Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi
omsorgsfullt instruerade med avseende på riskerna
i arbetet och de skyddsåtgärder, som under olika
förhållanden behöva vidtagas.
Det största antalet olycksfall förekommer inom
sådana industrier och hantverk där salpetersyran
användes i mindre utsträckning och där man inte alltid
har klart för sig att allvarlig förgiftningsrisk
föreligger. Så är fallet t. e. inom textilindustrien,
gelb-gjuterier, hattmakerier, vid kliché-framställning,
rengöring av filar, betning av stål, inom guldsmedsyrket
(kungsvatten) m. fi. Risken för utveckling av nitrösa
gaser är givetvis störst där syran kommer i beröring
med metaller eller lätt oxiderbara organiska ämnen
såsom sågspån etc.
Likaså uppstå nitrösa gaser vid förbränning av
film, vilket hade så fruktansvärda följder vid
eldsvådan i ett sjukhus i Cleveland U. S. A. för några år
sedan.
Att salpetersyra även i små kvantiteter kan ha
ödesdigra verkningar framgår av följande fall:
I ett laboratorium utspilldes ca 1 liter
salpetersyra. Denna utspäddes omedelbart med vatten. Trots
förbud torkade ett par personer upp denna utspädda
syra, varvid den ena blev svårt förgiftad och efter
två dagar avled.
Yid användning av salpetersyra för rengöring av
aluminiumtankar ha dödsfall inträffat.
En arbetare sysselsatt med ljusbågssvetsning
insjuknade i typiska symtom på NO-förgiftning och
dog. I ljusbågen bildas små mängder NO, vilka
tydligen inandats i tillräcklig mängd för att förorsaka
förgiftning, något som kan tänkas inträffa under
ogynnsamma förhållanden, såsom trångt utrymme,
dålig ventilation, starkt böjd ställning etc.
Omfattande försök med djur ha visat att en halt
av 0,024—0,0275 vol. % nitrös gas förorsakar störningar
i organismen, och en dylik koncentration överskrides
ofta i arbetslokaler. Då de nitrösa gaserna inkomma
i luftvägarna bildas syror, vilka utöva en stark
retningsverkan, som emellertid endast i undantagsfall
ger sig tillkänna omedelbart utan i allmänhet först
efter flera timmar. Därvid uppträder inflammation
i bronkerna och påverkas blodfärgämnet. Som regel
uppträder under de första timmarna efter
förgiftningen en stark känsla av törst, varpå efter 6—8
timmar en svår andnöd inställer sig ofta förbunden
med blodspottning och svettning, ansiktsfärgen blir
ofta blågrå och synrubbningar uppträda. Så
småningom inträder en skenbar förbättring, som dock är
övergående, och ofta leder förgiftningen till döden efter
1—3 dygn.
Bästa behandling har visat sig vara absolut vila,
rikligt med frisk luft, åderlåtning, kalla avrivningar
och inhalation av vattenånga och syrgasinhalationer
var 10—15 min. innan förgiftningssymtomen
uppträtt. Det har även visat sig att inandning av
utspädd ammoniak är fördelaktig, och därför utrustas
i en tysk fabrik varje arbetare med en flaska
hjorthornssalt (ammoniumkarbonat) som ban omedelbart
skall lukta på om han råkat inandas nitrös gas och
därpå bege sig till läkare. Överhuvud taget tillrådes
att läkare omedelbart tillkallas om misstanke om
nitrös förgiftning föreligger, även om inga symtom
uppträda. Helst bör den misstänkte omedelbart
in-förpassas till sjukhus, varvid gärna ett meddelande
lämnas sjukhuspersonalen om förgiftningens egen-
domliga förlopp. Framför allt gäller att snar hjälp
är dubbel hjälp.
Till förebyggande av olycksfall böra alla, som
syssla med salpetersyra, underrättas om förefintliga
risker och noggrant instrueras hur det bör förfaras
med utspilld syra eller vid utveckling av nitrösa
gaser. Instruktioner böra finnas anslagna i
arbetslokalerna. God ventilation är oundgängligen
nödvändig. Ha nitrösa gaser börjat utvecklas böra
samtliga lämna lokalen, och endast personal försedd med
gasmasker eller dyl. återställa lokalen i skick.
Utspilld salpetersyra får på inga villkor torkas upp
med sågspån, borstar, trasor e. d., utan skall spolas
bort.
Om misstanke till förgiftning föreligger skall varje
kroppsansträngning undvikas och läkare omedelbart
sökas.
För närmare kännedom hänvisar författaren till
bl. a. Archiv für Hygiene Bd. 77. S. 323.
Zeitschrift für Angewandte Chemie Bd. 10 S. 492.
Zentralblatt für Gewerbehygiene 1930 S. 193.
Ref. E. Delin.
FÖRENINGSMEDDELANDEN
Berättelse över Svenska teknologföreningens
avdelnings för Kemi och bergsvetenskap verksamhet under
år 1937.
Ledamöter.
Så vitt känt hava under året avlidit 9 ledamöter,
nämligen den 1 januari professor Peter Klason, den
2 januari överingenjören Axel Edgren, den 13 januari
bruksdisponenten Tom Bergendal, den 3 maj professor
Bror Markman, den 10 augusti bergsingenjören Jonny
Montgomery, den 31 augusti civilingenjören J. Erland
Bogren, den 3 september överingenjören ’Sverre
Holm-sen, den 9 oktober fil. licentiaten Olof Baeckström ocb
den 7 december bergsingenjören Nils Hedberg. I
avdelningen hava inträtt 22 st. nya ledamöter, varjämte ett
antal ledamöter återinträtt resp. utgått på grund av
utträde ur teknologföreningen, så att ledamotsantalet
vid årets slut utgjorde 658 emot 661 vid dess början.
Styrelse och ’funktionärer.
Avdelningens styrelse har under året haft följande
sammansättning (årtalen inom parentes angiva året för
inträde i styrelsen resp. för tillträde av nuvarande
befattning): direktör Gunnar Magnuson, ordförande
(1936/37); professor Gustaf Bring, v. ordförande (1937);
civilingenjör Frithiof H. Stenhagen, sekreterare (1934/
36); bergsingenjör Sven G. Petersson, vice sekreterare
(1936); överingenjör Magnus Tigerschiöld (1934);
civilingenjör Rolf Stéenhoff (1935); överingenjör Kjell
Åkerhielm (1936); civilingenjör Sten Kjellgren (1937).
Representanter i föreningens styrelse hava varit:
direktör Karl Sundberg (1936) och direktör Gunnar
Magnuson (1937) med civilingenjör F. H. Stenhagen som
suppleant (1936).
Representanter i föreningens biblioteksnämnd hava
varit: civilingenjör Alfred Billberg (1932) och
bergsingenjör Ernst Rothelius (1936).
Fackredaktörer för Teknisk tidskrift hava varit:
professor Evert Norlin för kemi (1912) samt bergsingenjör
Ernst Rothelius för bergsvetenskap (1936).
9 april 1938
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
