Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk Tidskrift
varefter pyroxantin avskildes. Omkristalliserad ur
alkohol vägde den 0,4 g och visade smpkt 161—162°
samt de i Beilstein angivna färgreaktionerna.
Blandningssmpkt med nedan omtalade preparat
161—162°. Bisulfitlösningen från försök 2 kokades
med beräknad mängd soda under ca 1V2 timmar.
Därefter kunde vid behandling som ovan endast 69 g,
eller 3,5 %, aldehyd-ketonblandning utvinnas. Vid
destillation av denna erhölls mellan 140—182° 35,1 g
och som rest 15 g. Vid behandlingen med soda
bildades tjäriga, svårhanterliga massor, vilka visade sig
hålla någon kristalliserad substans. Genom filtrering,
tvättning med vatten och lösning i aceton och
fällning med vatten erhölle slutligen denna efter
om-kristallisation ur alkohol som pyroxantin, smpkt.
162—162°, beräknat för C16H1203 75,0 % C och
5,0 % H, funnet 75,3 % C och 5,2 % H*
Vid ett tredje försök förfors så att 500 g olja
behandlades med 40 %-ig natronlut under ca 20
timmar vid 80—90°, varefter blandningen destillerades
med vattenånga. I destillatet avskildes 255 g
rå-terpentin som med 2,4-dinitrofenylhydrazin icke gav
karbonylreaktion (ie), och i fig. 2 återgives
destilla-tionsförhållandena för densamma.
Destillations-resten från vattenångedestillationen surgjordes med
koncentrerad saltsyra, varefter destillationen med
vattenånga fortsattes, varpå den därefter erhållna
återstoden bestod av vattenlösning och en vid
rumstemperatur spröd, svart massa. Dess vikt var 120 g,
vilket utgör 24 % av den använda oljan och är lika
med mängden av med bisulfit ur andra oljeportioner
utdragna karbonylföreningar. Nämnda produkt torde
utgöras av karbonylföreningarnas
kondensationsprodukter, mer eller mindre vidare kondenserade under
värmebehandlingen i den sura miljön. — Ur det
senast omtalade destillatet erhölls genom upptagning
i eter osv. en blandning, som vid destillation gav
36 g mellan 190—230° övergående olja. I anledning .
av det sätt på vilket den erhållits, sin löslighet i
stark alkali, lukt och intensiva fenolreaktion med
järnklorid rubricerades denna olja som
fenolblandning.
Den vid försök 2 med bisulfit renade oljan visade
sig icke fullständigt fri från karbonylföreningar och
* Professor Simonsen hade vänligheten renframställa ett
sådant preparat och översända det för mikroanalys hos dr
G. wteiler, Oxford.
16 C. F. H. Allen: J. Am. chem. Soc., 52, 2955 (1930)
och O. L. Bkady: J. chem. Soc., London, 1931, 757.
var rik på fenoler. Sedan dessa ämnen avlägsnats
med natronlut som ovan och oljan slutligen
destillerats över natrium bestämdes några data för de
kvantitativt sett betydelsefullaste fraktionerna (jfr fig. 2).
Dessa äro sammanställda i tabell 2. De fysikaliska
data bestämdes på vanligt sätt och
molekylarrefrak-tionen (MR) beräknades enligt Lorenz-Lorentz
formel under användande av molekylarvikten för
C10H16 = 136. I tabellen angives även resp.
fraktioners bromförbrukning, vilken bestämdes på så sätt
att viss mängd olja, löst i kloroform, försattes med
brom-kloroformlösning under is-koksaltkylning, tills
ett uttaget prov 1/2 minut efter sista tillsatsen
blåfärgade fuktat jodkalium-stärkelsepapper (17).
Förhållandetalen under Br, i tabellen beräknades ur
bromförbrukningen under antagande av, att ett ämne
med molvikten 136 förelåg. Som synes svara dessa
tal i de lägre fraktionerna mot ungefär en
dubbelbindning i molekylen, vilken förbrukning också
As-karen uppvisar (5). I de högre fraktionerna ånge
talen, att mer än en dubbelbindning per mol måste
föreligga, men det är dock väsentligt lägre än två,
vilket t. e. ren dipenten i det närmaste ger (jfr ").
MR Br,
1 155—160° 10 g 1,4702 0,8545 + 11,2° 44,4 —
2 160—165° 41g 1,4712 0,8536 + 13,2° 44,5 1,15:1
3 165—170° 94g 1,4733 0,8540 + 13,2° 44,7 1,15:1
4 170—175° 140 g 1,4745 0,8533 + 12,7° 44,8 1,6 : 1
5 175—180° 123 g 1,478!) 0,8543 + 7,9° 45,2 1,6 : 1
6 180—185° lig 1,4849 0,8601 + 3,6° 45,3 —
Ur fraktionerna 3, 4 och 5 erhölls ett nitrosat,
sönderdeln. 147—148°, varför /j3-karen förelåg i dessa
(jfr 5), och fraktionerna 4 och 5 gåvo en tetrabromid,
smpkt 123—124°, med 70,6 % Br, ber. för C10H16Br4
70,1 % Br*18, varför i dessa dipenten förelåg. —- Lösta
i ättiksyreanhydrid och försatta med en droppe konc.
svavelsyra gåvo fraktionerna 1—4 en svag,
övergående rödfärgning och 5 en smutsblå-brun färg.
Syl-vestren torde alltså på sin höjd kunna antagas ingå i
sistnämnda fraktion (2).**
i’ J. C. Morrell och I. M. Levine : Ind. engin. chem.,
Analyt. Bd., i, 319 (1932).
* Mikroanalys utförd av dr G. Weiler, Oxford,
is X L. Simonsen: The Terpenes, Vol. I och II, Cambridge
(1931 och 1932).
** Huruvida p-cymol förelåg eller ej undersöktes icke.
Nr Kpkte mter- Vikfc
Tabell. 2.
„ 20 ^20 „20
11D d 20 a 5461
Terpentineksem hos svenska målare.
Merkantila och kemiska synpunkter.
Av civilingeniör ERIK THRYSIN.
Inom Kungl, socialstyrelsen har under tiden
februari 1936—februari 1937 utförts en undersökning
rörande sambandet mellan terpentinolja och vissa
yrkessjukdomsrisker hos målare. Den
medicinskt-vetenskapliga undersökningen leddes av
Socialstyrelsens hygieniske expert, docenten med. dr G.
Rundberg, och är publicerad i tidskriften Hygieas april-
nummer 1937. I denna lämnas också en redogörelse
för tidigare utredningar rörande terpentinolja som
s j ukdomsalstrare.
För bedömning av olika terpentinoljors inverkan
på människans hud använde sig docent Rundberg av
den av Jadasson och Block utarbetade epikutana
eksemprövningsmetoden, som ingående är beskriven
30
10 april 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
