Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TekniskTidskrift
KEMI
HÄFTE 12
REDAKTÖR: FRITHIOF H. STENHAGEN
utgiven av SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
9 DEC.1939
INNEHÅLL: Defibratormetoden och dess användningsområden, av ingenjör A. Asplund. -— Notiser.
Litteratur. —• Föreningsmeddelanden.
Defibratormetoden och dess användningsområden.
Av ingenjör A. ASPLUND.
(Forts. fr. sid. 85.)
Då den mekaniska massaframställningen vid dessa
höga temperaturer giva en massa, där fibrerna äro
mer fullständigt separerade från varandra och
praktiskt taget hela, kan det sägas, att en mera verklig
defibrering uppnås med denna metod än med vanliga
mekaniska metoder för framställning av massa vid
låga temperaturer.
Det bör kanske i detta sammanhang påpekas, att
för många, för att icke säga för de flesta,
användningsområden av fibermassa inom papperstekniken
är det nödvändigt, att fiberväggen vid den mekaniska
behandlingen av fibermaterialet söndertrasas så, att
en tillräcklig fibrillering erhålles för att giva massan
de nödvändiga filtningsegenskaperna. För vissa stora
användningsområden är det dock önskvärt, att så
hela fibrer som möjligt erhållas, såsom t. e. för
framställning av fiberplattor för byggnadsändamål, s. k.
wallboard. Därför har också defibratormetoden
hittills funnit sin största användning inom den i Europa
växande wallboardindustrien, och den har även på
sista tiden vunnit insteg inom den i U. S. A. sedan
20 år väl etablerade wallboardindustrien.
Det är nämligen av största betydelse att massan för
detta ändamål är fri, ty såväl vid formningen på
upptagningsmaskinen som vid den efterföljande
torkningen av det våta fiberarket spelar massans frihet en
mycket stor roll, speciellt vid presstorkning av hårda
plattor. Denna torkning utföres i stora hydrauliska
pressar, varvid arket vanligen har en bredd av
1,25 meter och en längd av 5,5 meter. Det använda
specifika presstrycket uppgår till 20 à 25 kg per cm2,
och pressplattorna uppvärmas med ånga av 12 till 14
kg per cm2. Ehuru fiberarket vid presstorkningen på
ena sidan ligger an emot en viraduk, som underlättar
fuktighetens avgång, visar det sig, att
torkningsförloppet kan i hög grad påskyndas om massans
karaktär tillåter detta. En lämplig massa kan sluttorkas
på 15 à 13 minuter, då däremot en massa, som är
endast litet mer smörjig kan erfordra en torktid av
20 à 30 minuter under försiktig värmetillförsel och
endast långsamt stegrat presstryck.
Yid presstorkningen uppgår sluttemperaturen till
180° à 190°C, varvid givetvis plattorna bli helt
uttorkade. Genom vedens termoplastiska egenskaper
svetsas fibrerna tillsammans, och härvid spelar
massans övriga filtande egenskaper en mindre roll. Man
får dock ej på grund härav antaga, att massan kan
få vara grov och innehålla någon större mängd
fiberknippen, då härigenom massaarket ej blir lika
kompakt och starkt, som när massan har väl anpassad
finhetsgrad.
Yid framställningen av porösa plattor utföres
vanligen sluttorkningen av det våta fiberarket i en
rulltork utan användande av yttryck. Vedens
termoplastiska egenskaper komma här ej till användning
för uppnåendet av arkets nödvändiga styvhet och
styrka, utan en viss grad av fibrillering av massan
erfordras, ehuru ej i samma grad som för papper och
kartong.
Ehuru det visat sig vara möjligt, att under vissa
betingelser åstadkomma denna fibrillering av massan
redan vid defibreringen, utföres fibrilleringen
vanligen genom en eftermalning vid 80° à 90°C. Det är
härigenom möjligt att framställa porösa fiberplattor
med en brotthållfasthet av upp till 50 à 55 kg per cm2.
När den mekaniska bearbetningen vid
defibrator-metodens utförande modifieras, så att en fibrillering
erhålles, blir effekten en annan än när motsvarande
bearbetning sker vid lägre temperaturer. De frilagda
fibrillerna bli längre och en högre relativ
filtningsför-måga erhålles. Mikrofotografiet, fig. 13, visar en
sålunda fibrillerad fiber.
År 1932 hade förarbetet med experimenten
fortskridit så långt, att omsättandet av metoden i industriell
skala kunde påbörjas.
Ehuru metoden givetvis i praktiken kunde
användas genom att helt enkelt göra en förstoring av den
Fig. 13.
Fibrillerad fiber ur defibratormassa framställd vid
laboratorieförsök. 60 X.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
