Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teknisk. Tidskrift
För prov med asfalt gäller samma värde som
förut, eller
Q o — 1,86 ton.
f„ = ^ = = 0,43 (motsvarande cp — 23;).
Q 4,3
Kalkmörjans volymvikt var vid försöken 1,97
à 2,05.
Yilotryckets storlek är alltså enligt dessa prov mer
än dubbelt så stort som det aktiva.
Även för kalkmörja har en ny silo uppförts i Lim
hamn, vilken färdigställts under år 1939.
Liksom ifråga om en silo för cement har även brott
inträffat i en silo, avsedd för kalksten eller
kvartssten. Denna beräknades, enligt från
förstahands-källa välvilligt lämnade uppgifter, för <;> — 45° och
Oj — 1 200° men brast, vilket ansetts tyda på att den
effektiva vinkeln inte varit större än 25° à 27°. Även
andra silobrott ha inträffat på grund av för lågt
antagna </)-värden.
Sammanfattning.
I kap. I framhålles, att silor enligt facklitteraturen
och klassisk siloteori böra beräknas under antagande
av fullt utbildad friktion inuti den lagrade massan,
vilket innebär, att det tryck, man räknar med, är det
minsta, som under några omständigheter kan tänkas
uppstå. Detta antagande måste emellertid vara
principiellt felaktigt, emedan ett dylikt minimitryck
fordrar starkt eftergivliga väggar. Istället torde ett
väsentligt större tryck uppträda, ett tryck, som icke
kan beräknas med hjälp av en jämviktsekvation utan
som endast kan fastställas efter direkta
undersökningar, omfattande materialets
deformationsegenskaper. Avgörande är därvidlag sidotrycket vid
förhindrad sidoutvidgning, här benämnt vilotrycket. För
ett flertal undersökta material ligger vilotrycket
omkring 2 à 2,5 ggr aktiva trycket.
I kap. II refereras först tämligen ingående en del
försök, som utförts för att fastställa de egenskaper
hos cementklinker, som äro av betydelse för
beräkning av det silotryck, som cementklinker
åstadkommer. Klinkerns friktionsvinkel vid stora rörelser i
materialet har bestämts till ca 42°, motsvarande ett
aktivt tryck = 0.20 ggr vertikaltrycket. Vilotrycket
har vid undersökning i en speciell, nästan
friktionsfri apparat befunnits vara 0,50 ggr vertikaltrycket.
Vid fyllning av en silo med het klinker uppvärmes
till en början väggen och utvidgar sig i anledning
härav. Så småningom sjunker åter temperaturen i
väggen, men på grund av att klinkerns
värmeledningsförmåga är liten, bibehåller klinkern inuti silon
länge sin höga temperatur. Väggen drar vid
avkylningen ihop sig och utövar därvid press på den
innestängda klinkern. Härigenom uppkomma stora extra
dragkrafter i siloväggen. Sidotrycket p, kan
beräknas enligt en framdeducerad formel ovan under A. d.
De i formeln ingående storheterna ha genom olika
försök bestämts. Genom att temperaturen är lägre i
väggens yttersida än i innersidan, uppträder
dessutom ett böjningsmoment i siloväggen.
I Kap. II redogöres vidare för liknande
undersökningar rörande cement. Särskilt framhålles, att den
i litteraturen ibland uppgivna friktionsvinkeln <p —
= 40° säkerligen är alldeles för hög att tillämpa vid
siloberäkningar. Riktigare torde vara omkring 25°.
I fortsättningen redogöres för undersökningar
rörande luftkalk och kalkmörja. Dessa material äro
icke rena friktionsmaterial. Speciellt kalkmörjans
silotryck är mycket svårt att beräkna. Kalkmörjans
fulla friktionsvinkel är ca 43°, men vid
siloberäkningar kan inte mer än ca 23° tillrådas.
I korthet omnämnas två fall av silobrott, varvid
brottorsaken varit den, att silotrycket beräknats
såsom teoretiskt minimitryck. I stället har ett
väsentligt större tryck inträtt, som förorsakat brott.
Av såväl principiella skäl som empiriska rön
framgår alltså, att silotryck icke böra beräknas på basis
av aktivt tryck utan i stället på basis av vilotryck.
som är väsentligt större.
Stabil isering av slänter av lera medelst pålning.
Av kapten vvk S. O. ASPLUND, Örebro, LSTF.
Hösten 1936 byggdes under Örebro centrals
stationsområde en gatuport, varvid följande metod
begagnades för att stabilisera schaktslänter av lös lera.
Av situationsplanen fig. 1 framgår, att gatan
fram-drogs under 7 järnvägsspår och en bred
passagerareplattform. Den intensiva järnvägstrafiken kunde
under byggnadstiden icke annat än i undantagsfall
avstängas på mer än ett spår åt gången.
Grunden utgjordes av mycket blöt lera till ett djup
av 4 till 7 m under skenornas underkant. Vid
undersökningar, utförda av Statens järnvägars geotekniska
avdelning, hade lerans egenskaper befunnits vara
följande: vattenhalt omkring 40 viktsprocent av
totalsubstansen, maximalt 47 %; lerans finlekstal omkring
60; hållfasthetstalet Hs för oomrörda prov var i stora
partier av leran mellan 40 och 50, dock funnos
värden ned till 30; hållfasthetstalet ff, för omrörda prov
var i stora delar av leran 3 à 5, men så låga tal som
2 funnos. På grundval härav föreskrev byggherren
genom sin geotekniska avdelning, att en
skärpåkän-ning av högst 1,12 t/m2 fick tillåtas på leran under
byggnadstiden. Lerans specifika vikt skulle
beräknas vara 1,7 t/m3. Av programhandlingarna
framgick, att grunden under lerlagret bestod av grus eller
pinnmo.
Gatuportens landfästen av betong ha en
bottenbredd av 7 m och ett djup av 6,5 m under r. u. k.
(fig. 2). Där fast grund låg djupare, skulle enligt
programmet landfästena undergjutas till fast botten.
För uppbärande av spåren och plattformen under
byggnadstiden tillhandahöll Statens järnvägar från
sitt förråd 61 balkar Dip 55 X 14 m. För att icke
onödigtvis belasta leran med tågtryck var det
lämpligast, att dessa balkar icke lades på syllpallningar
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
