Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskriit
huvudarmeriiigen i de längre pålarna vid
Gullbergs-kajen från 6 st. <£ 16 mm till 12 st. 0 16 mm å delen
närmast hylsan.
Även under arbetets gång utfördes vid
Gullbergs-kajen ett flertal prov, av vilka följande kan nämnas.
På en skarvad påle, där betongpålen var 4,5 m lång
och nådde något ned under bottnen, uppkom vid en
sidokraft av 800 kg anbragt i betongpålens överände
fina sprickor strax nedanför den cylindriska delen av
betongpålen. Max. utböjningen var då 10 cm. Pålen
avlastades sedan. Permanenta formförändringen var
1,5 cm. Kraften ökades till 1 600 kg, varvid sprickan
ökades något. Totala utböjningen var 8 cm.
Försöket fullföljdes ej till brott. I intet fall har vid de
gjorda proven träpålen märkbart skadats.
Vid Chalmers materialprovningsanstalt har
dessutom företagits prov på muffens förmåga att upptaga
kilverkan, varvid träpålen intrycktes med en från 0
till 100 ton successivt ökad kraft (se fig. 19). I ett
par av provmuffarna, som voro av den vid
Gullbergs-kajen använda typen, uppstodo vid ca 60 tons tryck
fina sprickor, men flertalet förmådde upptaga 100 ton
utan några som helst skador, vare sig på armeriugen
eller betongen. Proven visade även att det ej hade
någon betydelse om träpålarnas "koniska" del
utfördes med cirkulär, 16- eller 8-kantig sektion. Den
8-kantiga sektionen valdes därför såsom varande
lättast att tillverka och därför billigare; den medgiver
även en viss svallning hos träet utan att sprängr
verkan uppstår.
Några försök med bituminösa beläggningar på
broar med farbana av trä.
Av civilingeniör FREDRIK SCHUTZ.
Brofarbanor av trä bliva vid fuktig väderlek
mycket sliriga särskilt för fordon, som äro försedda
med gummiringar. Ett stort antal olyckor hava
inträffat å dylika träbanor, och talrika försök lia
därför utförts, avseende sådan behandling av trävirket,
att en sträv och slirfri yta erhålles. Särskilt intresse
tilldraga sig de i Chicago å några broar utförda
försöken. Man har där utfört körbanan av tätt intill
varandra stående plankor, varigenom nedböjningen
av trafikbelastningen blivit minimal. Plankornas
överyta ytbehandlades med ett bituminöst bindemedel,
som avtäckes med stenmaterial. Denna metod har
även senare använts i Norge.
I vårt land utfördes år 1930 å Lidingöbron relativt
omfattande försök med olika typer av
asfaltbeläggningar, direkt utlagda å befintlig träfarbana. Far-
t* »t-
ÆsFcMmasso
30^/m
jty/erøy
Ærn7er/ng af /rrvne/frtrcy jar/rSrcfa’
J. % SO7>
Fig. 1. Sektion för armerad asfaltmassa på underlag av plank.
banan bestod av 4" längsgående plank, som vilade
på kraftiga, tvärgående träsyllar. Beläggningarna
utfördes med en tjocklek av ca 3,5 cm.1 De voro:
1) Öppen asfaltbetong. 3) Gjutasfalt.
2) Topeka. 4) Amiesite.
Genom den fjädring, som uppstod hos enstaka
plankor, när de belastades exempelvis av ett tungt
bilhjul, förstördes flera av beläggningarna redan efter
kort tid, och sommaren 1934 borttogs den sista
beläggningen. En annan bidragande orsak till att be-
i Statens väginstitut: "Meddelande nr 33."
läggningarna ödelades torde lia varit, att något
egentligt förband mellan träunderlaget och beläggningen
ej förefanns.
På initiativ av major E. Nilsson i Stockholms
hamnstyrelse upptogs år 1935 ifrågavarande problem
till behandling inom Stockholms stad, och ett antal
försök med olika beläggningar på befintliga farbanor
av trä ha utförts i Stockholm. Då dessa försök synas
ha givit gott resultat, lämnas i det följande en kort
beskrivning av de metoder, som kommit till användning.
I. Försök med ytbehandling av träfarbanaii på
Kungsbron vid Kimgsbroplan.
Farbanan utgjordes av längsgående fjädrande
plankor, å vilka beläggning utlades i december 1935.
Därvid upphettades planken mycket kraftigt medelst
en speciell ytvärmningsmaskin, bestående av bl. a.
tvenne oljebrännare under en isolerad plåtkåpa. Med
ytvärmaren kunde ali fukt i virkets yta borttorkas
och träet uppvärmas åtskilliga grader över den kalla
lufttemperaturen. Planken besprutades därefter med
ca 1,5 kg destillerad stenkolstjära med en viskositet
av ca 35 sek. Tjäran, som vid spridningen hade en
temperatur av ca 100°, avtäcktes med varm, torkad
makadam av storleken [fi 4—10 mm. Omedelbart
efter denna behandling utfördes ytterligare en
ytbehandling med samma material. Pågruset vältades
med handvält. Tre förnyade ytbehandlingar ha
sedan utförts under en tid av ca 15 månader. Trots
att den dagliga trafiken uppgår till ca 16 000 fordon
på endast 6 ni bredd, har en ca 10 mm tjock matta
av tjära och sten bildats ovanpå träfarbanan. Denna
matta erbjuder en betydligt strävare yta för
biltrafiken än den obehandlade planken. Kostnaden
för varje ytbehandling uppgår till ca 0: 50 kr/m2.
II. Försök med asfaltbeläggningar å en del av
Stadshusbrons klaffspann.
I samband med utbyte av virket å den träbelagda
delen av Stadshusbron inlades späntade 3" plankor
såsom underlag för en blivande beläggning. Det
färska virket beströks med en asfaltlösning, bestående
32
27 mars 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
