndigande verkställda utredningen
om utformningen av rikets elektriska stamlinjenät,
vilken som bekant kom till stånd med anledning av
Krångede a.-b:s och Sydsvenska kraftaktiebolagets
planer på samarbete över en kraftledning Horndal—
Nässjö, har remitterats till vattenfallsstyrelsen och
kommerskollegium.
Beträffande utredningens innehåll, som i åtskilliga
hänseenden är av stort intresse, är ej här avsikten att
ingå på ett detalj referat. Det kan f. ö. numera anses
i huvudsak allmänt känt. Utredningen har in
extenso publicerats genom Svenska
vattenkraftföreningens försorg (publ. 1937: 6), till vilken broschyr må
hänvisas. Den mera tekniskt betonade delen av
densamma är för övrigt så mättad av material, att
det är vanskligt att söka komprimera innehållet
i en kort redogörelse med anspråk på relativ
fullständighet. Med avseende på den brännande fråga,
som närmast var motiv för undersökningen,
sanktionerar utredningsmannen, efter en mer ingående
teknisk-ekonomisk jämförelse mellan transitering
enligt vattenfallsstyrelsens förslag och överföring
via särskild linje, Krångede—Sydsvenskas projekt
såsom den på längre sikt ändamålsenligaste
lösningen, även om transiteringsprojektet ställer sig
gynnsammare i ett första skede. Vidare skisseras
med ledning av vissa prognoser den fortsatta
utvecklingen av norrlandskraftens överföring söder ut,
som i sitt slutskede skulle ombesörjas genom 4 st.
220 kV linjer, av vilka en i statens, en i enskild och
två i gemensam ägo. Den statliga linjen skulle utgå
från Stadsforsen, den enskilda, som nu närmast
kommer till stånd, från Krångede—Hammarforsen,
varjämte en linje i gemensam ägo skulle utgå från
vardera av dessa anläggningar. Hela detta system avser
endast kraftöverföringen från mellersta Norrland,
medan överföringen av övre Norrlands kraft ställes
helt på framtiden.
Vattenfallsstyrelsen och kommerskollegium
acceptera i allt väsentligt utredningsmannens förslag,
åtminstone i den utsträckning det avser den närmast
liggande tiden. På längre sikt är det självfallet
svårt att överblicka en utveckling, som i särskild
grad är beroende av frivilligt samarbete mellan ett
flertal parter.
En generalplan för landets framtida
kraftförsörjning kommer, även om den avser endast de stora
koncessionslagstiftningen.
dragen, att aktualisera behovsprövning vid
konces-sionsgivning för kraftledningar. Detta har också
utredningsmannen framhållit och för sin del yrkat på
en komplettering av gällande lag i detta syfte. 1902
års lag utesluter visserligen ej sådan prövning, vilket
även kommerskollegium i sin remiss påpekar, ehuru
hittills praxis varit den, att koncessionsansökningen
prövats företrädesvis med hänsyn till berörda
markägares intressen och allmän säkerhet. Kollegium
anser för sin del lagändring i förevarande hänseende
obehövlig men ser å andra sidan ingen olägenhet i
att ett förtydligande äger rum i samband med
revisionen av hithörande lagbestämmelser.
Vattenfallsstyrelsen har i sitt betänkande anslutit sig till
utredningsmannens uppfattning om önskvärdheten av
tydligare direktiv i lagen än vad för närvarande är
fallet. I detta sammanhang förtjänar erinras om, att
detta spörsmål berörts redan i sakkunnigas
betänkande av den 3 juli 1936 angående kontrollen över
elektriska starkströmsanläggningar, där
generaldirektör G. Malm i ett särskilt yttrande föreslår
utförande av behovsprövning genom ett särskilt
koncessionsråd med chefen för kommerskollegium
som ordförande. I generaldirektör Granholms
utredning finnes intet närmare angivet, hur
utredningsmannen tänkt sig behovsprövningen
organiserad, men man tar måhända ej fel, om man förutsätter
att generaldirektör Malms lösning ej är honom
främmande. I varje fäll synes denna, även om den skulle
inskränkas till större och viktigare ärenden, innebära
viss garanti för en konsekvens och kontinuitet vid
bedömningen, vilken svårligen kan uppnås vid ett
sporadiskt inkallande av sakkunniga, vilket tidigare
ävenledes varit på tal.
Förutom en del andra frågor i samband med
koncessionslagstiftningen, såsom koncessions
förnyelse-och inlösning av anläggning, därvid utredningsmannen
ävenledes påyrkar beaktande av behovsprincipen,,
kommer denne, skenbarligen mera i förbigående, att
framkasta tanken på statlig reglering av kraftprisen.
Han uttalar sig sålunda:
"Ett rationellt system för rikets kraftförsöjning kan
medföra, att landet uppdelas i flera kraftdistrikt med
en enda eller ett fåtal kraftleverantörer för varje
område. Under sådana förhållanden kan tänkas, att
behov kommer att uppstå av statlig reglering av
kraftprisen, då icke längre någon på prissättningen
inverkande konkurrens föreligger mellan kraftleve-
6 nov. 1937. häfte 11
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
