Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
a. b.
Fig. 9. Koppar med 6 % Fe. a) valsad från 18 till 9 mm. Y = 350. b) valsad från 18 till 2,s mm. y= 350.
fiska plan och provytan. Synnerligen starkt angripas
glidplanspår som ställen av kraftigaste deformation
resp. kallbearbetning och därmed största kemiska
an-gripbarhet. Det kunde iakttagas att etslinjerna inom
a företedde riktningsändringar i närheten av /S-korn
vilket tyder på böjningar i gittret.
Vid starkare formändring är det svårt att urskilja
etsfigurer, men även i detta fall kan mikrobilden i
vissa fall giva upplysning över
deformationsföreteelser hos strukturbeståndsdelarna. Ju längre valsningen
drives, desto mera ordna sig korngränserna i med
valsriktningen parallella rader. Fig. 8 c visar t. e.
samma legering som ovan, men valsad med ca 80 %
reduktion. Av böjningen i fiberstrukturen framgår
att /S-kornen (mörka i bilden) deformerats betydligt
mindre än Ett siffermässigt begrepp för
deformationsskillnaden mellan strukturbeståndsdelar med
olika hårdhet erhåller man under tillgripande av
statistiska metoder genom att före och efter
deformationen mäta höjd och bredd av ett mycket stort
antal korn. Därvid behöver man icke mäta kornen på
samma ställe å provet före och efter, varvid också
de med delning av provet förbundna olägenheterna
bortfalla. Vid utförda mätningar med a-/J-mässing
har det visat sig att « och /J-kornen deformeras
ungefär i proportionen 4 : 3.
Som vidare exempel å tvåfas strukturer med
hårdare, men ändå plastiska inneslutningar skall anföras
ett försök med en legering av koppar med 6 % Fe.
Järnet avskiljer sig vid stelningen i form av
dentri-tiska kristaller som å provets slipplan har ett
stjärn-liknande utseende. Under deformationen rätas dessa
bildningar ut och radas upp i valsriktningen. —
(Jämför fig. 9 a med 50 % nedvalsning och fig. 9 b efter
85 % red.) Vid denna legering hade genom
statistiska mätningar kunnat visas att järnkornen
deformerats mindre än grundmassan. Efter ca 30 %
nedvalsning av provet hade grundmassan deformerats ca
tre gånger så mycket som järnkornen och efter
ca 90 % nedvalsning ungefär 2,2 gånger så mycket.
Skillnaden i formändringen avtar således med
fortskridande deformation därför nämligen, att
kopparkornen genom sin starkare deformation också hårdna
fortare genom kallbearbetning.
Äro de i grundmassan inbäddade kornen av den
andra fasen mjukare än den förra, så deformeras
sådana inneslutningar starkare än grundmassan. Som
exempel för en sådan struktur valdes en legering av
70 % Cu, 20 % Zn, 10 % Pb. Blyet är i fast tillstånd
så gott som olösligt i mässing och föreligger i form av
mer eller mindre avrundade ansamlingar inom
koppar-zink blandkristallen. Vid valsning av provet
fortplantas det i valsnormalen verkande trycket inom
de mjuka bly-inneslutningarna varvid dessa tendera
att utbreda sig starkare i valsriktningen än den
omgivande hårdare grundmassan. Vid statistiska
mätningar hade funnits att blyet undergår en något större
deformation än mässing. I speciella fall kan man
direkt i strukturen observera blyets framträngande
åt sidorna såsom t, e. å fig. 10 som härstammar från
ett med ca 50 % reduktion kallvalsat prov. Man ser
hur tvillingskristallen i mässingen — som i den
ostörda strukturen endast förekommer med raka,
parallella begränsningar — har böjts genom
utvidgningen i sidled av en intill liggande stor
blyansamling-
Vid somliga legeringar förekomma
strukturbeståndsdelar, som äro så spröda att de icke uthärdar
plastisk deformation utan krossas vid provstyckets
formändring. Ett exempel härpå är en legering av
aluminium innehållande kisel. Fig. 11 visar ett prov
med en avsiktlig hög kiselhalt om 12 %. En för
försöket lämplig struktur erhölls genom längre tids
glödning vid en temperatur intill smältpunkten varvid
den eutektiskt utfällda kiseln hopkoagulerar till
större kristaller. Vid kallvalsning sönderkrossas de
hårda, men mycket spröda kiselkornen och
brottstycken radas upp i valsriktningen. Det är tydligt, att
även grundmassans sammanhang skadas därvid, vilket
gäller speciellt för plan parallella med plåtytan. Dessa
skador framträda knappast vid påfrestning av
materialet i plåtens riktning, enär arean icke nämnvärt
försvagats, men desto mera vid dragpåfrestning
vinkelrätt mot valsplanet eller böjningspåkänning.
Samma företeelser som ovan visa sig stundom vid
spröda, icke-metalliska inneslutningar exempelvis
oxider eller sulfider i järn, oxider i aluminium och
dess legeringar eller tennoxider i vissa andra
ickejärn metaller. Vid kallbearbetningen svetsas de i
närheten av inneslutningarna skadade materialet icke
åter ihop.
Slutligen må ytterligare beskrivas ett sätt som
lämpar sig för studiet av deformationen vid närvaro av
inneslutningar, som äro hårdare eller mjukare -än
58
9 juli 1938
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
