- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / 1939. Elektroteknik /
103

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Elektroteknik

hjälp av de nämnda hjälpmedlen erhåller
man direkt ß l och a l av den kända
ekvationen

L/ksfrömsmo^s/àoc/ /?0 " <3^X2
Abpacz/aos ao^omå’// \s/c/ / kc/ts
-— ■ P’~ kiurfor*
P"-kurvor-

tgh =

R"
1"

(/ = / = r)

där y— ß j a och R, I beteckna
kortslutnings- resp. tomgångsimpedanser. Prim
resp. sekund anger genomgående, att
mätningen skett från en viss kabelände. Här
talas t. e. om mätning av
kortslutningsimpedansen R’ från vänster och R" från
höger. Kabeln är vid högfrekvens så
pass heterogen, att man måste skilja på
karakteristikerna Z’ från vänster och Z"
från höger, dvs.

Z’ = \jR’ V Z" = \R" 1"

Mätningarna ha utförts på 16
frekvenser mellan 160 och 1 500 kc/s. På grund
av impedansernas starka oscillation är
mätpunkternas antal för litet, för att man
skulle med visshet kunna inrita samtliga
impedanskurvor i alla detaljer. Den i
följande figurer gjorda kurvdragningen
kan emellertid icke avvika nämnvärt från
verkligheten.

Som jämförelsevärden ha dessutom
uppmätts likströmsmotståndet för hela
kabellängden R0 — 185 (motsvarar
0,42 £2 per m dubbelledning) samt
kapa-citansen vid 1 kc/s C0 = 16 500 ftuF
(motsvarar 37,15 fifiF/m).

Fig 3 och 4 visa förloppet av
kortslutnings- och tomgångsimpedanser. Den
medellinje, kring vilken varje enskild
kurva oscillerar, är tydligen ingen
monoton kurva. Interferensfransarna
åskådliggöra stående vågor, vilkas profil är starkt
förvrängd av dämpningen.

/SOO kc/s

Fig. 3.

Kortslutningsimpedans för högfrekvenskabel enligt fig. 1,
Z — 440 m.

/fqpacS/ans uppmä// w/c/ / kc/è C-/6500yU/zf
I -kurror

——— J"-kurwor

Fig. 4.

Det är därför vanskligt
att av diagrammen direkt bestämma ledningens våg-

längd



eller våghastighet I v —

co

Led-

ningens vid stigande frekvens allt tydligare
hete-rogenitet framgår mycket klart av kurvorna. Man
ser också, huru R- och /-kurvorna i stort sett ligga
180° i fas från varandra och ha gemensam envelopp.

Noggrannheten hos den praktiserade
bryggmätningen i och för sig är försiktigt skattad ± 2 % för
R och 1. Man kan icke utan vidare räkna med att få
exakt överensstämmelse mellan mätningar vid olika
tillfällen på grund av temperaturens inverkan,
mekaniska förskjutningar i kabeln m. m. I tab. 1 anges

Tab. 1. Vid olika tillfällen utförda mätningar av
hög-frekvenskabelns 1’ och R’ till amplitud och fas.

v V R’
Mätning nr t Mätning nr 2 Mätning nr 1 Mätning nr 2
kc/s Q 0 Q 0 £3 0 a 0
160 123 +36,5 121 + 37.8 183 —57,8 179 —bl,3
250 252 —37.2 248 —35,6 62,4 + 10.2 63.5 + 10,7
600 72,0 — 4,7 74.fi —10,2 195 — 5,6 195 — 5,9
1200 151 + 17,2 146 + 15,3 118 - 5,4 118 - 8,7

Tomgångsimpedans för högfrekvenskabel enligt fig. 1,
Z= 440 m.

resultatet uttryckt i amplitud och fasvinkel av en
mätning (nr 1), som upprepats efter en vecka (nr 2).
I vissa fall äro avvikelserna enligt tabellen, i
synnerhet hos fasvinkeln, större än vad som kan återföras
till mätfel. Flertalet värden visa dock god
överensstämmelse.

Bearbetningen av mätresultaten ger närmast
dämpning och fasvridning, något oegentligt reducerade till
att gälla per km i fig. 5 och 6.

Dämpningskurvan, fig. 5, sammanfaller upp till
1 200 à 1 300 kc/s praktiskt taget med en kurva, som
stiger med kvadratroten ur frekvensen. Yid ännu
högre frekvenser sker ett tydligt tillskott i
dämpning, så att man i genomsnitt närmar sig den räta
linjen. Förlusterna ligga dels i kärnledare (koppar)
och skärm (järn), dels i dielektrikum (isolerslang av
gummimaterial). En uppskattning av de båda slagen
enligt gängse metod för homogen ledning1
(separering av elektriska konstanterna per längdenhet, se
tab. 4), visar, att de dielektriska förlusterna bidraga
till dämpningen med minst hälften. Detta är
naturligtvis ingen regel utan beror på materialet i
isoler-slangen, vilket här har en mycket stor avledning. För

i Som bekant är vid måttlig dämpning ß =



•VI

+ G ■

103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:22:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1939e/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free