- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1937. Elektroteknik /
181

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

framhålla, att förslaget är att betrakta som ett
organiskt helt med sina olika delar — så vitt som f. n.
är möjligt — lämpligt avvägda gent emot varandra;
en beskärning, utöver den som blivit gjord, skulle
försämra det hela i oproportionerlig grad, då
däremot ett obeskuret realiserande av förslaget skulle
skapa en solid grund för lärares, studerandes och
forskares arbete, till betydande gagn för vårt lands
ekonomiska och kulturella liv.

I förslaget har räknats med att vissa av de
projekterade laboratorierna skulle åtaga sig provningar,
undersökningar och kontrollarbeten för utomstående,
såväl för myndigheter som för enskilda företag.
Kommittén anser, att laboratoriernas utnyttjande på
sådant sätt kan bliva till nytta ej blott för
uppdragsgivarna utan även för fackavdelningen för
elektroteknik och den tekniska utvecklingen i landet i
allmänhet. En förutsättning är dock, att högskolans
laboratorier med därtill anknuten personal disponeras
för dylika särskilda ändamål i huvudsaklig
överensstämmelse med hittills av högskolan i liknande fall
tillämpad praxis så att dessa speciella arbeten ej
tilllåtas inkräkta på högskolans huvuduppgifter, att
bedriva undervisning och forskning.

Ifråga om laboratoriernas fördelning på
professurerna föreslås bl. a., att elektroniklaboratoriet tills
vidare skulle sortera under professuren i
elektromaskinlära; skulle emellertid framdeles arbetena på
detta laboratorium till övervägande del komma att
ligga inom området för professuren i radioteknik,
vilken även omfattar läroämnet elektronik, skulle
hinder för en omläggning ej möta. Kommittén har intet
att erinra häremot; den anser sig dock böra kraftigt
betona betydelsen av, att ledningen för detta för olika
grenar av elektrotekniken redan nu oumbärliga och
för den kommande utvecklingen utomordentligt
viktiga laboratorium anförtros åt en fullt kvalificerad
person, som kan ägna tid och krafter helt åt denna
uppgift, önskligt hade varit, att en speciell professur
i elektronik jämte angränsande områden blivit
inrättad, och att ledningen av laboratoriet lagts i
händerna på innehavaren av denna. Behovet av en sådan
professur kommer säkerligen att inom kort göra sig
starkt gällande.

Utvecklingen inom den elektrotekniska materialläran
torde likaledes inom en nära liggande framtid
nödvändiggöra inrättandet av en speciell professur i detta ämne.

I detta sammanhang vill emellertid kommittén
kraftigt betona vikten av att frågan om inrättandet av
ett tillräckligt antal docentstipendier vid högskolan får
sin snara lösning, då härigenom både de högre studierna
och forskningen skulle effektivt befordras, och detta med
ali sannolikhet just inom de nyss nämnda, mycket
aktuella områdena, elektronik och materialforskning.

I fråga om i förslaget upptagen ökning av
kvalificerad personal för ledning av arbetena på de
föreslagna laboratorierna ävensom beträffande föreslagna
driftkostnader hyser kommittén den uppfattningen, att
man kanhända gått väl långt i sparsamhetshänsyn.
Detta medgives även i viss mån i förslaget.
Kommittén vill betona, att det ej kan vara förenligt med
en sund och rationell ekonomi att alltför kraftigt spara
på kostnaderna för drift och handhavande av så
dyrbara anläggningar, då därigenom ej blott dessas
hållande i gott skick utan även resultatens
vederhäftighet och kvalitet kan äventyras.

I fråga om den för överströmsförsök och
-provningar avsedda maskinutrustningen har i förslaget
angivits, att man tills vidare skulle kunna nöja sig med

en mindre som gåva erhållen generator med en
kortslutningseffekt av 20 à 25 MVA. Kommittén har
häremot intet annat att erinra, än att, så länge som
den föreslagna generatorn med kortslutningseffekter
upp till 50 à 100 MVA ej anskaffats, en lucka kommer
att förefinnas i det omsorgsfullt genomtänkta
programmet för de undersökningar, som äro avsedda att
utföras i överströmslaboratoriet. Studiet och
utprov-ningen av lågspända apparater vid största
förekommande kortslutningseffekter måste då bortfalla,
likaledes bli undersökningsmöjligheterna på apparater,
avsedda för de högre spänningar, som förekomma i
växelströmsdistributionsnäten, starkt reducerade. Det
är därför önskvärt, att det av högskolan föreslagna
provisoriet blir så kortvarigt som möjligt. Som även
av högskolans skrivelse framgår, är livslängden hos
en kortslutningsgenerator, som ej från början
konstruerats med tanke på de vid dylika prov uppstående
stora påkänningarna, ganska kort, varför frågan om
anskaffande av den i förslaget omnämnda större
generatorn om kortslutningseffekter upp till 50 à 100
MVA snart nog kan bli aktuell.

I sitt förslag har högskolan motiverat sin plan att
för vissa laboratorier en ny byggnad skulle uppföras
och även framhållit de fördelar, som äro förenade
härmed. Kommittén är fullt överens med högskolan
i denna punkt och vill särskilt understryka vikten av
att den nya byggnaden kommer nära intill den del
av den gamla, i vilken övriga lokaler för
fackavdelningen för elektroteknik äro inrymda. Det behöver
ej närmare förklaras, att de olika institutionerna inom
denna fackavdelning alltid måste stå i synnerligen
livlig kontakt och nära samarbete med varandra, och
att det därför skulle föranleda mycket besvär,
tidsförlust och extra kostnader, om de olika
arbetslokalerna ej låge i varandras omedelbara närhet. Ur
denna synpunkt förefaller det kommittén, som om den
föreslagna placeringen av den nya
laboratoriebyggnaden vore den enda, som kan komma ifråga.

Beträffande tiden för det framlagda projektets fulla
genomförande anser sig kommittén böra framhålla,
att det med hänsyn till den snabba utvecklingen på
de olika elektriska områdena är av stor betydelse för
hela den elektrotekniska verksamheten i vårt land,
att förslaget blir realiserat inom kortast möjliga
tidrymd.

Under hänvisning till vad ovan anförts får
kommittén föreslå, att Svenska elektroingenjörsföreningen
måtte kraftigt understödja tekniska högskolans
förslag till nybyggnad, inredning och utrustning av
laboratorier vid fackavdelningen för elektroteknik, vilket
förslag enligt kommitténs ovan uttalade mening
representerar ett minimiprogram för inrättande av
sådana laboratorier.

Stockholm den 30 september 1937.

Hemming Johansson.
Theodor Björgerd. Hugo Blomberg. Gunnar Dalén.
Axel F. Enström.’1- Karl Erik Eriksson. Enar Eskilsson.
Bror Hansson. Ivar Herlitz. Gustaf Hjertén.
Arvid Holmgren. E. A. Hultman. Fritz Jacobsson.
J. L. La Cour. Karl J. Laurell. Siffer Lemoine.
Ragnar Liljeblad. Gustaf Löfgren. Nils Malm.
Fr. Markman. Harald Norinder. K. E. Nylander.
Henning Pleijel. Henning Spanne. O. Stern.
Inge Svedberg. Fredrik Söderbaum. Edy Velander.

M. Vos. Iwan öfverholm.

i Undertecknad, som med stort intresse följt arbetets gång,
har icke deltagit i beslutet.

Stockholm som ovan. Axel F. Enström.

7 aug. 1937

181

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:20:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1937e/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free